Att åka fast för falskleg vid en ålder av 23.

I lördags skulle jag se världens snyggaste Coco Sumner dja. Peppen var olidlig; jag, Anna, Linda och Lisa hade gjort upp förföringstaktiker och planer som blev större och mer avancerade i takt med alkoholmängden i vindrinkarna vi fick i oss, och allt kändes som en dans.

Påväg till ståhejet kom jag på att jag glömt mitt leg, men tänkte att om jag lyckats blinka mig till att komma in på Debaser Medis (som brukar ha stenhårda vakter) så borde det inte vara några problem när jag har biljett och allt.

Tji fick jag, inläpparen var stenhård. Och han var omringad av vakter. Mitt leg fanns hos mig i Biskopsgården. Mina nycklar fanns hos Anna. Klockan var 00. Omöjlig sits. Jag blev så arg och förtvivlad (över att den enda kvällen jag känt mig riktigt glad på tre veckor så skulle allt bara gå piss) så jag bröt ihop och började böla. Oerhört förnedrande, har inte gråtit offentligt sedan jag var pissfull med punkare i fontänen när jag var fjorton. Därtill med ett led av hipsters bakom mig som trodde att jag var en liten lesbisk under arton som tjöt av att inte få en glimt av Stings dotter.

Anna fixade upp oss på lista, med hjälp av världens snällaste listtjej, så att vi skulle kunna smita förbi kön men det var så sjukt mycket vakter att det var omöjligt. Kön där man stod om man hade biljett var dock på andra sidan huset mot den där man köpte så vi bestämde oss för att göra ett försök på andra sidan, och smita in.

Såg att de minsann kollade leg där också, men då kom Tina och Malin förbi! Så jag gjorde som i ungdomsåren och lånade ett leg av Tina. Det gick jättebra, till en början. Kom förbi legkontrollen, men så hörde jag en vakt säga till sin kollega "Be att få kolla på hennes leg igen, jag vaktade på andra sidan för en halvtimma sedan och då hade hon glömt sitt leg, inte en chans att hon hunnit hämta det redan."

Så det var ju kört. Fick, ÅTERIGEN, tränga mig förbi en (enormt mycket större) mängd med hipsters som (denna gång) hånskrattade åt den lilla artonåringen med falskleg. Kände ett starkt sug efter att slåss, tänkte att lite misshandel på urkundsförfalskningen inte kunde skada.

De skulle ringa polis och anmäla och bla bla och jag fick världens uppläxning och det kändes som att jag bara stod och sa "jag vet jag vet det var fel jag vet jag vet men jag är faktiskt TJUGOTRE om EXAKT en MÅNAD."

Hjälpte mig föga, i denna brottssituation. Dock blev jag släppt. Inget fängelse, ingen bot. Trots att jag blivit hotad

Fick åka hem; ensam, ledsen, danssugen arg, besviken på Gud. Tänkte att nu får han faktiskt visa upp sin snälla sida snart.

Tog några dagar men han har skärpt sig nu.

Bilder från den fantastiskt fina förfesten iallafall:

Hade till och med lockat håret!!!:



När Anna drar fram gitarren är det fest: