Rapport från myllret

Stockholmsrapport. Jag och Jullan ska sova i lägenheten vid Globen och går från Gullmarsplan. Jullan: Åååh det känns som att vi är påväg till vår gamla lägenhet! Jag: ...Det är vi. Innan vi sov sjöng vi Mariah Carey i falsett och nu har jag sovit fem timmar och ska vara med på ett litet hörn i en musikvideo. Festligt.

Recept på min ärtpesto.

Detta var riktigt riktigt gott. 


Mormor Nikis ärtpesto: 
3 dl gröna ärter
100 g parmesan
1 dl cashewnötter
1 stor pressad vitlöksklyfta
soltorkade tomater
1/2 dl olivolja
Några skvättar vitt vin
ett par citronklyftor
(färsk mynta om man vill)
Salt och peppar


Koka ärterna i några minuter, medan du hackar nötterna, soltorkade tomaterna och river parmesanen. Slå över ärterna tillsammans med de andra ingredienserna (förutom citronen) i en skål och mixa med stavmixer eller i matberedare eller vad man nu har.
Servera med matvete med en klick smör i, och tryck ut en citronklyfta över hela balunset. Helst ska peston vara kylskåpskall, så gör den någon dag innan. Brutalt mycket godare dagen efter!

50 -60 -70tals-shopping.

Ägnade mig även åt lite förstaklassig shopping för pengar jag inte riktigt äger. Men om man har en vän som är granne med tre fantastiska second hand-affärer - vad att göra? Och ja, jag är några betydliga snäpp lyckligare nu.

1. Knallrosa besticklåda. Inte nog med att jag aldrig ägt någon besticklåda, nu äger jag en ROSA.
2. Gammal, gyllene cigarrlåda. Vad ska man ha i den? Ett frö? (Inköpt i Gbg, antikaffären på Haga Nyg.)
3. Orange plastskål från Husqvarna.
4. Orangeblommig plastburk som jag ska ha min müssli i.
5. Mattallrik, Gustavsbergs "Emma". Här ska samlas!
6. Smörask, från Kockum.

7. Ungsform, Kockum. (Inköpt i Gbg, Emmaus)
8. Grytunderlägg, Rörstrand. (Inköpt i Gbg, Stadsmissionen)

Det var en läsare som bad mig ha frågestund, det tyckte jag var fint. Jag har förvisso en evig frågestund. Fråga på, om ni vill veta något!

En liten valp och ett litet barn.

Denna helg har jag varit på besök i det ljuva, våriga Malmö, träffat en av mina äldsta och finaste vänner Tove (vi har känt varandra i tjugo år i år), hennes pojkvän och deras bebis Selma. Förutom då hon bet mig hårt i kinden var hon helt bedårande. Hon är en blandning mellan mops (50%), manchesterterrier (25%) och amerikansk cockerspaniel (25%) och innan jag for kissade hon ned min favoritkofta som minne.

På kvällen kröp hon upp till min famn. Hon kände sig tydligen trygg där, så kanske blir jag en god mor en dag. Efter jag åkt hade hon lagt sig för att sova i mina lakan. Äpplet.

På söndag morgon begav jag mig till Köpenhamn för att hälsa på Hanne och hennes son Pelle. Har inte träffat Hanne sedan September och inte Pelle på ett år. Vi bakade en kaka, la pussel och såg Pippi Långstrump. På Danska. (Inte dubbat riktigt, utan det riktiga talat lite tystare i bakgrunden och en man som på Danska sa t ex "Nu säger Annika att hon är rädd". Extremt förvirrande, och lätt yrselframkallande.) Mycket bra helg.

Övergrepp av kontrollanter.

Fruktansvärt att se detta. Såhär kan det alltså gå till när kontrollanter får härja fritt på stadens vagnar utan att deras föräldrar är där och kan hålla reda på dem. Hoppas att de blir sparkade så att det ryker om det.
  Finns så oändligt många exempel på detta, i Stockholm blev t ex en plankande man insläpad i ett rum och slagen gul och blå. Men tar man ett jobb som kontrollant kan man knappast vara annat än en skadeglad plågoande.
(Om man inte är som den välgörenhetskontrollant som jag fick uppleva, som sa tyst att om jag skickade ett betalsms nu så skulle han inte säga något till de andra. Det var grejer det, men hör knappast till vanligheterna.)

Studioliv dag 6

Igår fick jag reda på att jag skulle spela in en låt på spanska idag, som jag aldrig sjungit tidigare. Försökte pressa in fraseringarna i mitt huvud kring midnatt och prick klockan nio imorse började jag skråla i högan sky här hemma. Jag kan bara hoppas att mina grannar tyckte att det var ljuvlig skönsång. Övade spanskasången (utan att förstå vad jag sjöng mer än något om en måne) och min bluesdänga tills jag blev blågrön och denna brutalintensiva uppsjungning resulterade i att jag sällan sjungit så bra, och jag satte spanska låten i två tagningar och min låt i en solotagning. Jag vill alltid göra duetter med Jonas. Så himla roligt. Alltså, studion. Lämna mig ej.

Blues till min far

Pappa - och alla andra - titta detta! Detta är spelglädje! Hemmasnickrad gitarr (av en gigarrlåda), fantastiska musiker och låt! (Den underbara, vilda trummisen är svensk, för övrigt.)


Och denna fina, fina. Nä, trumma, sjunga och spela gitarr samtidigt är något jag måste lära mig:

Kalasighet och jag gör blues.

Det har varit mycket festlighet denna helg.

I fredags var det Feed the horse och alla var oerhört uppklädda, utom jag som var en smula nedklädd, men dög i krig ändå. Det var mycket dans, mycket öl och många djupa samtal. Trevlig kväll alltså.

ovan: Alicia och jag. nedan: Siri och Freymaztah.

(fotograf: Rebecka Bjurmell)

Och igår hade Anna och de andra i hennes klass på fotohögskolan vernissage för sina slutprojekt på Röda Sten och det var så jävla bra och Annas verk har blivit utvalt till årets konstverk i hennes skola, vilket är fullt förståeligt för hennes filmverk där hon gestaltar femininitet är helt genialisk. Massor av annat bra också, gå och titta.

Därefter var det deras examensfest på Kontiki där bl a jag spelade skivor och det var hemskt ljud och hemska cd-spelare (en helt trasig, så man fick spela ena från spotify hela kvällen) men en mycket rolig kväll.

Idag åkte jag in till repan för att repa ihop min låt A Disease som vi ska spela in i studion imorgon bitti och det var ett brutalt bra rep: Vi körde igenom låten fyra gånger och det lät skitbra varje gång så sedan sa vi tack och adjö. Tjugo minuters högeffektivt rep. Älskar när det händer. Så imorgon ska jag släppa fram min första blueslåt (självklart skitdeppig) med fullt band. Därtill är det en duett; jag sjunger med Jonas. Det blir spännande.

En trång studio och frysta katter.

I två veckor nu befinner jag mig med min klass i en studio vid Konstepidemien. Vi är alltså ca tjugo personer inne i ett rum nio timmar om dagen. Man blir extremt trött av det. Men om jag fick skulle jag bosätta mig i denna fantastiska studio. Den har allt en kvinna kan tänkas kräva; en flygel, TVÅ kontrabasar, massor av spännande synthar, snetak, takbjälkar, pärlspont, trägolv, underbara gitarrer, utsikt över hela masthugget och alla möjliga mickar. Det enda jag skulle byta ut är tvålen på toan som stinker piss, och fylla upp de tomma JD -och tequilaflaskorna - även de på toaletten.

Men som sagt. Helt slut blir en.

Min roll hittills har varit att spela midi-marimba. En poppigare del av mig själv har jag då aldrig någonsin släppt fram, och kommer förhoppningsvis aldrig att göra igen. Roligt är det, dock. Idag är det premiär för min tjusiga bas i studion och det tycker den ska bli roligt, men jag är ganska nervös.

Lyxliv; spela midi-marimba på golvet.

För övrigt drömde jag att jag hittade femton kattungar i en frys inatt för att någon stuvat in dem där. I alla möjliga fruktansvärda ställningar låg de. Sedan tinade alla och började leva och därtill var jag allergisk mot dem och allt var så förvirrat och hemskt att jag är ett nervvrak idag; tappade ut bulgur i hela köket och började böla. Inte lätt det där med livet.

Har även tre nästan klara låtar. Produktiviteten är nu.

Min besatthet och fräcka tanter

Skriver detta en bra bit efter första april så ni inte tror att detta är ett skämt. Jag har, den senaste veckan, blivit mer eller mindre besatt av Lana del rey. Jag vet inte vart jag ska börja, vad finns det att INTE bli besatt av?

För det första att hennes texter är brutalt fängslande och spännande trots att de alla handlar om samma sak (Att hon är snygg och har en god parfym och en snygg klänning, att hennes pojkvän är en gangster men att hon kommer älska honom forever and ever - allt i samma låt. Alla låtar. Men på olika spännande vis.) och att hon har ett FANTASTISKT sinne för melodier av alla de speciella slag och en otrolig röst, dubstepinspirerade trummor utan dubstep och att varje intro och outro låter som tagen ur vilken western-rulle som helst.

Sedan att hon ser ut som en glamourmodell med silikonläppar och posar sönder i alla sina videos. Älskar det.

Och att alla stör sig så mycket på henne och påstår att hon är fejk. Läste på om detta (dvs googlade recensioner) och fick reda på att det folk stör sig på är att:

1. Hon säger att hon inte opererat läpparna fast hon har det och att hon ser ut som en glamourmodell. Tycker det är så himla härligt att någon ställer sig och är helt egen åt ett icke-pkhåll. Heja glamour!

2. Att hon säger sig ha producerat allt själv men att hon fått massor av hjälp från sitt skivbolag. (Well, många kommersiella artister SJUNGER knappt själva)

3. Att hon sade sig ha bott i en husvagn i skogen och levt white trash-liv fastän hennes föräldrar är miljonärer och att hon gått på något lyxigt internat.

Men det gör ju bara det hela ÄNNU mer spännande!!

Versalerna ovan vittnar om min oerhörda entusiasm. Tänk er detta i tal.

Lyssna här på hennes låtar Off to the races, Summertime sadeness, Blue jeans och Video games. Åtminstone.

--

Idag har jag jobbat.

Jag: Titta, vad långt mitt hår har blivit!

Tant: Ja, du börjar likna Anders Borg.

Jag: (....) Det där var riktigt riktigt elakt.

Tant: Vadå! Han är väl riktig och manlig?

Era nya vänner!

Detta är INTE min och Annas konstvideo, men ack ett annat projekt. Och andra karaktärer. Hannes och Gustaf är ett par sköna, härliga popbrathipsters med glimten i skallen. Här är första avsnittet:

NY LÅT och lite smygläsning

NY LÅT! Skrev denna till Anna för att hon är fantastisk och för att ingjuta lite hopp i mörkermisären som rådde i februari. Bara att trycka på play och lyssna.

Nu ska jag strax på smygläsning för Nöjesguiden på Yaki-Da. Känns ytterst hipsterigt. Ska självfallet bära dubbelknäppt kavaj till också. Kommer dock prutta på alla hipsters för jag har både ätit kapris OCH jordärtskocka. Trist för hipsterserna men de får dansa på och hålla för näsan.