Tanter, barn och hippies.

Hälsade på mina tanter idag för första gången sedan jag slutade. Det var fint, och lite jobbigt. Många på senaste avdelningen jag jobbade på har blivit mycket sämre i sin demens. 

  Min tant kände igen mig, men hade blivit väldigt skör. Hon som senast vi sågs tyckte att jag skulle sätta på mig en blöja och kissa i den för att det blir så varmt och gött, alternativt bajsa i snön. Nu var hon inte riktigt med och inte alls rapp och rolig som förut, hade lite svårt att prata och jag tror att hon trodde att hon drömde när jag kom dit. Efter ett tag då hon tittat på mig sa hon "Jag har längtat väldigt mycket efter dig." Det gjorde lite ont i hjärtat. Och då jag kom till hennes rum igen efter en stund så lyste hon upp och sa "Du kom tillbaks till mig." och då skulle jag ju gå.. 

  Hon har blivit så försämrad så jag misstänker att det kan vara sista gången jag ser henne, iallafall sista gången jag ser henne som hon känner igen mig. Jävligt sorgligt med demens. Vidrig sjukdom.

Gick till min andra gamla avdelning och träffade min underbara favoritgubbe. Han frågade mig ifall jag skött mina arbetsuppgifter väl och så log han och klappade på mitt huvud. Jag sa att jag saknat honom och han blev generad såsom bara han kan bli. (Ack, den dagen då vi ska gifta oss i köttaffären blir en fin dag.) Jag sa att vi har samma hårfärg, och han svarade eftertänksamt - och efter lite pill i mitt hår "Ja... Men det tycks vara lite ojämnt..."

(Brukar vara dags att färga håret då tillochmed halvblinda dementa börjar kommentera det.)

--

Vidare promenerade jag med min syster och bedårande gudson, åt strömming med mos vid vattnet och somnade nästan bredvid lilla bebisen då vi kom hem. Men då vaknade han, och ville sprattla och sannerligen inte sova. 

  Det är så spännande att ha ett barn i mitt liv som jag har en känslomässig relation till. Det har jag aldrig haft förut. 

Dagens fråga: Är jag och min syster lite lika på denna bild, eller har vi bara samma min? Vi har nämligen kämpat med att finna en likhet i våra utseenden i alla år vi känt varandra, med total avsaknad av framgång. 

  Har berättat på mitt jobb att jag har en hippiesyster som tovar filtar till sitt barn, har harmoni som främsta sinnesstämning, hänger hos ekofrisörer och vars karl tvättar håret med lera. De har då frågat ifall hon använder tygblöjor till sitt barn också, men där har jag bestämt nekat. Fel hade jag, tygblöjor har han. (= renodlad hippiesyster.) (det är fint.)

--

Imorgon har jag min första plåtning på sju liv ungefär, av ingen mindre än fantastiska Alexander Bergström vars blogg jag spanat på i ett halvår. Det ska bli skitkul. Måste duscha. 

Göteborgskärlekssång

Stockholm känns väldigt bra denna resa. Om en liten stund ska jag fara och hälsa på mina tanter, därefter min syster och gudson. Dvs, det jag inte kunde göra för att jag var sjuk senast. 

Igår levde jag studioliv och spelade in min Jóga-cover med underbara tremologitarrer. (döda mig inte innan ni hört den, o ni maniska Björkfans.)

Min finfina låt Summer Tunes är på gång, men sålänge får ni lyssna på min Göteborgskärlekssång som egentligen var menad att vara en slask, men blev lite för bra för det. Lyssna här! Den heter City Love Song.

lite dubstepproduktion.

Bölar fortfarande över mina förlorade sångfiler så fort jag tar fram låten. Dränker därför mina sorger i att försöka producera dubstep och slänga in Rave is King (m Fukkk Offf) och Nt89s svinbra remix av Peter, Bjorn & John - Lay it down. Så jävla roligt. Och inte så dåligt som man skulle kunna tro.

Imorgon far jag till Stockholm. Får gå gratis på Uffie och på lördag är det Elins slutprojektutställning på Berghs, och på söndag ska jag och Johan spela in. Hoppas jag kan stanna till onsdag. Nu har jag bara allt kul framför mig. 

Nästa lördag spelar jag och Ck (för första gången som Rip Model Crew) skivor på Lesbisk festivals stora fest. Fråga mig inte vart, för jag vet inte. Slottsskogen, därkring. Tror jag. 

sport, ränder och smileys.

Detta är också en anledning till att det varit en smula synd om mig. Min 98åriga tant sa:

- Men KÄRA Nippon (hon tror ofta att jag heter Nippon), jag BEGRIPER inte hur en vuxen människa kan sola på detta viset ( Böjer ned huvudet så långt det går och sätter fram armarna a la zombie.) 

(Så trodde hon alltså att jag suttit och solat för att få denna bränna.)  (Obs! MYCKET rödare än vad fotot återspeglar.)

Hon och jag var för övrigt på sjukan tillsammans idag. Innan vi åkte gick jag för att byta om och hon satte på sig kläder. Då vi möttes matchade vi varandra såhär bra:

Efter dagens (och livets första) joggingtur på trettio minuter kände jag att det var dags att unna sig lite föda från Ica Brunnsbo.

Kassörskan: Du, den där bananen var rätt skabbig så den får du gratis. 

Jag: Nämen! Det var det finaste!

Kassörskan: Ja, det var en liten specialare.

Jag: En helt vanlig fre....

Hon: Tis...

Jag: Tors.. 

Hon: Ons...

Båda: ONSDAG!

--
Har skrivit alldeles för lite om mina tanter och gubbar så här får ni lite mer från en annan pärla från mitt jobb. Jag älskar henne så mycket för denna underbart retro smiley att jag bara vill ta hem henne. GULLET. 

En dålig-lista.

Jävla skitdag. När saker inte kunde vara jävligare så möglade min paj jag hade till middag. Som jag köpt samma dag. 

Detta är dåligt (t ex):

* Ringde och skulle komplettera min anmälan till sexistsnubben med nummer och samtalsinspelning och allt och fick höra att min anmälan "lagts ned", utan att handläggaren ens kontaktat mig eller att jag ens fått en kopia på min anmälan. Fick göra en sidoanmälan, men de hade ett mycket vagt intresse. Och detta offrade jag min frukost för.

(Kuriosa: Vidersnubben trackade mig igår men glömde slå hemligt nummer.)

* Skickade ett födelsedags-sms vilket var dumt eftersm det gjorde mig ledsen, och svaret var jobbigt. (förmodligen pga allmän känslomässig labilitet)

* Massa missförstånd på jobbet som jag orsakat.

* Blev utskälld efter noter av en (förvisso alkoholiserad, men det visste inte jag) anhörig som vrålade att jag var helt jävla inkompetent, i fem minuter nonstop.

* Min lägenhet ser ut som en katastrof. Och luktar skit. Hit får ingen komma. Helst inte jag heller.

* Jag har slut på knäckebröd. 

* Igår skulle jag göra verserna på min underbara låt som jag hållit på med i flera veckor, varpå jag ser att alla mina ljudfiler har försvunnit. Går ej att rädda. Bölade. 

* Jag har brutal huvudvärk efter att ha tillbringat 40 min hos en dam som kedjeröker deluxe. 

* Har brutal magknip efter varje måltid jag äter, och det har pågått i flera månader.

* Känner mig ofokuserad och kass på jobbet fastän jag verkligen gör mitt bästa.

Jag har massor av fint framför mig, men allt ligger framför mig och kan det inte bara vara nu? Det är som en svart, äcklig klump som är i vägen för allt.

Stockholm i helgen och jag hoppas jag kan stanna till måndag. 

Saknar saknar saknar. (Elin och Hannah hur mycket som helst.) 

kökssoffor och nya mammor

LIVSKVALITÉT. Jag har shoppat mig denna underbara (lilla 150 cm) kökssoffa från Blocket och ska få den hemkörd till min nya adress när jag flyttar. Mitt liv kommer att få en helt ny mening. 

(För övrigt fick jag detta fina mail i min skräppost:)

Sol och stråhättor.

Min dag: Jobbat som fan, ätit jordgubbar och glass i slottskogen med Sannah, Agnes och Anna, samt somnat på filten i solen. Nu ska jag snart hem till Sannah och grilla och se film. Ljuvliga dagar. (Snart bor jag själv. Snart, snart.) 

Min dag i bilder:

Fin tant på grönbete.

Jag i Sannahs stråhatt.

Slottskogen. 

Sannah och Agnes luftcyklar.

---
Funderar på Stockholm nästa helg.

regnstugor och livskvalité.

De senaste fem kvällarna har varit helt underbara. Jag har hängt med så fina människor, promenerat, uteserveringat, parkat, picknickat, ölat, dansat, pratat. Nu är det natt och jag ska upp om 5,5 h, och regnet faller. Helst skulle jag vilja sitta i en liten stuga med någon vän, med massor av regn utanför, bara höra regnet men ha denna fantastiska låt på hjärnan:

Läste ut en bok idag, "Om att samla frimärken". Jag gillade den verkligen. Den handlar om två människor - en gammal man och en ung pojke, som har en väldigt speciell och nära vänskap, vilken misstolkas gravt av omgivningen. Oerhört läsvärd, kontroversiell och vacker. 

Picknickar och jorden.

Nattlig picknick i Kungsparken för andra dagen i rad. Det är så varmt, det är så underbart och det har varit med människor jag inte känner så bra men oerhört gärna vill lära känna. Igår Agnes och Freja, idag Anna och Victoria. Blond crew deluxxx, alla dagar. Folköl och djupsnack vid vattnet, det ska bli sommarens grej. 

(Mycket förundrad över dessa, inte många men ändock existerande, itryckningar i "Ses?" längst ned på varje blogginlägg. Vilka är dessa som fyller i detta och varför följer inte en fortsättning? Mycket svårt att ses om man är anonym. Lite creepy blir det då. Måste för övrigt skaffa en läsarstatistik. Så himla spännande.)

Sov gott, imorgon är jag ledig och ska second hand-shoppa å det yttersta, samt bli brunare än jorden. 

Jävla grannar och mathistoria

Jag vill inte vara en kvinna av klagan. Men. Jag är så jävla trött på mina grannar. Just nu syr de. Jag FÖRSTÅR inte hur en symaskin kan låta så högt, men det gör den. Dagarna i ända. 

  Om nätterna vrålar barnet. VRÅLAR. I rummet ovanför mitt. Det vrålar så att jag vaknar. Inte bara om nätterna förvisso, det vrålar även mornar och kvällar. Då kan man ju genast fråga sig; varför håller barnet bara till på sitt rum? Är det inlåst?

  När man försöker få lugna, fina stunder i vardagsrummet skriker de. Bråkar så att de står härliga till. Man får magknip. De har fantastisk lungkapacitet, det ska de ha beröm för. Jag menar, hela familjen lyckas överrösta mig och mina vänner i lägenheten under.

  Sedan har vi ju de på våning 7. Enough said. Undrar verkligen vad de bygger, och vad de byggt dygnet runt i alla dessa år. Lönngångar? Nej, mina grannar kommer jag inte att sakna. 

  Tacka vet jag grannarna vägg i vägg som gillar Nationalteatern. 

Mina förra grannar låg hela tiden, så det var inte mycket bättre det. Värst var när de över och de vägg i vägg låg SAMTIDIGT. Och jag lovar, det hände. Hon på övervåningen lät som en parodi på en omättligt sexuellt frusterad lågstadielärare. Oerhört obehagligt. 

Har haft lite otur med grannar. Men min nya lägga ska tydligen vara knäpptyst från allt vad grannar heter, och inte lyhört alls. Befrielse! För både mig och mina grannar. 

...

En liten mathistoria. Inte mycket som hänt! Lika blond, samma hand, samma koncentration:

Hemma hos Toves föräldrar vid Gullmars. 1,5 år sedan. Foto: Sannah. 

Hemma i Brunnsbo, några veckor sedan. Foto: Elona.

Italiensk glass vid Nytorget, 1 år sedan. Foto: Malin. 

På balkongen vid Globen. Lite mindre än ett år sedan. Foto: Sannah

domdomdomdom...

JAG FICK DEN!! Hon ringde och väckte mig imorse och jag påstod mig inte alls sova, fastän jag sov som tusen stockar. Sedan susade jag för att fylla i andrahandskontraktet och passade på att slänga in lite bilder:

Därefter firade jag och Sannah min tur och lycka på Hagabion med mat och vin, och vinglade därifrån till Kvinnofolk eftersom att Malin abbonerat bion där. Sedan såg vi Whip it, och nu vill jag bara åka rullskridskor.

Underbara fina folk jag har kring mig. Och imorgon ska vi fira Freja med pompa, Solrosenmiddag och discobowling. 

En liten sång som jag inte komponerat själv.

Imorgon får jag reda på om lägenheten vid Vårväders. En grym låt i väntans tider (körde den som inledning på p5s releasefest.):

Fest och panik

Igår betade jag av mysig förfest, skitrolig releasefest och en bra efterfest och trillade hem vid halv sex då det var ljust ute. Kan inte minnas när jag var ute så sent senast. Måste varit under Fukkk Offf-helgen. Fortfarande ung, tydligen!

Idag har det varit prideparad och jag kastade gatusten av skumgummi på Livets Ord. 

Har varit på spännande seminarier som jag blivit eld och lågor och upprörd över, ska skriva mer om det när jag har tid. Nu har jag städat min (lilla) del av mitt skitiga, stökiga hem som jag får panik av. (se bilder.) Mitt rum är fint iallafall, det får vara frizon sålänge. Får jag ettan så ska den vara pedantiskt bedårande dygnet runt. Jag hoppas och längtar. 

Kast med enormt kollektiv

Om tre timmar ska jag titta på Hagakollektivet. Läste på deras blocketannons och det lät så fantastiskt att jag dör, dör, dör. 25 m2 stort, egen kakelugn, högt i tak, stuckatur.... Låter som min dröm!

  Men det lär väl vara tusen som ska på intervju. Dock är jag en av dem! Och jag är inte så illa pinkad. Börjar nästan peppa på det ännu mer, där får jag bo hur länge jag vill. 

<---haga, mitt nya hood?

Jullan snortar kokain (a.ka dricker vatten uppochned pga hicka)

Fest i Brunnsbo!

Springa på lägenhetsvisningar.

ÅH. Det är roligt och det är jobbigt, detta med att leta lägenhet.

Igår var jag i en underbart fin och ljus etta vid Vårväderstorget med stora fönster, fransk balkong, stort fint kök, badkar, diskmaskin, nyrenoverad tvättstuga, osv osv. Hon sa att jag låg bäst till hittills, men det skulle komma femton till för att titta så jag har inget direkt hopp...

Sedan ska jag kolla på ett storkollektiv på Haga Nygata (!!), som funnits i över trettio år. Två stycken i kollektivet är tydligen över femtio år, det ska bli jättespännande. 

Ringt om en etta i Majorna också, men hennes telefon var av så jag skickade ett sms. Hon blir förmodligen nedringd, stackarn..

(På onsdag morgon får jag svar om ettan vid Vårväderstorget, håll en tumme eller två.)

Lägenhet och little Ck

Såhär mådde jag när jag kom hem.
Fick ett diffust men nekande svar om lägenheten på jobbet, och min värld föll en smula. Ville bara gå hem och gråta, men hade tre timmar kvar på jobbet. Annars hade jag verkligen gjort det, tror jag.

Sedan var det bara att hugga i och leta på blocket igen, och hittade en tjej som lagt upp en annons om att hyra ut en stor omöblerad etta på Vårväderstorget! I minst sex månader får man hyra. Jag ska dit och kolla på den på söndag, hurra hurra!

Ikväll djar jag och CK på Underjorden. Lyssna på hennes nya låt "Push the hell out of her" här. Hon är så jävla jävla grym. Om en månad flyttar hon hem från Skara och då ska vi köra igång på riktigt. På allvar. Med musiken, med klubbandet, med allt. 

Lilla farmor.

Ringde fina farmor, som nyligen fyllt 90, och pratade om hennes födelsedag. 

  "Ja, jag fick ju en del i mig och blev lite gapig. Gapade om kungahuset. Jag tycker att vi borde avskaffa kungahuset. Victoria är skärpt, men Carl Philip är en riktig fjant. Jag tål inte ens att se på honom, en sådan fjant är han."

  Hon tyckte också att det var lite dåligt att Victoria ska gifta sig med en "vanlig man", men jag argumenterade emot henne ganska hårt. 

Jag: Men Victoria är också en vanlig människa. Det finns inga speciella människor, det rinner inte blått blod genom kungligheter. Och ifall kungligheter skulle fortsätta att enbart gifta sig med kungligheter skulle det bli en massa inavel, som på medeltiden.

Farmor: Ja, jo.. Alla är vi av kött och blod... Men det finns undersökningar som visar att kungamedlemmar som gifter sig med folk av vanligt blod blir olyckligare.

Jag: Det tror jag inte en sekund på. Skulle det alltså vara bättre med tvångsgifte än att gifta sig av kärlek tycker du?

Farmor: Nej. (högtidligt:) Jag gifte mig av kärlek. Det har jag aldrig ångrat.

Jag: Det är bra. Och fint.

Farmor: Kommer du gifta dig av kärlek?

Jag: Ifall får för mig att gifta mig kommer det definitivt att vara av kärlek. 

Farmor: Ja, du är verkligen beundransvärd. 

  

  Vidare klagade hon på hemtjänsten i vanlig ordning: "De bara drar till lakanen, "bädda" kallar de det", berättade detaljerat om sin hårfrisörska och vad hårfrisörskas två barn ska utbilda sig till (magläkare och kirurg) och gnällde lite över kramper, men poängterade att hon gärna ville bli hundra år. 

  

Farmor: "Nej ska vi ta och avsluta nu, för nu börjar jag dreggla."

Ångestpsykadelca deluxxx

Planen var att jag skulle laga lyxmat i lugnan ro, bränna skivor till lesbiskfestivalförfesten på fredag (på Underjorden. Spelar mellan halv tolv och ett, kom kom kom!) och öva lite mixar, men icke. Jag har suttit i sex timmar framför datorn och arbetat på min nya låt. 

  Den skulle bli en fin sommarlåt, men det blir sällan så då jag håller i spakarna. Hur jag kan få refrängen "Exhale, inhale, exhale the summer tunes" att bli till ren ångestpsykadelica (tror jag hittat ett klockrent namn på min generella genre...) är ganska duktigt jobbat. Trevligt att vara ensam hemma och kunna skrika i lugnan ro. 

  Låten blir snygg, och stundvis helt galen. Nu måste jag bara skriva verstext. Och laga mat, klockan är ju för tusan nästan elva. 

Kast med liten Karen O.

Trodde inte att det gick att göra en bra remix på denna låt, och den är ganska simpel (gillar inte det pumpande ljudet) men den är ju skitfin! Iallafall början och verserna är helt fantastiska, vilket sångljud därtill. Som en helt ny låt. 

ps: har gjort en nymix på Organized Violence, gjort nivåerna lite schystare. Lyssna!

Nyckeltapp och kommaut-jobbigheter

Okej, detta var inte roligt idag:

* Tappade bort min nyckel imorse, för tredje gången på ett halvt dygn. 

* Bussen (som skulle gå tjugo över sex på morgonen) var inställd, så jag blev en kvart sen. 

* Tappade bort jobbnyckeln.

* Tappade bort jobblarmet (det är enormt, hur lyckas jag?)

* Trodde att min mens var slut, vilket resulterade i att jag blödde igenom mina ljusblå shorts på gymmet. Gött att jag inte märkte det förrän jag bytte om, struttade glatt omkring med blodig bak i 1,5 h.

Är så himla trött.

Dessutom blev det en jobbig kommautellerinte-grej på jobbet. Jobbade med en skittrevlig tjej som är dotter till hon jag vikarierar för. Vi stod i matsalen och serverade frukost då hon berättade om sin kille, och frågade mig ifall jag hade pojkvän. 

jag: Nej, det har jag inte.

hon: Vill du ha pojkvän?

jag: ............Nej. Det vill jag inte....

hon: Nä, jag förstår dig. Det finns ju väldigt mycket mer i livet man vill göra innan man stadgar sig med man och barn.

jag: mm....

Där ville jag inte säga något eftersom att tanterna var runt, men det blev skitjobbig resten av dagen då hon frågade mig om tidigare relationer och bla bla, då kändes det liksom försent. Så jag satt och aktade mig hejvilt för att säga "hon" och sa istället "personen" lite här och var och det var jävligt jobbigt. 

  Trodde jag var förbi sådant här. Det är världens mest naturliga och självklara grej för mig, så  varför ska det vara så svårt? Alla kollegor jag någonsin haft inom vården snackar känslor och relationer hela tiden, ska jag bara sitta tyst då? På mitt förra jobb kunde jag vara hur öppen som helst, det gjordes ingen grej av det alls. Här har jag bara vågat komma ut för Martina och det tog ett himla tag och jag kallsvettades då jag först sa ett "hon". 

  Tror att det är för att man blivit inpräntad att inte "skylta med det". Jag borde skylta med det som fan, inte för tanterna men inför mina kollegor. Det är deras problem om de inte kan ta det, men förmodligen så kan de det. 

  

Ensam är inte så stark alla dagar på jobbet. 

Grill och tattoo.

Igår vankades det grillfest i villan, så jag grabbade några tzai-spett och begav mig. Jag var så töntigt glad hela kvällen att jag mest bara log och åt. Det räcker gott. Jag är totalt brutalförälskad i mina vänner. Ni är det bästa som finns.

  Efter fantastisk lunch/middag på terassen var det tatueringsdags. Motiv och placering bestämdes på impuls, och jag var nära att göra något jag med men kunde inte riktigt bestämma mig för vad. Men det kommer. 

Tatueringsfilm:

Linn och tetrisen. 

Emma i superergonomisk ställning och Linn med sin ölräddarinna i nöden.

Sprallan och Linsen vet hur grillen ska tas.

Malin och solminen.

Tre glada jävlar och två korvar.