Denna natt var det inte Alice som var det ledsamma offret. Nej, jag hade blivit inbjuden till ett litet kalas med för mig okända människor och vi satt runt ett runt bord och drack rom & cola. Plötsligt bad en kille mig, med en ton ungefär som om jag kunde räcka honom saltet, att gå in i rummet intill och skjuta en sovande man. I rummet fanns många sovande människor.
Jag ryckte på axlarna och sa att tja, varför inte? Så jag gick in och siktade och sköt i hans huvud. Fyra till sköt jag, för jag tänkte att "de ska ju ändå dö snart". (Åldrarna var mellan 38-75) De andra sköt tre stycken.
Dagen efter vaknade (obs, fortfarande dröm) jag med en lätt besvärad/irriterad känsla i kroppen; "detta var väl kanske lite onödigt", och till och med jag vet att man inte kan skylla på en rom & cola för att ha ihjäl folk. Dessutom kom polisen och förhörde oss och ni må tro att det var svårt att bortförklara hur åtta människor i en liten lägenhet skulle kunna dött pang bom utan att vi resterande tre skulle haft det minsta med saken att göra. Kass på att ljuga som jag är så himlade jag med ögonen, visslade nervöst och sa att neeeej jaag vet ingenting och hörde ingenting jag lovar.
Mitt slag var självfallet förlorat och jag skulle träffat Ida efteråt, vilket med detta fängelsestraff fick dröja, och jag medgav för polisen att det visst var "rätt onödigt". Precis som i tidigare drömmar var han inte upprörd utan bara auktoritärt tillrättavisande: "Du förstår väl att det inte är snällt att döda åtta människor som sover, helt utan anledning?"
Tredje gången jag drömmer dessa "rätt onödigt att ha ihjäl någon"-drömmar. Vill man läsa de tidigare två drömmarna jag haft, så kan man läsa här. Underhållning i rysaranda.
Men jag lovar att jag i verkligheten inte är farlig att ha i varken möblerade rum eller folktäta korridorer.
--
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar