Stipendium, Affischering och klipp.

Helt slut.

Skulle söka stim-stipendium idag. Det var det mest krångliga jag varit med om.

Allra först så dog mitt internet. Sedan så var jag tvungen att skicka in min årsinkomst och den hade jag inte på papper, så jag fick sitta i kö i två växlar till skatteverket för att ta reda på det. Tog över en halvtimma. När jag väl skrivit utförliga förklaringar och tryckte på skicka, så blev det tekniskt fel. Testade igen. Tekniskt fel.

Ringde support, och blev kopplad två gånger. Han sa han att han fixat det. Testade igen (obs, att jag fick skriva om ALLT då) och det blev tekniskt fel. Igen. Då skulle han logga in på sin och skriva åt mig, och han lyckades aldrig få till lösenordet, så bara inloggningen tog tio minuter. När han väl fyllt i allt, och det fungerade, var jag tvungen att maila alla sex arbetsprover (dvs låtar) två åt gången i mail, samt motivering och bla bla. Egentligen skulle jag följt med Ck och skrivit ut affischer, men detta tog över två timmar. Hoppas tusan att jag får det där stipendiet nu.

Sedan har jag satt upp 100 Rip-affischer med Ck och Anna idag, de tog slut i all hast! Är det någon som har skrivare/kopiator så att jag kan skriva ut fler?

Anna är för övrigt en människa jag tycker hemskt mycket om.

Sedan skrev vi Hella och skrev på kontraktet för replokalen! Har noll tid att repa denna vecka, men sedan blir det helt fantastiskt.

Igår fotade vi för nästa Rip-affisch (de bilderna är självklart hemliga i denna tid..) och jag klippte miss Ck and her Mathilda som även fotade dessa bilder:

Tanten och havsdjuren.

Har en tant som brukar drömma mardrömmar, ha dåligt morgonhumör och ha ont överallt. Igår när jag kom in till henne var det andra kalasbullar:

Jag: Godmorgon!

Tant: (jätteglad) GODMORGON LILLE VÄN!

Jag: Oj, mår du bra idag?

Tant: JOTACK!

Jag: Har du sovit gott?

Tant: Jodå! Men kan jag få.... Kan jag få....

Jag: Vadå?

Tant: Kan jag få... Kan jag... Få...

Jag: ?

Tant: Räkor?

Jag: ...Räkor?

Tant: Ja.. Jag drömde att jag.. skalade räkor. Och åt dem.

Jag: Och nu är du sugen på räkor och vill äta det till frukost?

Tant: (generad) ....Lite..

GULLET.

Jag sa att ifall jag kunnat läsa hennes tankar och ifall därtill affärerna öppnat en timma tidigare (sju) så hade jag köpt räkor till henne. Hon blev jätteglad, tackade så hemskt mycket och började tala på om att hon gillar räkor och kräftor, men inte hummer minsann.

AFFISCHEN

Affisch: Agnes Holmström

Vilken nörd ska jag bli?

Mitt seriösa liv närmar sig slutet. Idag sattes domen; 2 månader kvar på mitt vikariat. Vad tusan ska jag göra sedan? Har separationsångest från mina tanter (och kollegor) så att hjärtat gråter. Usch.
Nej, tror det är dags att byta bransch. Te-butik. Eller musikaffär? Eller båda? Nörda in mig riktigt vill jag.

val, kval och pirr.

så mycket som händer nu att min mage dör av pirr.

* jag starta företag med ck (Rip Model)

* vi startar upp klubb Rip redan om en vecka (!!!!!!!!!!!)

* spelningar (oslo, gbg, stockholm och förhoppningsvis portugal)

* plåtningar

* på måndag får vi nycklarna till nya replokalen så att jag, alice, ck och freja kan börja repa med vårt nya band

* samt med mitt, cks och carolines punkband Kastratet

* lön! nu ska jag köpa en loopstation.

* massor av nya låtar och produktioner

och sedan så många val och kval:

* rösta med hjärtat eller taktiskt? (F! eller vänster?)

* fortsätta på vikariatet (tryggt och bra, men tar upp mycket tid) eller satsa mer musikaliskt och söka nya ströjobb (spännande och roligt, men osäkert)

* köra upp en kamera i rumpan eller dö i magsår? (dvs gå till vårcentralen eller ej. jag vet svaret, ja, ja, jag ska, jag ska!)

* slå ihjäl boplats som ger en falska förhoppningar eller fortsätta söka tusen lägenheter?

ps. om någon har en katt att låna mig tas det tacksamt emot.

ps2. bästa sprallan var på framsidan av gp idag - IGEN. (fyra gånger nu va?) hon har förmodligen rekordet.

