Efter två timmars vidrigt kass sömn med uppstigning prick kl 05 så hade jag råkat boka in mig på en djurvagn hem. Djurvagnar tenderar att vara ganska ofarliga, då de inte flockas av små ettriga pudlar som skäller hysteriskt under hela resan. Självklart gjorde min vagn det. Fyra pudlar. I grupp. Fem timmar av pissresa. Som om inte livet hade nog av dåligheter att erbjuda ändå. Förbannade Gud och hans bortprioritering av mig, vilket gav resultat.
Som av ett under var mina två växter i högsta grad vid liv efter min hemkomst, efter en vecka av ovattning. Vilket skämt. Jag som har så bruna fingrar som man bara kan ha.
Sedan for jag och Ida till Saltholmen, balanserade på klippor, vattnade oss, brände oss (mig) på brännmanet och annat fint. Aldrig sett ett så stilla hav.
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar