Döden i förkläde gör crepes

Idag har jag ägnat mig åt lite tröstshopping. Shoppingen bestod av ett billigt och lagom tjusigt duschdraperi och två nya tesorter på Teboden (earl grey grädd och grönt guava).

Sedan kände jag för att unna mig en middag av lyxigt slag. Så nu står jag här och ser ut som Döden i mitt Lilla huset på prärien-förkläde och steker pannkakor (där första pannkakan blev bra, och de resten hittills mycket bleka, vad gör jag för fel?) till mina crepes.

Detta är den fantastiskt goda, enkla och kalla röran jag gör till: (skriver ingen mängd, det får man göra efter smak. Fast jag förespråkar mycket av allt.)

Creme fraiche, lätt (blir för mastig annars)

hackade soltorkade tomater

hackade valnötter

smulad fetaost

sambal oelek

lite peppar

lite valnötsolja

Skitgott. Går att äta direkt ur skålen om det är en sådan kväll, också.

Ikväll ska jag och Ck se Control och älska Joy Division.

Historien om den bitterljuva symfonin.

Nu har jag lämnat nycklarna i Biskop, och tog taxi hem med alla mina prylar.

Taxichaufför: Jag älskar mitt jobb. Alltså.. Jag har en snubbe som ALLTID ringer och vill att jag kommer varje fredag på morgonen, sedan vill han köra runt i en halvtimma och lyssna på Bitter sweet symphony med the Verve på högsta volym. Sedan vill han åka hem igen. Jag får alltid 1200 spänn, oavsett vad taxametern visar. VARJE fredag sedan jag började i November har han åkt med mig, och alltid samma låt på repeat. Trots att han har en egen skitflashig bil. Rika människor, du vet.

Jag: Vad konstigt att du säger just den låten, jag la till den på Spotify igår.

Han: Jag har Spotify på mobilen, ska vi lyssna? Sjukt bra låt alltså.

Jag: Ja! Och vill du veta en grej om den låten, som du kan berätta för din kund? Själva det här stråkpartiet i början är taget från en gammal livekonsert med Rolling stones, och eftersom det bara var en livekonsert och något de spelat en enda gång trodde the Verve att det var fritt fram att sampla den. Sedan gick skivorna i tryck och Rolling stones manager stämde dem och hävdade att Rolling stones ägde hela upphovsrätten, och fick igenom det. Så trots att det är the Verves största hit har de aldrig tjänat en krona på den.

Taxichauffören: Varför inte då?

Sedan lyssnade vi på låten på svinhög volym och nu är jag inte längre en kvinna med dubbla lägenheter. 100 % Kålltorp-bo. Hurra.

Nu blir det en bakelse med Anna. En tredje finaste söndagen var det igår. Men ingen bakelse blev det, så det ska vi ta igen nu.

Jag måste möta dig någonstans.

Här är en låt från spelningen på Fängelset. I have to meet you somewhere:

Och här är Evelin Sagerfors basist, Ck trummis och Freja Holmberg på kör och keyboard. Och jag skrålar där i mitten. Och inspelningen är följande:

Söndagar är passionens dag.

Söndagar är den nya bästa dagen. Då ses jag och Anna tidigt, äter en passionsfruktsbakelse och går på äventyr. Förra söndagen gjorde vi film, och här är lite bilder från då:

Anna var en aning bakis och hade sovit fyra timmar, men var glad ändå.

Mitt hår är långt. Jättelångt!

Vi var på (i?) Trädgårdsföreningen och fascinerades över evolutionen. Platta och kompakta växter, vilken grej.

FinAnna klappar den platta och kompakta växten med vördnad.

Här spelade vi upp scener ur Fucking Åmål, ytterst högljutt och med inlevelse. Och så mina blöta skotippar.

Miss Relli Feat Flame - Free

Just nu är jag helt inne i min remix jag håller på med av denna låt av miss Relli, som går i min klass. Hoppas flytet fortsätter, isåfall får ni höra den snart!

Peppdag

Skolan börjar bli så himla kul. Baslektioner, musikproduktionslektioner i högt tempo och sjukt bra föreläsningar. Idag kom två snubbar som heter Hugo och Paolo Lira och pratade om sina produktioner och låtskriveri och när jag väl lyckats koppla bort alla deras "liksom", "typ" och "såhär" så var det så jäkla grymt. De ska ha någon form av dansmusikproduktionskurs senare i vår, som tydligen ska vara för "avancerade djs" så den tänkte jag vara i form för. Vill bara lära mig, lära mig, lära mig.

Imorse gick jag upp tidigt och skrev en duett till mig och Jonas i min klass. Han är en fantastisk gitarrist och en riktigt bra egenlärd sångare. Det ska bli riktigt spännande att börja med den, A disease heter den och är den första gitarrbaserade låten jag skrivit på tusen år. Men den ska bli elektronisk också.

Jag är som delad i två delar just nu. Mycket känns illa, men jag känner att det kommer att bli bra. Något kommer att bli det. Tillfällen som dessa brukar jag inte ha lust till något allt, men jag känner en väldigt stark nyfikenhet och livslust. Tack vare skolan, mina vänner och mina projekt.

Golvkaos, mobilordning

Det här med att vara ute i sista sekunden är definitivt min grej. Idag lämnade jag in min iphone på lagning. En dag innan garantin gick ut. Fem minuter innan Expert stängde.

Det finns två knappar på en iphone. En låsknapp och en rund knapp. Min runda knapp fungerar ungefär var tionde gång. Låsknappen fungerar inte alls, vilket innebär att varje gång min mobil är påväg att ladda ur måste jag kuta till en laddare, för om den stängs av är det kört. Forever.

Det var väldigt spännande och exotiskt att vara iphonelös och nu fick jag en sådan där HTC-telefon så länge. Jag förstår inte hur man skriver åäö, eller gör någonting överhuvudtaget. Men det är ju bara tre veckor det handlar om, så kanske överlever jag.

Lånetelefonen jag fått är en spännande historia. Tydligen uppdagades en otrohetsaffär på den! Dock måste de meddelandena ha raderats vid årsskiftet för det enda jag hittar är en snubbe som gillar att klättra, och som går under falsk identitet (ibland kallar han sig Gustav i sina mail, ibland Lars). Och att hans facebookbild syns som "Jag" varje gång jag skickar ett sms. Får lite identitetskris.

Jag har fått nylackerade golv. Det innebär att jag har hela köket, plus min enorma hallmöbel, i vardagsrummet. Det är väldigt otrevligt. Och jag tyckte att golvet var fint redan innan. Börjar vänja mig vid kaos. Det är ju bra, någongång måste kaoset vara till ända. Kommer förmodligen avlida i dessa ångor inatt. Men man kan ju inte få allt.

Gratis mat utan dumpstring och missat min livräddarinna

Gud tänker att han ska köpa mig. Det går ganska bra.
Cafebiträde: Det blir 75 kr. (paus) Köpet gick inte igenom.
Jag: Va, gjorde det inte!
Cafebiträde: Jag bjuder på det. Men bara så att du vet att det inte gick igenom.
SICKEN FRUKOST. Gratis!

Jag försöker i mitt inre glömma att mitt hjärtas drottning Maya Jane Coles spelade på Berns i lördags och gick på EFTERFEST med mina kompisar, och att de aldrig NÅGONSIN glömmer att skicka mig ett facebookevent utom just DENNA GÅNG. Och att hon tydligen (som en anade) är sjukt lesbisk. Jag försöker tänka bort att jag missade en av världens mest talangfulla musiker och producenter, och en chans att övertala henne att göra något ihop med mig. Mitt hjärta blöder och jag må vara rätt känslig överlag just nu, men jag bölar nästan när jag hör den perfekt placerade basen i denna låt med hennes dub-alterego Nocturnal Sunshine:

Fy helvete vad bra hon är. Okej nyårslöfte: (utöver att stryka mina kökshanddukar) Se Maya live.

Filminspelning

Med undantag för kaoskväll, så har det varit en väldigt fin dag. Jag och Anna har varit på Trädgårdsföreningen och spelat in film. Riktigt produktiva har vi varit idag, tror allt material är färdiginspelat. Här är lite printscreens från olika klipp:

En liten kvällsbön

Gud, vafan (obs, förstärkningsord) kom igen nu. Sluta pissa på mig och skratta.
Såhär långt det tveklöst sämsta året i mitt liv. I en månad har allt varit praktiskt och känslomässigt kaos och skit. På alla fronter. Enough is enough. Show me heaven etc.

Amen.

Jakten på stringbordet.

Idag åkte jag på min tredje Blocket-resa på två veckor. Det var en spännande tripp som tog mig hela långa vägen till Mölndal. Där inhandlade jag något jag längtat efter, nämligen det perfekta komplementet till min soffa. Ett stringbord. Sug på namnet. Stringbord. Det kostade mig inte mer än 350 kronor och kunde sitta i mitt knä hela vägen hem, så pyttigt är det. Åh, det är så bedårande.

På resande fot.

Hemma!

Fritjof och Gerda.

Här har vi de äkta makarna Fritjof Fridolf Svenson och Gerda Beda Svenson (Född: Svensson) Båda är allvarsamma, lydiga (särskilt Gerda) och frälsta.


Gerda: Hm, hur säljer man en citron då.. Vänta nu..

Fritjof: Gerda. Jag sa svälja. Inte sälja.
Här trollar Fritjof fram ett leende med hjälp av ett avbrutet knäckebröd.
Och här gör han sig lustig med en blommig gardin. Även i de mest ordentliga familjer kan en gnutta humor skymta fram då och då.

Dubstep-brudar!

MÅSTE bara länka min grymma vän och klasskompis Emelies nya (och första) dubsteplåt som är så jävla fet. Vem kunde tro att en utbildad kantor kunde göra så här snygga wobbles? Lyssna, njut, imponeras!
Machine town by Emiora

En annan som hållit på lite längre med dubstep (men ackväl bara i något halvår) är Kim-Tina i min klass. Lyssna på hennes grymma här:

Ro-bot by Kim-Tina

Snart är det min tur att göra dubstep! Om min dator bara vill sluta hänga sig när jag försöker använda massive.

Planer.

Ikväll kom jag och Anna på att vi ju faktiskt kan jobba ihop. Så nu ska vi börja göra kortfilmer. Har redan gjort musiken till den första och vi ska spela in filmen på onsdag. Jag är så peppad att jag aldrig kommer kunna sova. FY vad kul. Åh.

Drömmen om Elin och en trevlig dag

Idag är jag glad över flera saker:

* Passionsfruktsbakelsen jag och Anna åt till frukost på Le Pain Francais. Det ska bli vår nya söndagstradition.

* Vår fantastiska shopping! Utöver det på bilden, som förövrigt är ytterst fisig i sin tolkning av fantastiska färger, shoppade jag strumpbyxor och hårnålar (det är dags nu.)

* Världens godaste pizza som vi åt. Det var grillad aubergine, zucchini och paprika på, samt balsamvinäger. En njutning för själen.

* Att Anna är en så fantastisk vän!

* Att min mobil varit tyst idag.

* Att mitt hem är så mjukt och fint och trevligt. Här är min klänningsgarderob. Den lyser av sig själv när man öppnar dörren. High tech.

* För några månader sedan gjorde Anna en film som heter "Drömmen om Elin" där jag och Anna sitter i klänningar, dricker vin och diskuterar Kvinnan. Som i detta fall heter Elin och har en kanin trots att det är rätt mesigt. Den finns på Vimeo nu, se den HÄR!! 12 min lång är den.

ANSÖKNINGARNA KLAAARA

ÄNTLIGEN. NU har jag skickat in mina ansökningar.

Till DI var det alltså följande:

Tonsättning av Påsk (Strindberg) som jag även kallar: How you smell by Niki Yrla

CV

Tre intyg

Personligt brev

Ansökan om dispans (för min del)

Och till Individuella så skickade jag in två låtar och ett personligt brev.

Är helt slut.

Dessutom har jag hunnit packa, flytta samtidigt som att hela mitt liv vänts uppochned, nästan hunnit göra klart två nya låtar, gått en vecka i skolan, ikväll ska jag ut på galej och i helgen ska jag flyttstäda.

Någon gång i livet när jag sitter med min fantastiska fru i vårt hus och allt är bra och tryggt så kommer jag undra hur tusan jag orkade med allt det här nu, när allt jag egentligen borde vara kapabel att göra är att ligga under mitt täcke. Men det är bara att köra. Nu kör vi.

Jag är stolt över mig själv och jag har helt underbara vänner.

Såhär ser min lägenhet ut:

Djur i skolan.

Detta är en vanlig dag i skolan. Vi har delats upp i småensambler nu, där vi alla ska vara bandledare. Juliana valde att göra en version av Miike Snow-låten animal, och då denna inspelning är gjord har vi repat den i ca 1,5 h.

Det är Juliana på sång och gitarr, jag på bas och kör, Henrik på cajun och Emelie på midisynth. Och så vår lärare Max som gästspelar med en liten shaker. Mycket mycket kul. Nästa gång ska vi arra om någon av mina låtar.

Annas dödsrop

Anna: Idag har jag presenterat min hängning.

Hon syftade på sin utställning på Röda sten men jag höll på att trilla av stolen och skrek DIN VADÅ! Nu nynnar hon på Ronja Rövarsången och nu ska vi se film. Hon lever och mår bra.