KLUBBPREMIÄR!!!

KLUBB Rip!!!!

QUEERS! FRIENDS! QUEENS! LOVERS! YOU! Mycket snack, men nu är det dags! Med kort tidsmarginal har vi nu satt första datumet för Rip. Vi kommer att hushålla i mörka, fantastiska BOTECO (källaren på Stars&Bars.) Det kommer att bli mörkt, svettigt, trångt, elektroniskt, hett och alldeles alldeles underbart. Ta med dig de bästa du känner och kom i tid, lokalen släpper bara in som allra mest 150 pers.. Kom och dansa med oss! och SPRID!!!!!! FREDAG 3e SEPTEMBER Tid: 21-03 Pix: 60 DJs: YRLA KAROLINEK Mer info och sjukt snygg affisch kommer! Love /Rip

ATTENDA PÅ FACEBOOK HÄR

att klara sig undan kontrollanter

Jag har kommit undan kontrollanter i Göteborg tre av tre gånger. Jag borde skriva en bok.

Gång 1. Sitter på vagnen en glad natt, då Linnea viskar att de två som suttit bakom oss hela vägen är civilklädda kontrollanter, för att hon känner igen dem sedan tidigare under dagen. Jag säger "VADÅ JAG SER INGA KONTROLLANTER" och vänder mig om, och de sitter precis bakom mig. Då börjar de kontrollera och jag skriver fort ett sms, och det GODKÄNNER det. Trots att de sett att jag suttit där i över fem minuter.

Gång 2. Jag går på en vagn och upptäcker att det är massa kontrollanter där. Oh-ooh. What to do? Så jag spelar på min stockholmska, går fram och säger att jag inte förstår det här med sms-biljett - antar att de som alla göteborgare hatar stockholmare, aldrig är i Stockholm och inte har koll på att vi har precis samma system i Stockholm. Kontrollanten säger att jag ska ha färdbevis redan när jag stiger på och jag ger henne en blick som berättar jag föddes igår. Slutar med att hon visar mig hur jag ska göra och att jag t.o.m får beröm och klapp på axeln för att jag är så duktig på att sms-biljetta.

Gång 3. Imorse. Sen till jobbet och med klänningen bak och fram ser jag att det går på kontrollanter. När mannen ska kolla mig säger jag bara att jag inte har något färdbevis. Han ser lite förbryllad ut och går fram till mig och frågar försiktigt varför jag inte har det. Jag säger att jag inte hunnit köpa nytt kort och inte vet numret för sms-biljett. Han viskar: "Okej, men ta fram mobilen och skicka GV till nummer (nånting) så säger vi att det är bra så. Är det okej?"

Sjuk tur! Och sanslöst snäll man.
Kunde blivit en så dålig dag. La mig kl tre inatt för jag trodde att jag började halv ett men jag börjar kvart i sju på morgonen, blir kontrollerad och får mens.
Men jag hann allt på jobbet ändå och mina kollegor bara retade mig lite, jag slapp undan böter och jag hade tamponger + värktabletter på jobbet. Hurra!

Hjärtan små. Och stora.

Frukost med Alice, Emma och Linnea = Lisa Ekdahl-tolkning/analys, gaser i magen och bröstuppvisningar "jo, de är rätt stora"
Underbara människor!! Åh! Jag är så glad att jag har er.


Idag har jag promenerat och pepptalkat med Freja i det underbara vädret. Känner mig harmonisk, lugn och djupt nykär i mina vänner. Fan vilken fin kväll det var igår. Tack tack tack. Och morgon. Och eftermiddag. Och den här hösten har mycket att erbjuda, kan jag känna.

Om en vecka drar jag till Stockholm förresten. Söndag kväll till onsdag morgon.

NYKLIPPT! GLAD TJEJ!

Freja är fan en hårdresserare av toppklass och hon är dessutom en god vän och - gratis! Köpte henne för en portion föda. Ett av mina bättre köp här i livet. Se så stiligt mitt hår är!

Nu ska det grillas korv!

Stelopererad dans och parbeteenden. Och en liten film.

(jag tonar håret.) (vitt.) (inget nytt under solen/på tapeten/över jord.)





Godmorgon!

Igår var jag, ck, alice, caroline och en utebliven freja på replokalsmöte och det flöt på, 1a september verkar det som att den är vår! Det känns helt fantastiskt, och tusan vad lätt det gick. Vi firade med mat och vin på Kino och brainstormade bandnamn. Då det bästa vi fick till var Fittbull kände vi att vi nog får släppa det där med bandnamn för ett tag.

Därefter drog jag och Ck till Stars&Bars för att prata om att starta upp klubb (Rip) i källaren och det verkade också gå fint. Snubben som har hand om klubb-bokningarna ska ringa oss så ska vi kolla datum.

Sedan hade jag plåtning med Agnes i Botaniska, vid ett vattenfall i ösregnet. Det blev jävligt fint, men det var jävligt blött. Och en pärs att ta sig därifrån, med all mask.

Måste se till att fixa den här fobin ifall jag ska överleva i denna stad. Men tjugotvå år av avgrundsskräck är inte bara att deala med hur lätt som helst.. Lyckades fixa mig ett paraply iallafall, vilket var nummer två på min lista i att överleva Göteborg. (Tyvärr tål inga paraplyn Göteborgsblåsten, så det är redan halvtrasigt.)

Problemet med att vara bästis med folk som är i relationer, är att man blir lite som att man är i en relation själv, fast utan att ha någon. Dvs, man blir rätt tråkig. Som igår kväll när jag fick många sms om att följa med ut och dansa så kände jag bara att naaaa, neeej jag vill hem och ta ett varmt bad och kanske se en film och dricka lite te och kramas med mig själv. Inget friskt beteende! Ska jobba på det.

Åh, jag måste skriva det roligaste igår. Jag, Agnes och Sannah gick in på Pressbyrån för att A och S skulle dela på en korv. (Dela på en gris, det tyckte jag också var sjukt kul och sanslöst oromantiskt.) Så var det en alkis som var i affären och brölade lite och gjorde lite rörelser, som kunde liknas vid en ganska gravt stelopererad dans, kanske.

Så vänder sig kassatjejen till honom, och säger kärvänligt: "Men Kalle, lägg ned nu. Ingen vill se dig dansa. Svälj ett par valium med t-sprit istället."

(Han blev glad.)

Summer Tunes och minnen från fem år.

Såhär är det. För flera månader sedan pratade (skrev) jag om en låt som skulle bli den bästa jag gjort och lovade att snart, om ett tag, ska bara, etc. Jag har inte pillat på den på ett par månader och nej, andra versen ÄR inte klar, men jag lägger upp den ändå för trots omständigheterna så är den jävligt bra och jag är nöjd, osv. Dessutom så är sommaren snart över, och den var en pepp inför sommaren, så lyssna (i hörlurar el. bra högtalare, snälla) på Summer Tunes på min myspace. Det är sommar, det är glädje, det är framtid, det är ångest.

Ifall man gillar min musik/mitt dj:ande så får man gärna gå med i min lilla grupp på fejjan.

(Slutreklamat.)

I förrgår var sista sommardagen, tror jag. Dagens mission var då min tripp till stan för att shoppa nässpray. Här är lite bilder från mina fem senaste somrar. Lite nostalgiskt sådär.

2006:

Djade på Gotland med Gab. Vi fick sparken eftersom att vi inte spelade Tomas Ledin. Kändes helt okej.
Vi fann oss en ugn.
Gab och Öland.
Mitt första möte med Jullan, och hennes första med Copa.

2007:

Gab torkar av jordgubbar från mig. Hon var som en rysk gumma i nyporna, inte alls gemytligt.
Kallade denna bild "Hannah och det internationella inslaget".
På den hårda tiden man man hus-dj på Intern och blev mer eller mindre uppliggen av aspackade femtioplus-butchflator som ville höra schlager, alternativt flatmaffian som ville höra samma jävla reggatonlåt om och om igen.
fina! >
Tjockismock.

2008:

Den enda sommaren i mitt liv som jag varit i ett förhållande, så man får väl inte döma mig hårt för att jag gick all in.
Jag menar, kan det bli mer parigt? Var förvisso en av de bästa helgerna i mitt liv. Inte bara fårens förtjänst.
Åkte till Värmland och firade midsommar gjorde vi också. Tvingade på Carolin min klänning.
Denna bild är den enda någonsin som får mig att vilja ha brunt hår igen.
Fanny, Mögli och folköl vid Årstaviken. Så himla fint.

2009:

Underbara Christoffer. Jag vet inte ens vilket land han dansar i nu, men förhoppningsvis är han inte lika stelopererad som här.
Elin, mitt livs första och enda blinddate (som kontaktade mig via denna blogg för övrigt). Tänk att det kunde bli så himla bra. Hon är en av de viktigaste.
Bullan kom med pannkakstårta och ginger ale på min födelsedag. Sedan kanske vi råkade ha sex i sömnen. Sjukt konstigt.
Tanya, min hittills mest sunda förälskelse skulle jag tippa. Den varade i drygt en månad.
PARIS I LOVE YOU. Tove och Melúsine vid vattnet. Pölen. Havet! Sjön?

2010:

Vi flyttstädade Brunnsbo och Linnea tog itu med en balkong som aldrig blivit städad på sisodär en sju, åtta år.
Ojojoj, vad jag fick utskällning av min blinda tant.

Jag och Ck hade premiär som dj-crew med Rip Model i Bergrum 112. Så sjukt rolig kväll.
MIN ÄPPELSKRUTT. Åh! Detta är min systerson Marcel, som idag hunnit bli ett halvår, som är det bästa jag vet.
Jag, Sannah och Agnes på äventyr.
Mitt nya hem!
Caroline är skrudlös.

Foto: Hannah

Världens finaste Hannah fick jag besök av och vill ha snart igen. Du är bäst.

Amfetamin, pojkvänner och Alice.

Vaknade mitt i natten av frossa och halsbränna och fick ringa och sjukanmäla mig. Har känt mig svimfärdig och frossig hela dagen, men är fortfarande utan feber. Viktigast är att jag blir frisk tills på lördag, måste utnyttja min enda lediga helhelg på kommande fem, sex veckor.

Tog en sväng förbi apoteket idag, där en av mina homies - en alkis alltså - började prata med mig. Han frågade om jag mådde bra, och jag sa att jag var sjuk. Han frågade om någon ställt en diagnos på mig, och när jag sa nej erbjöd han sig att göra det helt gratis. Det tackar en ju inte nej till.

Jag spärrade upp ögonen och han granskade mig koncenterat och konstaterade med eftertryck att jag skulle bli frisk om jag skaffade mig en pojkvän, det skulle göra underverk för förkylningen. Men!, poängterade han, det fick inte vara vilken pojkvän som helst, utan det skulle vara en riktigt bra kille som jag var kär i. Jag sa att det nog skulle bli lite svårt och att det inte var lite han begärde, men han sa att jag skulle använda internet så skulle allt lösa sig.

Han: Vad gör du vid vitaminhyllan då?

Jag: Jag tittar efter något mot vinterdepression.

Han: Amfetamin. (här hoppar två morsor med barnvagnar förfärat tjugo meter upp i luften, ca.) Amfetamin ska du ha, det är det enda som hjälper. Amfetamin och en pojkvän, sedan kommer du bli lycklig.

Jag tackade och bockade, och sa att jag skulle kämpa mitt yttersta för att ro dessa tu i hamn.

Alice vann ju för övrigt GP Scen (har aldrig varit så stolt över någon i hela mitt liv, kunde knappt andas. Hon är fantastisk, min bästaste Sprallan-Sué.) och morgonen därpå var hon på förstasidan på GPs kulturdel. Jag är lite känslig sådär på morgonkvisten, så det rann en liten tår och jag visade alla mina tanter som blev lika glada som jag. Om ni är morgonpigga så är hon på Mix Megapol (gbg) imorgon kl halv åtta. (Min radio får dessvärre inte in den kanalen..)

Här är hennes framträdande och intervju från finalen, och hon var verkligen den enda som lyckades svara bra på den där jävla trästockens korkade frågor, och dessutom charma alla. Alltså, hur tänker man när man frågar saker som "hur känns det?" och "hur skriver man en bra låt?" Man tänker inte, man är en jävla idiot.

Nog med svordomar, här är hon, och Ck på elpiano. Lyssna, titta och njut:

Snygga, begåvade, underbara brudar. Plus ett litet personligt karnevaltåg i bakgrunden.
Emma och Alice.
Juni och Lova.
Way Out West! Håkan!
La Roux. Hennes röst är nasal och hennes mellansnack var sannerligen pinsamt, men hon är så fruktansvärt snygg så att ALLT är förlåtet. Ett himla röj var det också.
Världens underbaraste M.I.A i publiken.
Håkan-avslutningen. Han är verkligen sveriges bästa och mest välförtjänta musiker. Vacker som en dag, därtill.

Önskelista

Jag behöver:

Klippas

Bada i havet innan det blir svinkallt och livet går i konkurs

Lägga min ena arm och mitt ena ben över någon mjuk tjej (min version av att sova sked)

Klappa ett djur. Gärna en katt.

