Ny låt, nya lampor!

Har haft ett (ganska snävt) projekt i fyra år nu att göra en låt som ska
1. vara i tema September på ett eller annat vis
2. vara på svenska och
3. vara någon typ av spoken word/dikt-aktigt
och den för 2011 är klar:

Counting Septembers by Niki Yrla

Du talar om din tid

jag trodde den var vår

och ser jag hur du ser på mig

så tror jag det igen

Jag har sett det förut:

den där tanken som skenar iväg

Hur nära kan du komma?

Vem tror du att du är

för mig

Jag frågar ingenting

för du dröjer med alla svar

Jag vet att du förstår

ändå kallar du mig svår

Men pratar du om henne igen

med den där rösten jag trodde, jag tror

är, var till mig

nämner du henne igen

Då tror jag att jag går

Kanske

I September

--

Det är första gången jag spelar in regn, första gången jag spelar munspel (på en inspelning, men egentligen överhuvudtaget) och absolut första gången jag försöker mig på någon form av... rap. (Eller, kanske mer diktuppläsning som är rytmbaserad.)

---

Detta var den första, 2008:

--
I förrgår kom Ida med världens största slagborr och borrade upp mina lampor och två hyllor, samt gav mig en inslagen present med purfärska matlådor från Claes Ohlsson. Så himla fint. Lagade en extremt god måltid till henne som tack, "originalgrytan" som den kallas i folkmun. Jag och Gab brukade laga den; det är quornfärs, kokosmjölk, garam masala och allt man tycker om. T ex som i detta fall: majs, vanliga tomater, soltorkade tomater, avocado, fetaost, vanlig ost, zucchini, rött vin, vitt vin, osv osv.

Såhär tjusiga var vi:

Öl, mat och snuskigt glas.

Malmö/Köpenhamn/vidriga män

Helgen bestod av Malmö, Köpenhamn, Ida, Tove, Helena och jag. Lite bilder:

Rådjuret.

Tove!

Ormbad.

Helena och ida.

Frysa i Köpenhamn.

Vela.




En av de bästa djs jag hört, inträdet var 20 danska kronor inkl garderob (och div vidriga män)
Hemresa med färdkost.

Havreknas. Till exempel.

Nöjd Brämhultskund.

Hemfärd till Götet.

---

På den här klubben i slakthusområdet vi hamnade på så kom det en snubbe bakifrån och la händerna på mina höfter och tryckte sig emot mig. Jag reagerade i adrenalinrus på en hundradels sekund, vände mig om och siktade på hans axel och slog honom det hårdaste jag kunde. Han vände sig om och såg ut som att han mött döden. Skrek på honom på svenska i någon minut innan jag dundrade iväg, och tänkte sedan att ursinnet inte innehar någon logik. Tror förvisso det gjorde jävligt ont när jag slog honom på axeln - det lät klonk - men hade jag fått välja hade jag siktat på helt andra ställen.

Men jag får vara glad att jag fick adrenalin iallafall, i andra fall har jag fått en sådan chock att jag bara stått som ett fån. Inte för att jag i något fall är ett fån, det är så jävla oförståeligt att det är 2011 och att män fortfarande tror sig ha rätt till ens kropp under alla omständigheter.

Låt mig berätta att det inte finns en enda person utom jag själv som har en självklart rätt till min kropp, oavsett om det är en främmande man på en klubb eller min partner. Detsamma gäller alla andra. Jag kan inte acceptera att det finns sådana män, de är så jävla sjuka att de ska få åka till en egen planet där de kan hålla på och jucka på varandra. Djuriska, vidriga, respektlösa jävla vider.

Klart slut.

Lite om Oslo.

Två nätter innan detta i Oslo skedde så drömde jag en dröm.

Jag drömde att jag var i någon typ av lokal och att det var fullt av döda människor där; jag såg dem som spöken. Det var oerhört många människor och jag förstod inte hur de hade dött. Det var en del vuxna, men skrämmande många unga människor. Jag satte mig ned och höll om en flicka, som inte förstod att hon dött. Plötsligt samlade alla dessa döda ihop sig och kikade genom ett draperi. Där såg de in till en annan stor lokal, där det var fullt av människor som tände ljus. Jag tänkte först att det var ett enormt luciatåg eftersom att det var en så mycket folk och så extremt många som tände ljus, men det var ingen sång; alla var tysta.

Vaknade med en obehagskänsla i kroppen och pratade med både Ida och Anna. Till Anna sa jag att det liknade en sanndröm, drömmer sådana ibland, vilket jag självklart hoppades jag hade fel i. Sa även att jag hoppades att det bara handlade om att någon tant på mitt jobb skulle dö, men att det inte kändes så eftersom att det var så många döda människor och att många var så unga.

Och så hände detta.

Jag hoppas att han hamnar i en fruktansvärt liten cell och blir sönderknullad av massor av vidriga intagna. Sådana som honom finns det inget hopp för, han ska inte skonas någonstans, han ska aldrig komma ut och han ska få lida som han aldrig trodde var möjligt.

Sömnprat och täppta bihålor.

Nu försvinner jag till Malmö. Förkyld med täppta bihålor och med en spritt språngande ny låt i bagaget. Önska mig lycka till. Nu ska jag storshoppa på apoteket och hoppas på bättre tider och en mjuk famn att sova i på tåget.

Idag har jag spelat in regn. Det var fint. Det fick hamna på låten, båda med balkongen stängd och öppen.

--

Ida i sömnen:

(sträcker sig efter min handled, får tag i den och sätter sig upp i sängen med en blick som om hon kommit på en bra idé)

Ida: Spis.

Jag: Vad sa du?

Ida: Spis.

Jag: Var är spisen?

Ida: (trycker mig med fingrarna tre gånger på olika ställen på armen) Här. Spis.

(Lägger sig fort ned och sover vidare)

Är det inte elefantporslin så är det spis. Alltid lika bestämd låter hon, med sina substantiv.

Resa till Malmö!

På måndag är min semester slut. Jag undrar vad jag gjort under min semester egentligen. Avverkat det mesta känslomässigt iallafall. + Badat, campat, varit i Stockholm.

Och nu i helgen ska jag och Ida till Malmö och sedan ska vi till Köpenhamn med Tove på lördag. Det ska bli så himla roligt. Värdig semesteravslutning. Sedan jobbar jag förvisso bara en vecka innan pride.

Igår var det tredje gången i mitt liv jag blivit matförgiftad av indisk mat. Inte okej. Måste vara oerhört känslig av mig. Var med Mattias och fick diskret krypa ned bakom en sten på Fjällgatan och uträtta mina uppstötningsbehov. Mattias klappade mig på axeln och gav mig ett tuggummi. Det är vänskap det.

Anna och de nya skorna.

Hårt arbetande husvärd. Plutt.

Golvpicknick

Godkänt, men de raderade mitt mellannamn i bara farten. Måste fyllt i fel. Måste ringa och klaga.

Ytterst välplacerad punktbelysning på Idas jobb. Belyser tre blad.

Jag och Linda på Sejdeln.

--

Fick mail från min gamla parisflamma igår där hon skrev att hon ska vara i Göteborg en vecka i mitten av augusti. Det ska bli hemskt roligt att träffa henne. Om hon passade in dåligt i mitt Stockholmsliv är det inget emot vad hon kommer göra här. Men, hon är en oerhört intressant och spännande person. (Som passar mig bättre som vän än älskarinna, inte minst pga all sin franska överdramatik.)

En svängom på Gretas.

Anna och jag var bjudna på middag hos Alice, och vi klädde upp oss som ett radarpar från 50talet. Alice lägenhet är helt galen; så vit att man blir bländad på ett fantastiskt vis. Jag älskar att bli bländad. Kvällen till ära köpte jag en bag-in-box med Gosa-vin som jag tvingade Alice att släpa hem. Hon skämdes.

Efter middagen gick vi ut och svirade på Gretas, av alla ställen, och jag och Anna dansade bugg till Grease. Sicken kväll. Alice blev tagen för bög många, många gånger, jag blev inspanad av ett medelålderspar, Ida fick dansa till sina bästa dragspelshouselåtar och Anna blev dissad av en möhippetjej.

Det kom fram en enorm man till mig och Alice på dansgolvet som lade sina labbar kring våra axlar och han luktade så förjävligt att jag ryggade undan diverse meter, kanske lade mig till med ett litet fjollskrik också, och då han upptäckte vår enorma osugenhet tog han tag i mig och Alice och drämde ihop oss som små trasdockor. Min näsa alltså. Blev inte mycket kvar.

Finns så många märkliga människor.

Om jag och Alice varit ett par:

Hjärtan små.
Danspartners utan dess like! Fritjoff och Gerda.

Pride 2010

Snart är det pride och såhär gulliga var jag och Sprallan förra året. Inte för intet att man saknar sitt blonda en aning. Och pride, och allt som hör till.

Foto: Hannah Wallén

Marsvin och sur svett

Produktiviteten! Nästa vecka blir en ny låt klar, hoppas jag. En ballad, kanske man kan kalla den. Eller jag vet inte hur man kallar saker. Men den är lugn. Inte för att min musik är så hetsig generellt då. Om man missat min senaste kan man hemskt gärna lyssna här:

I have to meet you somewhere by Niki Yrla

Igår spelade jag på Zapphobar/KG. Det var roligt. Mycket nytt folk, oerhört blandade åldrar och så fick jag en liten fin fanclub.

Dessutom var min flatgranne där. Jag VISSTE att hon var flata! Hon är alltså min närmsta granne, vägg i vägg, och kvällen till ära var vi alltså på samma klubb utan att våga säga hej. Nästa gång jag träffar henne (t ex då jag hoppar till av skräck då a) vi båda öppnar dörrarna samtidigt så de krockar b) hon ska in i sin dörr och står direkt utanför min när jag öppnar c) hon står utanför min dörr när jag kommer hem och jag tror hon är någon som ska göra inbrott. Vårt mest utförliga dialog var när jag bad om ursäkt för att jag alltid flyger en meter upp i luften när jag ser henne och att jag inte är rädd för henne egentligen, och hon svarade att det var okej.) ska jag säga något trevligt.

Idag doftar jag ljuvligt av sur svett och ska handla mig en bag-in-box till kvällens bestyr som består av en Alice, en Anna, en bjuden middag och tillhörande alkoholintag. Det blir finklänning och läppstift, något annat går icke för sig.

En berusad och mycket trött Idas monolog, kl 03:30:

- Såg du hon med marsvinstatueringarna? Hon hade TRE stora marsvin tatuerade på ryggen. Med små vingar på. Hur länge vill man ha TRE stora marsvin på ryggen? Med vingar? Jag menar, visst, jag älskar också marsvin men kom nu går vi och lägger oss.

--

Morgonfrisyr efter en gårkväll av välarbetad backslick:

Att åka fast för falskleg vid en ålder av 23.

I lördags skulle jag se världens snyggaste Coco Sumner dja. Peppen var olidlig; jag, Anna, Linda och Lisa hade gjort upp förföringstaktiker och planer som blev större och mer avancerade i takt med alkoholmängden i vindrinkarna vi fick i oss, och allt kändes som en dans.

Påväg till ståhejet kom jag på att jag glömt mitt leg, men tänkte att om jag lyckats blinka mig till att komma in på Debaser Medis (som brukar ha stenhårda vakter) så borde det inte vara några problem när jag har biljett och allt.

Tji fick jag, inläpparen var stenhård. Och han var omringad av vakter. Mitt leg fanns hos mig i Biskopsgården. Mina nycklar fanns hos Anna. Klockan var 00. Omöjlig sits. Jag blev så arg och förtvivlad (över att den enda kvällen jag känt mig riktigt glad på tre veckor så skulle allt bara gå piss) så jag bröt ihop och började böla. Oerhört förnedrande, har inte gråtit offentligt sedan jag var pissfull med punkare i fontänen när jag var fjorton. Därtill med ett led av hipsters bakom mig som trodde att jag var en liten lesbisk under arton som tjöt av att inte få en glimt av Stings dotter.

Anna fixade upp oss på lista, med hjälp av världens snällaste listtjej, så att vi skulle kunna smita förbi kön men det var så sjukt mycket vakter att det var omöjligt. Kön där man stod om man hade biljett var dock på andra sidan huset mot den där man köpte så vi bestämde oss för att göra ett försök på andra sidan, och smita in.

Såg att de minsann kollade leg där också, men då kom Tina och Malin förbi! Så jag gjorde som i ungdomsåren och lånade ett leg av Tina. Det gick jättebra, till en början. Kom förbi legkontrollen, men så hörde jag en vakt säga till sin kollega "Be att få kolla på hennes leg igen, jag vaktade på andra sidan för en halvtimma sedan och då hade hon glömt sitt leg, inte en chans att hon hunnit hämta det redan."

Så det var ju kört. Fick, ÅTERIGEN, tränga mig förbi en (enormt mycket större) mängd med hipsters som (denna gång) hånskrattade åt den lilla artonåringen med falskleg. Kände ett starkt sug efter att slåss, tänkte att lite misshandel på urkundsförfalskningen inte kunde skada.

De skulle ringa polis och anmäla och bla bla och jag fick världens uppläxning och det kändes som att jag bara stod och sa "jag vet jag vet det var fel jag vet jag vet men jag är faktiskt TJUGOTRE om EXAKT en MÅNAD."

Hjälpte mig föga, i denna brottssituation. Dock blev jag släppt. Inget fängelse, ingen bot. Trots att jag blivit hotad

Fick åka hem; ensam, ledsen, danssugen arg, besviken på Gud. Tänkte att nu får han faktiskt visa upp sin snälla sida snart.

Tog några dagar men han har skärpt sig nu.

Bilder från den fantastiskt fina förfesten iallafall:

Hade till och med lockat håret!!!:



När Anna drar fram gitarren är det fest:

Camparlivet

Åker nu och campar ett dygn i vildmarken (Sisjön) med gott folk och en engångsgrill. Sedan ska jag berätta allt om hur det kan gå till när man åker fast för falsklegsanvändning vid en ålder av snart tjugotre. Eller snarare; allt som kan gå fel på en utekväll.

Därtill är strax en helt ny låt klar. Spelade den för Ida igår.
Ida: vem är italienskan?
Jag: ...?
Ida: ja, italienskan du sjunger om.
Jag: jag sjunger "and suddenly there comes a time"
Ida: nej, det hade jag hört. Du sjunger "the italian", lyssna själv!

Tre kvinnor man gillar. + PMS

Idag köpte jag biljetter till I blame Cocos dj-set på lördag, dit jag och Anna skall skrida. Kanske ska jag påminna henne om vårt romantiska moment på Way Out West; hon stod i korta jeansshorts och pratade med några hipstersnubbar. Jag stod bredvid, stirrade och smaskade på min langos. Det minns hon nog.

Idag skulle jag träna för första gången på en månad. Kom till gymmet. Hade glömt mitt lås. Köpte ett nytt, för att känna mig redigt seriös. Ställde mig på löpbandet. Fick akut mens. Plus mensvärk. Hade inga tamponger. Eller Voltaren. Blev ett kort pass, knep igen min blodflod efter bästa manöver i femtio minuter.

Sedan skulle jag köpa en dammsugare, skulle tydligen finnas en billig på Expert enligt min mor. Jag slussades från den ena Expert till den andra och alla skyllde sina dammsugare på varann. Började ana att Gud hatar dammsugare. Känner bara en person som är (en aning) kristen och hon har ingen dammsugare, så nog kan det ligga något i det.

Ville bara dö, slå någon och PMSa ifred så tillslut SKET jag i Expert och straffade dem (och mig) med att köpa en annan (dyrare) på Elgiganten istället. Nu är här rent och förtjusande. Alla är välkomna på öl. Man är välkommen att adoptera min gamla, trasiga dammsugare också. Man kan använda slangen som en tjock telefonsladd, så trasig är den.

..

Underbara Maya Jane Coles har gjort en remix på Little Dragons låt Ritual Union. Fantastiska kvinnor, fantastisk låt. Avlider.

Ladda ned gratis HÄR

Sådan här musik hade jag velat göra. Sjukt vackert. Ska jobba på det.

Ladda ner den gratis (i bra kvalité) HÄR.

Växternas överlevnad och den salta holmen.

Världen känns ganska varm i mig.

Efter två timmars vidrigt kass sömn med uppstigning prick kl 05 så hade jag råkat boka in mig på en djurvagn hem. Djurvagnar tenderar att vara ganska ofarliga, då de inte flockas av små ettriga pudlar som skäller hysteriskt under hela resan. Självklart gjorde min vagn det. Fyra pudlar. I grupp. Fem timmar av pissresa. Som om inte livet hade nog av dåligheter att erbjuda ändå. Förbannade Gud och hans bortprioritering av mig, vilket gav resultat.

Som av ett under var mina två växter i högsta grad vid liv efter min hemkomst, efter en vecka av ovattning. Vilket skämt. Jag som har så bruna fingrar som man bara kan ha.

Sedan for jag och Ida till Saltholmen, balanserade på klippor, vattnade oss, brände oss (mig) på brännmanet och annat fint. Aldrig sett ett så stilla hav.

<3

Sista kvällen i Stockholm.

Sista kvällen i Stockholm på ett tag. Idag har varit en glad dag, med fantastiskt mysig frukost med Malin och Anna, promenader, syriansk sång och nästan-Segway, Elin-fika och Hannah-middag.

Imorgon ska jag sitta på min dyra, dyra plats och åka tåg hem i tusen timmar, innan jag åker till Saltholmen på kvällskvisten.

Gåtan löst. Anna Ternheim är 180 cm - alltså INTE 190. Detta bevisade hon själv med en "chatta-med-Ternheim"-konversation på Aftonbladet där hon avslöjade sin längd. Nu vet vi. Så skönt.

På tisdag ska jag gå till Skatteverket och lägga till Yrla i mitt namn. Bör nästan firas med champange eller motsvarande billigt bubbel. Det ska bli roligt. Mitt förnamn är då alltså tänkt att vara Niki Yrla, men med mellanrum och inga konstigheter; kommer inte be någon kalla mig annat än Niki. Bara en fin grej, som jag tänkt över i många år. Nu kan jag ÄNTLIGEN skaffa mig ett id-kort, efter att jag slängde mitt förra i papperskorgen för tre år sedan.

Sommarens hit! Brooklyn summer ale.
Grädde med jordgubbe, och en Hannah.
En liten smutsig flarra med lerre. Till frulle.

Installacione, med godis. Dock ej vi som byggt.

Bubbel mitt på dagen.
Så sjukt rolig bild. Vi ser så jäkla skeptiska ut. Ivan goin down the flo.
Med två av mina allra bästa.