Ett stycke Stockholm.

Efter en romantisk weekend i Stockholm är jag hemma igen, jättetrött och orkeslös och glad. Men tiden går så fort att det är lite läskigt. Vill tillbaks igen. Men min semester börjar om bara en månad. Mindre! Tre veckor. Inte klokt.

I min gamla lägenhet hittade Ida all utstyrsel en kvinna behöver för att känna sig riktigt vacker:

Införskaffade mig en liten hipstermysse för att matcha Möglan:
Och placerade mig kungligt i en Josef Frank-fåtölj. Värde: 35 700 :-
Malin visade sina designer-skills:
Och sin förmåga att bredda sin mun, även i sitt tröttaste skede:
Det var för kallt för den där glassen, men vi valde iallafall några olika hus vi tänker flytta in i:

Så fult som de inrett därinne borde de vräkas!

Vi klädde upp oss i våra finaste lilla svarta och begav oss till Shanti för en romantisk måltid. Vi delade jämställt på notan och hetsdrack en stark drink som inte var vår, och fyllde upp med vatten. Såsom sig bör.
Konverterade till ålderdomen:
Frukostfika med mina surikater:

Kulturhuset och panorama:

Sedan var det ju Spy bar och dans och öl med Hannah och middag med mina föräldrar, promenader osv etc etc men en kan ju inte dokumentera allt i sin väg.

Rikare än trollen.

Denna månad har jag dragit ned på:
* Köpa alkohol ute (även minskat mitt alkoholintag generellt med typ.. fyra dagar i veckan)
* Äta ute
Men absolut inte slutat med varken det ena eller andra.
Detta har sparat mig 2500 kr. Hurra! Vilken fest. Här ska sparas. Kan ju hända att en blir student till hösten. Börjar nästan ana.
Firade detta rejält igår. Noggerglass i tusen lass, popcorn och läsk. Gäller att ta ut segern i förskott ifall man inte kan ta ut den efteråt. Och ifall man kan det kan man ju göra det igen = dubbelt så roligt.

Kom ihåg: Spy bar inatt!
Stockholm = Kärleksresa, Malin, Hannah, Jullan och allt annat som gör mig lycklig. Strosa i stan. Mamma. Pappa. Syster. Puss! Här kommer jag.

Spy bar, romantisk resa och Matte B

Imorgon är det Spy Bar-dags och denna tjusiga poster har gjorts kvällen till ära. Känns fantastiskt:


Jag kom vidare till andra delen av Music Collage, så idag är det en intervjudel och lite mer uppvisningar. Tänkte då spela denna:
Honey by Niki Yrla
Hoppas hoppas hoppas.

Imorgon åker jag och Ida på romantisk weekend till hufvudstaden, och jag ska lära henne allt jag kan. Hon har önskat sig ett lesbiskt danstema på fredag kväll, är det någon som vet något? Sist tog jag henne till ett sävigt Högkvarteret och Momma och hon var ytterst besviken. Det får ju för allt i världen inte upprepas; en vill ju kunna tillfredställa sin ljuva kvinnas behov.

(Hon försöker i sin tur tillfredställa behov jag inte visste att jag hade. Matte B-behovet till exempel. Med kärleksfull hänsyn till min adhd tog hon en kort intensivkurs i bråk - obs! mattebråk - och ekvationer för mig vid frukostbordet, klockan åtta imorse. Jag var jätteduktig. Och hon var en fantastisk lärarinna. Vilken tjej jag fått mig.)

Dödsångest, manisk inspiration och bugg.

Det måste vara svårt att som ung förstå den dödsångest man kan ha då man är gammal och faktiskt kan dö pang bom när som helst. Man är ju rätt ofta utelämnad åt sitt öde, men då är det så extremt påtagligt. En liten gube på mitt jobb gick nyligen bort, och han låg bland de minst tippade. För det första hade han varit där hur länge som helst, för det andra var han hur vig som helst (ett klart livstecken i mina ögon, vilket gör mig själv till mycket mer avliden) och för det tredje var han ganska ung i jämförelse med de andra, dvs i de begynnande nittio.
Denna död blev chockartad och lite skakande för de flesta.
Igår skulle jag natta en av mina små fina tanter. Satt på hennes sängkant då en farbror ringde på larmet. Vi kan säga att han heter Melker och den avlidne Anders.
Jag: (i telefonen) JAG KOMMER SNART, MELKER.
Tant: (uppspärrade ögon och skräckslagen blick) Men... menmen.....
Jag: Vadå?
Tant: Hahahan... är ju.. DÖD!
Jag: Nej hjärtat, Melker är i allra högsta grad levande. Det var Anders som gick bort.
Tant: Jaha... men... åh.. jag fyller år nästa vecka. Anders gick bort på sin födelsedag, TÄNK OM JAG OCKSÅ GÖR DET.
Jag: Neejdå, det är ingen fara. Dessutom gick han inte bort på sin födelsedag, han fyllde år i höstas. Det minns jag, för jag minns hur glad han blev då vi uppvaktade honom.
Tant: Jaså... men tänk om JAG dör på min födelsedag...

Lilla.

--
Idag ska jag söka Music Collage. Vet inte vilket huvudinstrument jag ska välja. Tänker att de får välja åt mig. Om de nu vill ha mig. Ska spela upp denna låt:
Above you by Niki Yrla

Hoppas för allt i världen att de inte ber mig visa alldeles för detaljerat hur jag producerat den. Är nämligen i trans då jag gör de flesta av mina låtar; kan sitta i fjorton timmar i sträck utan mat eller vatten och sedan bara sitta med en nästan färdig låt och inte fatta hur tusan jag fick ihop den. Kallas kanske manisk inspiration. Kanske?

Och på torsdag är det då resa till Stockholm och spelning på Spy Bar. Har obegränsad gästlista till kl 01, så SKRIV om ni vill komma in gratis och dansa rumpan av er. Kommer bli tungt och gött mellan 02-04.

För övrigt ser jag ut såhär när jag dansar bugg. Helt värdelös är jag på bugg. Noll motorik, finkänsla, koordination eller vad tusan det nu heter. Men snygg klänning, det har jag.

Sömnpratande, elefanter, house och bästisar

Lycklig är jag, för om precis en vecka bär det av till Stockholm. Ska träffa min Malin som jag inte fått se skymten av sedan Februari, vilket är skandal. Nästa vecka får vi iallafall ses och sedan kommer hon och bor hos mig i Göteborg, bara ett par dagar senare, i en hel vecka! Behöver hennes skratt, kärlek och kloka ord. Och hon behöver min gula rätt. Och mig, får en väl hoppas. Mitt trevliga sätt.

För dansen på spyan på torsdag skall jag giva er detta:

--

Ida är en kvinna av sömnpratande. Har en sådan där utmärkt app på min ajfon som spelar in när det talas i sömnen, men denna storslagna natt hade jag dessvärre den inte påslagen. Annars hade jag med glädje spridit den på bloggen, nu får ni tänka er det hela levandes i huvudet istället:

(mitt i natten)

Ida: Elefant.

Jag: ..Elefant?

Ida: Elefantporslin. Hur låter elefantporslinet.

Jag: Är det mitt elefantporslin?

Ida: Ja, hur. låter. elefantporslinet?

Jag: Jag vet inte.

Ida: VET du inte?

Jag: Nej.

Ida: Vet du inte hur elefantporslinet låter.

Jag: Nej. Men vad fin du är.

Ida: (sätter sig upp) Vadå fin, varför då?!

Jag: För att du börjar prata om elefanter mitt i natten.

Ida: Jaha.

Det har inte gått att skriva här, och därtill har jag inte varit hemma på fem dagar.

I torsdags kom Mathilda hem till Ida och fotade oss. Fler bilder än dessa finns på Mathildas Flickr.

I fredags firade vi två månader och skålade i likör. Såsom sig bör.

Efter denna helg med två klubb-besök, två rediga förfester, shopping på helgen vs torgskräck och cyklapåenhjulingsförsök är jag helt slut. Därtill är det the return of vaxpropp så jag hör inte mycket och är yr för det mesta. Mår mycket förträffligt i övrigt dock.

En tant på mitt jobb när jag kom in till henne på morgonen: "Åh jag drömde om dig inatt! Din mage var så fruktansvärt stor. Jag frågade om du var med barn men du sa att nej, jag har svalt en boll. Du såg förjävlig ut."
(OBS, tänk er detta med finsk dialekt.)

Och för bara någon månad sedan drömde en annan tant om mig. Hon drömde att vi putsade fönster och löste mattetal.
Jag vet att jag är en favorit hos dessa båda tu. Undrar vad tusan jag givit för intryck egentligen. Vitt skilda iallafall.
---

Om bara 1,5 veckor ska jag söka till Music Collage. Jag ska ge mig fan på att komma in; ifall jag inte kommer vidare till andra uttagningen kommer jag känna mig extremt dålig. Men det måste jag göra. Trots att jag har grav tantseparationsångest.
Samma finska tant: "Hur är det med din älskling? Hade hon haft det bra i Berlin?"
bara en dag efter att jag kommit ut för henne. Accepterar det med vind och våg gör hon, tror t o m hon tycker ännu bättre om mig. Blir rörd ända ned i tårna. Slutar jag får hon flytta hem till mig. Därmed basta.

