Osv.

Jag far till Stockholm ett par dagar, i brist på livsinspiration.

Häromdagen hade vi spelning med skolan. För min del var det första gången jag spelade bas på scenen. Jag hade sovit en timma. mellan 06-07.

Jag vet inte.

Disktablett vs små svansar

Har precis dött gullighetsdöden över den finaste kommentaren jag någonsin fått på min blogg (läs i inlägget under) och nu ska jag delge världen om nattens dröm:

Jag drömde (som så många gånger förr) att jag skulle bli gravid. Denna gång var det inte någon jungfrufödsel (som i minst 10 tidigare drömmar) utan detta skulle ske genom insemination, som jag skulle utföra på egen hand. Men istället för sperma så stoppade jag in en disktablett.

Gav ej samma effekt.

Inga barn gjorda.

Det sved. Och sedan fick jag inte ut den för den hade löst upp sig.

Någon borde gå igenom det här med storken för mig igen. Mitt undermedvetna tror tydligen att renlighet till den alldeles för yttersta spetsen och fertilitet är samma sak.

Pröva ej detta.

Musiktack.

Tack kära Logic för att du finns och tvingar mig att vara kreativ istället för att ligga och böla.

Happieness will come.

Hemska män och ett blått pekfinger.

I förmiddags kom det in några lärare till oss som varnade oss för att gå utanför dörren. Precis innan hade nämligen en 20-årig kille knivhuggit en liten tioårig tjej i halsen, så illa att läget var kritiskt, på en skola i Hjällbo och han var på fri fot. Så fruktansvärt sjukt. Inte ett enda barn syntes på skolgården idag, de fick inte gå ut pga händelsen. Sjuka värld. Sjuka män.

Idag har vi Mansion-repat! När vi väl kommer ut och spelar, då blir det andra tider i Göteborg. Vi låter ungefär som en blandning mellan the Cure och Joy Division med en extra dans-touch.

Jag älskar älskar älskar att spela bas.

Även om mitt överanvända baspekfinger blivit ärrigt, urholkat, vitt och blått. Citerar en viss person med liknande erfarenhet "Jag blir glad varje gång jag tittar på mitt såriga pekfinger, för då minns jag vad mycket roligt jag gjort med det."

Imorgon ska jag och Anna filma de sista delarna på vår film, innan vi ska börja klippa. Detta kommer vara det mest utelämnande någon av oss gjort. Det är en utmaning. Be prepared.

Hårkris.

We´re moving forward

We´re moving forward

Happieness will come

Idag har jag gjort en vårhouselåt på 6:30 minuter. Nu ska den mixas.


Vad ska jag göra med mitt hår?! Det går inte att med ord beskriva hur fruktansvärt fult mitt hår är om jag inte sätter upp det med nålar. (Då är det ganska stiligt, men en vill ju kunna slippa sätta upp det jämt och ständigt) För ett ögonblick tänkte jag lägga ut en bild, men det vore så gravt självdesutruktivt. Tänk raggare, tänk sjuttiotalet, tänk fjortonårig gosse med finnar, tänk hockeyfrilla, tänk kluvna hårtoppar från botten och ut. (Kluvet hår alltså.)

Såhär ser det ut med nålar. (foto Anna)

Är rätt trött på att ha skitkort hår och jag tycker om att ha luggen rätt lång, men vad ska jag göra? Hjälp mig! Här är lite tidigare frisyrer:
Denna ovan är det mitt hår vuxit ut ifrån.
Såhär kort lugg kan jag inte gömma mig under, så det går bort.
Jätteblond, för tre år sedan.
Det här är den "frisyren" jag har nu, fast då var jag blond, tre år yngre och vägde minus tusen kg.

Lilla dekadensen

Senaste tre veckorna har det pågått ett mönster:

* Vintorsdagar

* Bakelsesöndagar

Så himla trevligt. Igår var jag och Anna på Hagabion, Kino och Publik. Det bästa av tre världar. Idag åt vi en lång frukost med ägg och huvudvärk.

Jag längtar lite till framtiden. Eller bara till något.

Denna är fantastisk:

Tjusigheter.

Scoop-rea. Dessa är nu mina.

Döden i förkläde gör crepes

Idag har jag ägnat mig åt lite tröstshopping. Shoppingen bestod av ett billigt och lagom tjusigt duschdraperi och två nya tesorter på Teboden (earl grey grädd och grönt guava).

Sedan kände jag för att unna mig en middag av lyxigt slag. Så nu står jag här och ser ut som Döden i mitt Lilla huset på prärien-förkläde och steker pannkakor (där första pannkakan blev bra, och de resten hittills mycket bleka, vad gör jag för fel?) till mina crepes.

Detta är den fantastiskt goda, enkla och kalla röran jag gör till: (skriver ingen mängd, det får man göra efter smak. Fast jag förespråkar mycket av allt.)

Creme fraiche, lätt (blir för mastig annars)

hackade soltorkade tomater

hackade valnötter

smulad fetaost

sambal oelek

lite peppar

lite valnötsolja

Skitgott. Går att äta direkt ur skålen om det är en sådan kväll, också.

Ikväll ska jag och Ck se Control och älska Joy Division.

Historien om den bitterljuva symfonin.

Nu har jag lämnat nycklarna i Biskop, och tog taxi hem med alla mina prylar.

Taxichaufför: Jag älskar mitt jobb. Alltså.. Jag har en snubbe som ALLTID ringer och vill att jag kommer varje fredag på morgonen, sedan vill han köra runt i en halvtimma och lyssna på Bitter sweet symphony med the Verve på högsta volym. Sedan vill han åka hem igen. Jag får alltid 1200 spänn, oavsett vad taxametern visar. VARJE fredag sedan jag började i November har han åkt med mig, och alltid samma låt på repeat. Trots att han har en egen skitflashig bil. Rika människor, du vet.

Jag: Vad konstigt att du säger just den låten, jag la till den på Spotify igår.

Han: Jag har Spotify på mobilen, ska vi lyssna? Sjukt bra låt alltså.

Jag: Ja! Och vill du veta en grej om den låten, som du kan berätta för din kund? Själva det här stråkpartiet i början är taget från en gammal livekonsert med Rolling stones, och eftersom det bara var en livekonsert och något de spelat en enda gång trodde the Verve att det var fritt fram att sampla den. Sedan gick skivorna i tryck och Rolling stones manager stämde dem och hävdade att Rolling stones ägde hela upphovsrätten, och fick igenom det. Så trots att det är the Verves största hit har de aldrig tjänat en krona på den.

Taxichauffören: Varför inte då?

Sedan lyssnade vi på låten på svinhög volym och nu är jag inte längre en kvinna med dubbla lägenheter. 100 % Kålltorp-bo. Hurra.

Nu blir det en bakelse med Anna. En tredje finaste söndagen var det igår. Men ingen bakelse blev det, så det ska vi ta igen nu.

Jag måste möta dig någonstans.

Här är en låt från spelningen på Fängelset. I have to meet you somewhere:

Och här är Evelin Sagerfors basist, Ck trummis och Freja Holmberg på kör och keyboard. Och jag skrålar där i mitten. Och inspelningen är följande: