Hemska män och ett blått pekfinger.

I förmiddags kom det in några lärare till oss som varnade oss för att gå utanför dörren. Precis innan hade nämligen en 20-årig kille knivhuggit en liten tioårig tjej i halsen, så illa att läget var kritiskt, på en skola i Hjällbo och han var på fri fot. Så fruktansvärt sjukt. Inte ett enda barn syntes på skolgården idag, de fick inte gå ut pga händelsen. Sjuka värld. Sjuka män.

Idag har vi Mansion-repat! När vi väl kommer ut och spelar, då blir det andra tider i Göteborg. Vi låter ungefär som en blandning mellan the Cure och Joy Division med en extra dans-touch.

Jag älskar älskar älskar att spela bas.

Även om mitt överanvända baspekfinger blivit ärrigt, urholkat, vitt och blått. Citerar en viss person med liknande erfarenhet "Jag blir glad varje gång jag tittar på mitt såriga pekfinger, för då minns jag vad mycket roligt jag gjort med det."

Imorgon ska jag och Anna filma de sista delarna på vår film, innan vi ska börja klippa. Detta kommer vara det mest utelämnande någon av oss gjort. Det är en utmaning. Be prepared.

Vill varna känsliga läsare för starka bilder

Mansion har kanske bytt namn, men vi håller det för oss själva än så länge. Man vet ju aldrig. Dock är det det första namnet vi alla gjort tumme upp till, någonsin. På en gång. Namnet är lite töntigt, lite gulligt, lite häftigt. Precis som vi.

Igår gjorde vi om en gammal halvmonoton monstertung dänga till en riktigt dansant sådan. Så dansant att vi spelade den i tre timmar. Det var så himla kul. Och bra! Nu bär det av.

Efter repet ville vi inte vara sämre än vi är, utan gick till Radisson hotells lounge och drack finöl. Det var den mest tjusiga vardagslyx jag varit med om på ytterst länge. Kolla bara:

I lördags var det avsked för Anna som nu är i New York och ska vara det i tre veckor. (Så himla fräckt, med både den ena och andra betydelsen. Hoppas hon saknar mig för jag saknar henne.) Efter ett kraftigt alkoholintag svängde vi rumpa och hatt på Feed the horse. Ganska tjusiga var vi dock, trots det allmänna tillståndet:

(foto: Hannah Sommar)

En annan som svängde sin rumpa, helt i onödan, var denna, på ett fik dagen efter. Röd, hårig. Jag och Anna klarade inte av det hela efter vår gårdag, och fick lämna stället. De andra runt bullade upp med väskor för att slippa se eländet. Hur kan man INTE märka detta? KÄNNA detta? Det kan ju ENBART bero på att man brukar strutta omkring med elefantstringkalsingar till vardags och kommit så långt in i den feelingen.

Detta eviga bandnamn

Juliana är nu med i bandet (Hurra!) och på vårt möte igår kom diskussionen om bandnamnet upp igen. Vi har en smula olika åsikter:

Ck: När jag hör Mansion så tänker jag på spetsiga bokstäver och Iron maiden.

Freja: Gör du! Jag tänker på minimalistisk inredning.

Mansionsång och talande öl.

Vi har ingen aning om vad den heter, men klar är den. Med sång och allt. Sedan är ljudet i repan sisodär. Men lyssna. Gör det.

När jag skulle till repan hittade jag en öl på Hemköp som talade till mig.

"Trashy Blonde - You know you shouldn´t". Klart en var tvungen att köpa. God därtill.

Mansion - Theme

3/4 är överens så jag lägger upp en video nu, från repan. Det här är vår introlåt, Theme, som är helt instrumental. Med en UNIK presentation i slutet av videon. More to come! Tre hela låtar har vi klara nu, och lika många som det bara saknas lite text på. Och massor på gång.

Vi passade på att skaffa extravaganta artistnamn igår också.

Freja: Russian hat master beat. a k a Space Cowboy.

Ck: Angel hoeboy master beat-ssshhh

Jag: Tuna fish master beat. a k a Le Shrimp

Alice: Hoe master beat. (original)

Så det är bara att börja nöta in.

Mansion och snäckor.

Igår hade jag (med Freja på kör) och Alice spelning på RFSLs julmingel. Första gången vi spelar på samma ställe på 3,5 år. Vi hade en fantastiskt fin och bra ljudtekniker som hette Roger och var norsk. Jag tog hans nummer, tror det kan vara något för framtiden.

Idag blir det Mansion-rep, vi alla fyra för första gången på tusen år. Eller en vecka. Namnet har vi spikat, för vi insåg att det är det namn som beskriver oss bäst. Det är kort, koncist, mäktigt och snart kommer det kännas naturligt.

---

Tjuvrökande tant. "men jag tog iallafall den största snäckan jag hade.."