Gratis låtar och Rip Model på Publik!

På onsdag djar jag och Ck på Publik. Äntligen ska vi få spela den mysigaste finaste electronican vi vet, samt slänga in en hel del av vår egen musik.

HÄR LIGGER EVENTET på Facebook. Kom, för allt i världen. Det kommer att bli härligt, gött och extremt opretentiöst.

Lite exempel på musik jag kommer spela, som ni kan ladda ned gratis här:

Skream - Memories of the 3rd base (extremt tung midnattsdubstep, lyssna i bästa bashögtalarna)

Marvin Zeyss - Next to you (Maya Jane Coles remix) (Underbar deephouse med världens bästa jävla Maya)

Coma - Playground Altona (Oerhört vacker electronica, därtill sjukt snyggt mixad)

Och denna underbara underbara Etta James/James Brown-remixen som jag dör lite av just nu (Ladda ned på download):

Pretty Lights - Finally Moving James Brown Remix by Feathrrr

KÄNDISFEST

Tiden, Barbie, Henrik Berggren och Charlie Chaplin går på kalas.

Tåg till Paris och moss-bollar

hela natten släpade jag omkring på en bäddmadrass och letade efter tunnelbanan till Paris. Allt jag hittade var en pytteliten kattunge, ett badhus, konstiga tunnlar och ett tåg där alla hållplatser hade seriefigursnamn. Hade dessutom fel pass med mig så jag borde ju givit upp från början.
Skönt att vakna och berätta för sig själv att det inte finns någon tunnelbana till Paris. Slutletat.

Igår började jag på min tredje plingplonglåt. Ida har önskat sig en plingplonglåt, och då vill jag ju göra den bästa till henne. Får se om denna kan bli det. Man får önska realistiska saker av varandra. Jag önskar mig en moss-boll. Hon gjorde moss-bollar igår (någon sorts julpyssel) och det var fruktansvärt gulligt. Och roligt. Kunde inte sluta skratta. Ska visa bild sedan. Har önskat mig att få min kökssoffa inklädd också, och det ska jag få. Problemet är bara att komma överens om tyget. Hon vill ha något konstnärligt och grafiskt, jag vill ha ljuv spets eller tantblommor.

Ikväll ska jag klä ut mig till Barbie.

Vill varna känsliga läsare för starka bilder

Mansion har kanske bytt namn, men vi håller det för oss själva än så länge. Man vet ju aldrig. Dock är det det första namnet vi alla gjort tumme upp till, någonsin. På en gång. Namnet är lite töntigt, lite gulligt, lite häftigt. Precis som vi.

Igår gjorde vi om en gammal halvmonoton monstertung dänga till en riktigt dansant sådan. Så dansant att vi spelade den i tre timmar. Det var så himla kul. Och bra! Nu bär det av.

Efter repet ville vi inte vara sämre än vi är, utan gick till Radisson hotells lounge och drack finöl. Det var den mest tjusiga vardagslyx jag varit med om på ytterst länge. Kolla bara:

I lördags var det avsked för Anna som nu är i New York och ska vara det i tre veckor. (Så himla fräckt, med både den ena och andra betydelsen. Hoppas hon saknar mig för jag saknar henne.) Efter ett kraftigt alkoholintag svängde vi rumpa och hatt på Feed the horse. Ganska tjusiga var vi dock, trots det allmänna tillståndet:

(foto: Hannah Sommar)

En annan som svängde sin rumpa, helt i onödan, var denna, på ett fik dagen efter. Röd, hårig. Jag och Anna klarade inte av det hela efter vår gårdag, och fick lämna stället. De andra runt bullade upp med väskor för att slippa se eländet. Hur kan man INTE märka detta? KÄNNA detta? Det kan ju ENBART bero på att man brukar strutta omkring med elefantstringkalsingar till vardags och kommit så långt in i den feelingen.