Frysta bär

En kolbit, eftersom det tydligen ska ta bort mögellukt ur kylen

Lära mig att mastra

Ta mig utanför mitt hem oftare. (Kanske umgås mer?)

Bli frisk och inte sjuk

En blomma/växt att ha på min radio

Nya gitarrssträngar

Aromat, garam masala och soya

Ny, bra musik

Mer ledig tid. (Läs: Semester)

Laga min ipod

Paris

Gott rödvin

Mer tålamod

Lite mer vänskap

Lite mer kärlek

En bra bok. Eller nej, en jättejättebra bok. (Boktips?)

Resa någonstans, gärna illa kvickt

Två taklampor; vore trevligt att se något när vintern frodas.

En gitarr-reparatör.

Om någon kan bidra med något av detta är man välkommen att höra av sig. Enligt google analytics har jag nu kommit upp i sextio unika läsare, så någon kanske visar sig vara en hejare på att pilla ut och pilla fast batteriluckor till gitarrer t ex, eller har en liten halvvissen blomma därhemma som man inte orkar ta hand om längre.

Väntar med spänning!

Humor i sin renaste form del 2.

Forts från föregående inlägg. Kolla i filmordning för bästa upplevelse och nöje!

Film 3: Jag lägger en catchig tredjestämma och ett tungvrickande outro.




Film 4: Såhär är resultatet! So far. Nu har vi dock lagt en liten bas också som inte kom med på denna inspelning. Sedan ska Caroline lägga lead också:

Humor i sin renaste form.

Jag, Ck och Caroline har ett fantastiskt punkband som heter Kastratet. Vi bestämde oss för att börja med Radical Services (mitt, gabs och cecilias) gamla dänga Queereliten, med nyskriven text. Så jag och Ck körde loss i min lilla ministudio. Såhär fantastiskt lät det då vi spelade in. Sanslöst underhållande.

Film 1: Ck lägger outro. Lite som en liveloop:

Film 2: Ck lägger en fyllig understämma:

Godnattsaga, samt treårsnostalgi.

Linnea frågade mig om det var långt till Lindholmen, och min spontana tanke var att det var fruktansvärt långt. Då slog det mig varför.
Det hela tar sin början i Göteborg för tre år sedan. Jag hade farit dit (från Stockholm) och hem till Alice för att gå på Way out west, den allra första. Enda kruxet var att vi inte hade några biljetter, och att de var slutsålda. Tillslut fick vi tag i en man som ville sälja sina till oss, och vi for glada i hågen dit för att hämta dem. Det var ingen lätt resa. Vi åkte pendeltåg (första gången jag fick uppleva att det finns pendeltåg i Gbg också, som är ÄNNU vidrigare än de i huvudstaden).

Väl på plats försökte vi lokalisera oss i ett halvt liv, och då vi ringde för att be om en mer specifik förklaring så sa han att han sålt biljetterna. Den totala besvikelsen ser ni här nedan, och ja, det är jag:

Ingen rök utan eld, inget nederlag utan hämnd. Detta sms författade vi till mannen, och jag tror fan vi skrattade hela veckan åt det. (Vi fick inget svar.)
Alla kvinnor vet att hjärtesorg bäst löses med shopping, så jag och Alice stormade in i närmsta matbutik och shoppade henne två grötskålar. (Råkar veta att de än idag fyller sin funktion.)

Även Lo och Azar anlände till Alice lägenhet på Berzeliigatan. På något vänster, som jag inte minns, kom vi alla över varsin WoW-biljett och glada i hågen skulle vi bege oss mot Slottskogen. Lite för glada var vi dessvärre. Jag och Azar hoppade nämligen så kraftigt att hissen stannade och i högsommarens hetta, precis vid fönstret, fick vi vänta in reparatör i tjugo minuter:

Efter en härlig dag begav vi oss hemåt igen. Alice (s mor) bodde mycket tjusigt, men avsaknaden av trappor var ett jobbigt faktum då hissen stannat igen. Denna gång fick vi vänta flera timmar.
Denna tristess bryter man lättast av genom att umgås med postiva människor:

Slutet gott, allting gott. Jag menar, hur snygg är inte Bianca i CocoRosie? You tell me.
Även Jullan anslöt sig till gänget, och kolla vad gulliga de är. (Var.)
Snipp snapp snut, då var denna saga slut!

(Ps. Rötmånaden är illa. Mitt knäckebröd har möglat. Det ska vara en fysisk omöjlighet, anser jag. Allt jag äger nu är blåmögelost och honung. Grattis till mig!)