Dagen

Jag: hej.. Jag skulle vilja reklamera en produkt..
Kassör i Hammarkullen: okej.
Jag: den här smoothien. Den gick ut för ett halvår sedan.
Kassör: gjorde den?
Jag: 21 augusti 2011. Jag drack halva. Den var inte så god.
Kassör: (tittar med förstoringsglas) ja det gjorde den.
Jag: kan jag få pengarna tillbaka?
Kassör: varsågod.
Jag: tack

Hektiskt uppackande utan dess like.

Flyttkaos idag. Jag bjöd hem diverse vänner på middag för jag tänkte att nog skulle det räcka med att glo lite intensivt på lådorna så skulle de vara uppackade. Runt tolv-halv ett påbörjade jag uppackandet. Det tog aldrig slut. Låda efter låda och det tog inte lång stund förrän jag panikringde till Hannah för att det var papper, papper, papper överallt men fan det enda jag hade lyckats rota fram var en jäkla massa karaffer. (3.)

Dock kunde inte hon flyga från Stockholm för att hjälpa mig, så jag fortsatte i min speedade ensamhet tills Anna dök upp vid fyra och räddade mig. Jag tog tag i köket och hon i böckerna. Jag är hopplös med böcker; jag hade bara ställt dem i storleks- bokstavs- färg- tema-ordning eller något annat livsförödande. Hon slängde upp dem och vips såg livet ljusare ut. Och vi slängde dessa enorma mängder papper och bananlådor.

Och jag kunde tillslut stolt, matt och hungrig (hade varken ätit eller suttit överhuvudtaget på hela dagen) visa min lya. Gustav hade med en fantastisk rökt lax och creme fraiche, Siri hade en lika fantastisk bulgursallad med getost och avocado, och freja gjorde potatis i ugn; Emma och Anna hade med sig själva. Så fruktansvärt gott och fina vänner. Sedan drack vi vin och skådespelade ur Fucking Åmål-manuset.

Allt är inte uppackat men imorgon är det. Då ska jag bjuda Anna på en stor pizza och en stor öl. Sedan ska jag glömma allt vad fruktansvärd flyttstädning heter och innebär förrän i helgen.

En klassisk före-bild (köket, resten får ni se en annan dag):

Efter (detta är även efter att jag diskat upp efter sexmannamiddagen.)

Har så ont i fötterna nu att jag trippat på tå hela kvällen. Men nu ska en försöka sova; sov inget inatt. Dessutom börjar skolan imorgon. Och jag har ett par rena trosor. Och ingen tvättid. Jaja.

En helkväll till!

Igår hade jag en himla bra kväll. Först hängde jag med Emma i flera timmar, drack öl och pratade om kärleken och livet. Jag gillar Emma så mycket, vilken tur det var att vi började i samma klass.

Sedan mötte jag upp Anna och lite folk och gick vidare till Nef. Ungefär det sista jag trodde jag var sugen på här i livet. Men efter att Julia fick oss förbi hela långa kön, vi kom in gratis, fick gratis garderob och att jag vips hade en gratis öl i min hand så var det visst roligt. Dansade till kommersiell skitmusik och hade jättekul i ett par timmar. Men när jag fick en cider utspilld över mig, från min fina kavaj till mina byxor och över mina nya skor så tappade jag peppen. Ibland vill det till så lite åt både det ena och andra hållet.

Alltså. Anna. Anna är det snyggaste som finns och den bästa jag vet, och vore hon inte en bästis så skulle jag vara dunderkär i henne. Den dagen hon hittar sin kvinna i livet är en fin dag, och hon måste vara världens bästa annars får hon spö.

Här är min packning. Bara högtalare, micro och vattenkokaren som ska ned. Sedan är nog allt i sin ordning. Imorgon bär det av.

Världens största tack till Juliana. Hon har varit fantastisk; tre dagar har hon hjälpt mig och verkligen ställt upp, styrt upp och peppat och det finns inte en chans att jag hade fixat det utan henne. Vilka vänner jag har.

Här står jag och försöker vara kall och hård i min kavaj man inte ser.

Nya låten!

Nu är min låt klar, bestämmer jag. Detta är alltså min ansökan till DI ljuddesign, samt min nya låt. Skriven, producerad, mixad, mastrad (efter bästa förmåga) av mig. All rights reserved osv.

Lyssna, njut, få lite ångest.

How you smell by Niki Yrla

En kväll på Kellys.

Jag och Ck skulle ha en lugn och trivsam kväll. Dela en pizza och dricka ett par öl på Kellys. Men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Bredvid oss satt ett par fotbolls -och håkan hellströmtokiga killar som ville prata och bjuda på tequila. Sicken kväll. Sedan fanns det ett helt bord att prata med. Det var roligt. Idag är jag sliten och ska packa det sista.

Flytt, pack och plastblommor

Hej alla. Mitt internet på mobilen fungerar inte och minnet på min hårdisk har tagit slut. Allt är en röra i både hem och psyke, men det är helt okej.

Jag har i övrigt fantastiska vänner som hjälper mig att packa. Juliana har kommit varje dag och hjälpt till, Mattias och Siri har hjälpt mig massor, Ck är påväg hit och jag är så tacksam och glad att ni finns. Jag hade på allvar aldrig fixat det utan er.

So far:

På måndag börjar skolan igen och det verkar som att det kommer bli en fantastisk termin, och jag önskar verkligen att utbildningen var ett år till. Det hade suttit fint. Men nu är det bara att kämpa på med ansökningar till DI och Individuella osv. Jag tror inte att jag kommer in på något, men jag försöker mitt bästa. Ansökan till DI är i sista mixningen nu, så jag kommer att lägga upp den snart. Jag är nöjd, men den är svårmixad. Och jag vill ju i vanlig ordning alltid pilla mer. Men ofta blir det sämre av för mycket pill.

----

Ett litet husmorstips från en tant på jobbet, såhär kan man också sköta sin plastblomma och pyttetomte. Skrattade så jag fick ont i magen. Vi ska gifta oss på fredag.

Beställa stickning

Såhär såg jag ut på nyårsafton, på jobbets toalett, innan det bar av till Anna. Jag har Östermalmskänslan så djupt inrotat i blodet att jag - trots Stureplanstemat - inte förstod att man skulle klä ut sig. Men jag blev snabbt tilldelad rollen som Prinsessan Madeleine så det gick ju utmärkt ändå.

Svårt det här med skillnaden mellan Stureplan och Trash ibland, detta är alltså Anna och Julia:

Här står jag och leker döden om ögonlocken medan Malin skelar:

Och Agnes var bedårande, i både outfit och stil:

----
Igår sket jag i allt vad packning heter, och besökte Siri och Freja. Vi drack öl och vin, sköt luftpistol (träffade mitt i prick nästan med en gång!), pratade om själavandring, högstadiet och annat redigt ända tills natten smög på.

Här testar Siri på känslan att öppna en öl med en tumstock, fast utan tumstock.

Stickade klart min matchande mössa, men den var enorm och jag såg ut som svampen i super mario. Och så kom jag på den briljanta idéen att ge bort den till Juliana och jäklar vad den passar henne. Nu ska vi matcha varje dag i skolan.

Denna halsduk fick min syster av mig i julklapp. Lika stor och mjuk som min, fast gammelrosa.

Vill sticka mer! Kan tyvärr bara sticka halsdukar och mössor såhär långt, men det kan jag mycket väl. Beställ gärna.

jag och min boendesituation.

Just nu försöker jag leva i -och genomlida detta:


På söndag tar jag mina kartonger och förflyttar mig hit: (obs, excellent statist Anna Classon)

Med mig tar jag mina nya Blocket-fyndade små hjärtan, nämligen en trevåningars-stringhylla och denna bedårande svensktillverkade ostkupa i gult porslin:

Dagen efter nyår 2

Jag: var är brödrosten? Ligger den också i garderoben?
Anna: hm.. Nej, den ligger under skrivbordet.

Och mycket riktigt, där låg den tillsammans med kaffekokaren och sodastreamern.

För övrigt har jag sagt så många ordspråk med noll uns sarkasm idag att jag blir mörkrädd. Exempel:
Till anna: ja där ser du att det inte blev hon som drog det längsta strået trots allt.
Till kollega: jo men hon kommer nog att få sina fiskar varma ska du se.
Varma fiskar? Vem är jag?

Och anna har påbörjat så många meningar idag och avslutat så få av dem att jag börjar undra vad som var i den där bålen egentligen. Alternativt kan den blonda brat-peruken vara boven.

Fan, talesätt igen..

Nu har jag nycklarna till lägenheten. Imorgon ska jag åka dit med min nya ostkupa.

2012 börjar nu

Dagen efter nyår:

Anna: Te. Te var det ju jag skulle göra, varför glömmer jag det hela tiden? Och vart är vattenkokaren?
Jag: ...Har du tittat i garderoben?
Anna: Oh, bra idé! ...Ja! Här var den!