Trumpet och tant

Sedan grannflatan hade sin trummhinnesprängarfest till kl 07 på morgonen har den generella respekten minskat avsevärt i min trappuppgång. Grannar spelar hög musik, sjunger med i låtar de inte kan, bråkar med tydlig stämma och artikulering, ligger utan ljudreducering. Lugnat sig något senaste tiden dock, men idag, idag nåddes piken. En granne har börjat lära sig spela trumpet. Lära. Sig. Spela. Trumpet. Ljud får denne, även om det skiftar sådär lite ledset mellan (minst) två toner åt gången.

Mitt nya tantintresse är att klippa ut spännande Allers-recept och klistra in i en tjusig bok. Om ni vill delge mig några fina recept är ni välkomna. Fisk, vegetariskt och spännande efterrätter mottages gärna.
Sedan har jag köpt garn. Nu är det dags för matchande mössa och halsduk. Färgblind som jag är tror jag färgen är
mintgrön. Folk bara skakar på huvudet och suckar. Så jag vet inte. Grön? Blå? Grå?

Detta eviga bandnamn

Juliana är nu med i bandet (Hurra!) och på vårt möte igår kom diskussionen om bandnamnet upp igen. Vi har en smula olika åsikter:

Ck: När jag hör Mansion så tänker jag på spetsiga bokstäver och Iron maiden.

Freja: Gör du! Jag tänker på minimalistisk inredning.

Dragkamp i Paris

Paris var fint men en bitvis slående likt Vi hade iallafall tur med vädret. (För det hade vi iallafall.)

Lördagen är mest rolig att redogöra.

Vi hade en excellent shoppingdag med redig frukost i ett lyxskyltfönster och vi åkte till montmartre och försökte överleva turisthärvan. Sedan åkte vi hem.

Först gick vi ned i receptionen och bad om att få låna en vinöppnare. Det gick för sig. Sedan bad vi att få låna en plastkniv. Jajamän, och vi var utom oss av tacksamhet. Tacksamheten tog slut då vi gick ned för att använda hotellets enda dusch. Receptionisten pekade på en tavla där det stod 2,5 euro. Vi frågade om han skämtade, men icke. Vi sa att okej, då duschar vi i handfatet. Han tittade på oss som att vi vore galna, men det var precis vad vi gjorde. Upp med fötterna i handfatet, upp med vinkorken och så en mango som förfest.

Vi hamnade på Le troisiéme lieu - en flatbar där vi beställde drinkar och pratade med en transkvinna som var lesbisk, inte fått ligga på sex år, velat bli nunna när hon var liten och nu funderade på att ta tag i saken och gå i kloster.

Därefter skulle vi gå till Rex och se Matias Aguayo. För att göra en oändligt lång historia kort så skedde följande:

1. Fem minuter kvar tills Metron slutar gå, då Ida upptäcker att hennes körkort och visa-kort är borta. Vi får gå tillbaka och leta och fråga. Hittar det inte.

2. Metron slutat gå - vi bestämmer oss för att gå till Rex. Tar lååång tid.

3. Vi står i en dramatisk kö som blir längre och längre trots att vi står sist. Vi bestämmer oss för att tränga oss före i kön, som klimatet sig bör.

4. Vi köar 2 h - kommer in kl 04, betalar 150 spänn i inträde, missat Matias Aguayo med 1 minut.

5. En påtänd snubbe tränger sig före alla i garderobskön. Han svär och gormar och desto mer efter att Ida stampat honom det hårdaste hon kan på foten.

6. Kvinnan i garderoben blir förbannad för att vi knölat ned halsduk och kofta i våra ärmar. Så hon reder ut det och kräver hutlösa summor pengar. Vi skrattar och hon pekar på en skylt där det står "2 euro per plagg". Hon menar alltså att vi utöver inträdet ska betala extra för jacka, halsduk, vantar OCH kofta. ca 80 spänn garderob, VAR. Hon och Ida har en argsint dragkamp om jackorna, som vi vinner, och vi är så brutalt förbannade.