Just nu sitter jag i Kungsparken vid vattnet och lyssnar på Rihanna. Vilken fest! Nu ska här tränas och därefter after workas. Den kommande helgen kommer att bli fantastisk; underbara vänner, roliga förfester, klubb Guld, Dubstep Bastards (första gången det inte ligger på en jobbhelg för mig på ett helt år!), liten fimfestival och så är Ida hemma hela hela helgen. Kärlek, vänner, dans, öl. Allt förtjusande livet har att erbjuda.

Sagan om ringen fast IRL

Jag: Du är välkommen till matsalen!
Tant (yrvaken): Är klockan REDAN så mycket?
Jag: Jamenvisst.
Tant: (med noll uns av sarkasm) Ja, tiden går fort när man är lycklig!

--
Och på systers begäran:
Jag, Charlotte, far och mor dricker champagne på fars kontor efter det plötsliga giftermålet och börjar tala om Williams och Kates bröllop dagen innan, och jag kallar det för kronprinsbröllop.
Mamma: Men Niki, William är inte kronprins.
Jag: Inte?
Mamma: Charles är fortfarande kronprins.
Jag: Jaja, men vice kronprins då.
Mamma: Arvprins heter det då.
Jag: ...Alvprins?

Ett litet foto.

Foto: Hannah Wallén

Att inte längre vara oäkting.

I lördags klockan nio på morgonen ringde min far och talade med en mycket allvarlig och dyster ton. Han sa att han var tvungen att berätta en sak, men inte i telefon, och att han ville att jag och min syster Charlotte skulle möta honom kl 14. Halv tre skulle han möta upp en vän, så det var tvunget att vara innan dess. Jag frågade om han mådde bra, och han sa att det inte var någon fara, men när vi lade på var jag ytterst orolig. Spekulerade bland annat kring följande:

* Är farmor död? Eller har fått en stroke?

* Har pappa fått ett nytt jobb och ska flytta utomlands?

* Har pappa blivit bög? (Kopplade detta till att han skulle träffa en "vän" halv tre, och tänkte då på farmor som kallat Ida för min "goda vän")

* Var han inte vår riktiga pappa? (Avfärdade detta när jag tänkte på min knakande kropp)

Tack och lov skulle jag och Ida äta frukost med min syster den morgonen och vi kunde bolla vidare. Charlotte hade också tänkt farmor -och jobbpunkten (dock inte bögpunkten) men sa sedan att "eller så passar de på och gifter sig medan vi båda är i stan" men jag sa att neej, tänk om vi inte hade kunnat komma då, och dessutom så är pappa lika dålig på att ljuga som jag. Men ju mer jag tänkte på det desto troligare blev det, jag är därtill sjukt lättlurad och visst hade pappas förklaring till att han inte kunnat äta frukost med oss just denna morgon varit ytterst lam: "ibland går det inte ihop bara."
Och angående hans vän han skulle träffa halv tre hade han dagen innan sagt var en kollega, att vara på jobbet en lördag och att hans jobb därtill är Stadshuset...

Jag, Charlotte och lilla Marcel promenerade i ett par timmar och visste ändå inte vad vi skulle ha för känsla i kroppen. Var det något ledset eller kul? Men klockan två kom min mor och far gåendes i fina kläder (jag var smutsig, rufsig, bakfull) och halv tre var det dags för vigsel. Här kan ni se den, med en ytterst dyslektisk vigselförrättare. Varsågoda, 51 sek långt.

Därefter drack vi äkta champange på pappas kontor ur tre plastglas och ett vanligt dricksglas. Därefter gav jag mig berusad ut på shoppingrunda med Hannah. Men mer om det senare.

Brått brått brått

I Stockholm spenderade jag min helg bland vänner, inställd spelning, utskällning på öppen gata, giftermål, överraskningar, syster, kärlek, fylla, dans, patti smith-flator, pannkakor, champange i plastglas och mycket mycket mer. Imorgon ska jag skriva och lägga upp filmer men nu har jag brått.
Imorse hade Ida sovmorgon hos mig och när jag kom hem såg det ut såhär. (Därtill mina favoritgodisar.) Sicken tjej va.


----
Löjligt förälskad är jag. Det är gött.