7. Musiken är tokhög, vi blir bortkörda från vår sittplats för att en "vip-sällskap ska få sitta där" och pallar inte längre. Så efter fem minuter på klubben bestämmer vi oss för att GÅ hem.

Ca 1,5 h senare är vi hemma. Det är låst till hotellet, så vi får ringa och väcka den tjurige portvakten.

Som grädde på moset så köpte jag min favoritparfym under shoppingen, men den såldes bara i presentförpackning med tillhörande duschkräm och kostade därför 600 spänn. Och duchkrämen passerade ej flygkontrollen så det var bara att slänga. Många onödiga pengar i sjön.

Däremellan hade vi det oerhört fint. På fredagen var det strålande sol och tjugo grader i den, så vi satt i t-shirt och åt frukost och fantastiska clementiner längs en mysig vägg.

De sjukaste drömmar i den lugnaste sömnen pt 2

Jaha, då var det dags igen. Dessa psykotiska känslokalla morddrömmar. (Obs! Sömnläge)

Denna natt var det inte Alice som var det ledsamma offret. Nej, jag hade blivit inbjuden till ett litet kalas med för mig okända människor och vi satt runt ett runt bord och drack rom & cola. Plötsligt bad en kille mig, med en ton ungefär som om jag kunde räcka honom saltet, att gå in i rummet intill och skjuta en sovande man. I rummet fanns många sovande människor.

Jag ryckte på axlarna och sa att tja, varför inte? Så jag gick in och siktade och sköt i hans huvud. Fyra till sköt jag, för jag tänkte att "de ska ju ändå dö snart". (Åldrarna var mellan 38-75) De andra sköt tre stycken.

Dagen efter vaknade (obs, fortfarande dröm) jag med en lätt besvärad/irriterad känsla i kroppen; "detta var väl kanske lite onödigt", och till och med jag vet att man inte kan skylla på en rom & cola för att ha ihjäl folk. Dessutom kom polisen och förhörde oss och ni må tro att det var svårt att bortförklara hur åtta människor i en liten lägenhet skulle kunna dött pang bom utan att vi resterande tre skulle haft det minsta med saken att göra. Kass på att ljuga som jag är så himlade jag med ögonen, visslade nervöst och sa att neeeej jaag vet ingenting och hörde ingenting jag lovar.

Mitt slag var självfallet förlorat och jag skulle träffat Ida efteråt, vilket med detta fängelsestraff fick dröja, och jag medgav för polisen att det visst var "rätt onödigt". Precis som i tidigare drömmar var han inte upprörd utan bara auktoritärt tillrättavisande: "Du förstår väl att det inte är snällt att döda åtta människor som sover, helt utan anledning?"

Tredje gången jag drömmer dessa "rätt onödigt att ha ihjäl någon"-drömmar. Vill man läsa de tidigare två drömmarna jag haft, så kan man läsa här. Underhållning i rysaranda.

Men jag lovar att jag i verkligheten inte är farlig att ha i varken möblerade rum eller folktäta korridorer.

--

Rollerskate och ny sångerska!

Det sprudlar i mig, för det är så mycket som händer. Imorgon åker jag och Ida till Paris och på lördag ska vi till Rex och se t ex denna fantastiska, och fler artister från Kompakt:
Matias Aguayo - Rollerskate

Underbara Juliana i min klass har sjungit på houselåten, jag håller på att spela in en av hennes låtar med henne och nu ska hon provsjunga för vårt band Mansion på torsdag! Vi behöver en sångerska och hon är grym och en fantastisk sångerska och musiker. Hurra!

Sedan håller jag, Ck och Juliana på att planera en stor stödfest för homosexuella i Uganda.

Känner ni någon homosexuell/aktivistist från Uganda som skulle vilja bidra på något sätt, med musik, erfarenheter eller annat: hör av er!!

Farväl, vi ses på måndag.

Galej, Galo, Publik

Det känns som att det här med fritid är ett flytande fenomen för mig för tillfället. Just nu gör jag detta på fritiden: Jobbar på mitt gamla jobb. Och mixar på min houselåt. Nästan färdig, men finslipet är kvar.

Ikväll blir det dock något exklusivt; jag ska till Publik med diverse underbara folk och äta mat och dricka öl. Det tycker jag är trevligt. Det här med klubbande kräver följande för att jag ska trivas:

Antingen

1. Dubstep

2. En fantastisk spelning

3. Något helt oväntat (T ex som förra veckan: på en dancehallklubb på Parken. Med min klass, och en klassis som uppträdde. Fantastiskt. Och på Mapei förra helgen med snubbar som var så jäkla bra på att scratcha. Kände mig som en fågelholk.)

)

4. Att jag djar

Klubbar med bara homogays och halvkass musik är inte tillräckligt underhållande för min del. Ska jag gå ut ska jag dansa. Dansa och helst förundras.

Parisfilmen var för övrigt riktigt bra och inte alls någon "romantisk komedi" utan spännande och trolsk och resa i tiden och annat trevligt. Iallafall var den riktigt bra med inställningen jag hade innan.

Och den fick mig och Anna att planera Parisresa i vår. Om allt annat i livet går åt pipsvängen flyttar jag till Paris. Reservplan. Reservplan två (eller ett) är att flytta till Provence med Anna. Odla vin och leva det goda livet.

Paris och Paris och hur man lagar en iphone

Mobilolyckan fick ett lyckligt slut då den, med lite påputtning, återuppstod från dödsriket. Alla med iphone, lyssna nu: Om den dör; håll in sättpå-knappen och runda knappen samtidigt i 15 sekunder. Voila.

Idag ska jag och Anna på biodejt. Det ska bli trevligt. (Obs, anna är fortfarande singel. Och snygg. Finns all anledning att lägga in en höststöt så slipper hon dejta mig.)
Såhär gulliga är vi, dagen till ära.


Vi ska se Midnight in Paris. I diverse recensioner står det att den är ganska kass men älskar man Paris kan man ju se den ändå. Jag älskar Paris så jag ser den ändå.
Och nästa helg ska jag, om jag kommer igenom med mitt icke namnbytta pass, bege mig till just denna staden. Det var 1,5 år sedan. Det ska bli fantastiskt. Jag vill hinna allt. Men jag och Ida har kollat upp på Google Maps att det finns både vinaffär och en välsorterad (vad det ser ut) fruktaffär på vår gata så egentligen behöver vi bara gå utanför dörren. Men en houseklubb a la Rex och något lesbiskt ska en väl lyckas hinna med ändå. Och någon lyxig middag. Och second handshopping. Har fått mitt csn nu (!!!!) så jag är stormrik. Kommer ha en ny garderob vid hemkomsten. Eller två. Hurra!

iphonelös, housefull

Här kan man sitta; mobillös och miserabel. Inte okej.

Min summa av denna kardemumma är att min mobil tvärdog idag. Helt odramatiskt somnade den in, efter en ytterst kort stund i livet. Kanske var det plötsligt spädbarnsdöd, kanske självmord. Kanske mindervärdskomplex över iphone 4s. Vi kan inte mer än att undra.

Så jag sitter och hoppas att min tjej svarat på mina telepatirop och kommer hit ändå, det verkar gå dåligt eftersom att hon skulle varit här för en halvtimma sedan. Kom hiiiiiit.

Håller på med en houselåt i sjutakt som blir så himla dansant! Ingen ska behöva sitta still på nästa masterclass. Och Juliana sjunger på den som en gudinna.

Äntligen! Housespärren har släppt! Jag ska bli Sveriges Maya Jane Coles.