Pride 2010

Snart är det pride och såhär gulliga var jag och Sprallan förra året. Inte för intet att man saknar sitt blonda en aning. Och pride, och allt som hör till.

Foto: Hannah Wallén

Marsvin och sur svett

Produktiviteten! Nästa vecka blir en ny låt klar, hoppas jag. En ballad, kanske man kan kalla den. Eller jag vet inte hur man kallar saker. Men den är lugn. Inte för att min musik är så hetsig generellt då. Om man missat min senaste kan man hemskt gärna lyssna här:

I have to meet you somewhere by Niki Yrla

Igår spelade jag på Zapphobar/KG. Det var roligt. Mycket nytt folk, oerhört blandade åldrar och så fick jag en liten fin fanclub.

Dessutom var min flatgranne där. Jag VISSTE att hon var flata! Hon är alltså min närmsta granne, vägg i vägg, och kvällen till ära var vi alltså på samma klubb utan att våga säga hej. Nästa gång jag träffar henne (t ex då jag hoppar till av skräck då a) vi båda öppnar dörrarna samtidigt så de krockar b) hon ska in i sin dörr och står direkt utanför min när jag öppnar c) hon står utanför min dörr när jag kommer hem och jag tror hon är någon som ska göra inbrott. Vårt mest utförliga dialog var när jag bad om ursäkt för att jag alltid flyger en meter upp i luften när jag ser henne och att jag inte är rädd för henne egentligen, och hon svarade att det var okej.) ska jag säga något trevligt.

Idag doftar jag ljuvligt av sur svett och ska handla mig en bag-in-box till kvällens bestyr som består av en Alice, en Anna, en bjuden middag och tillhörande alkoholintag. Det blir finklänning och läppstift, något annat går icke för sig.

En berusad och mycket trött Idas monolog, kl 03:30:

- Såg du hon med marsvinstatueringarna? Hon hade TRE stora marsvin tatuerade på ryggen. Med små vingar på. Hur länge vill man ha TRE stora marsvin på ryggen? Med vingar? Jag menar, visst, jag älskar också marsvin men kom nu går vi och lägger oss.

--

Morgonfrisyr efter en gårkväll av välarbetad backslick:

Att åka fast för falskleg vid en ålder av 23.

I lördags skulle jag se världens snyggaste Coco Sumner dja. Peppen var olidlig; jag, Anna, Linda och Lisa hade gjort upp förföringstaktiker och planer som blev större och mer avancerade i takt med alkoholmängden i vindrinkarna vi fick i oss, och allt kändes som en dans.

Påväg till ståhejet kom jag på att jag glömt mitt leg, men tänkte att om jag lyckats blinka mig till att komma in på Debaser Medis (som brukar ha stenhårda vakter) så borde det inte vara några problem när jag har biljett och allt.

Tji fick jag, inläpparen var stenhård. Och han var omringad av vakter. Mitt leg fanns hos mig i Biskopsgården. Mina nycklar fanns hos Anna. Klockan var 00. Omöjlig sits. Jag blev så arg och förtvivlad (över att den enda kvällen jag känt mig riktigt glad på tre veckor så skulle allt bara gå piss) så jag bröt ihop och började böla. Oerhört förnedrande, har inte gråtit offentligt sedan jag var pissfull med punkare i fontänen när jag var fjorton. Därtill med ett led av hipsters bakom mig som trodde att jag var en liten lesbisk under arton som tjöt av att inte få en glimt av Stings dotter.

Anna fixade upp oss på lista, med hjälp av världens snällaste listtjej, så att vi skulle kunna smita förbi kön men det var så sjukt mycket vakter att det var omöjligt. Kön där man stod om man hade biljett var dock på andra sidan huset mot den där man köpte så vi bestämde oss för att göra ett försök på andra sidan, och smita in.

Såg att de minsann kollade leg där också, men då kom Tina och Malin förbi! Så jag gjorde som i ungdomsåren och lånade ett leg av Tina. Det gick jättebra, till en början. Kom förbi legkontrollen, men så hörde jag en vakt säga till sin kollega "Be att få kolla på hennes leg igen, jag vaktade på andra sidan för en halvtimma sedan och då hade hon glömt sitt leg, inte en chans att hon hunnit hämta det redan."

Så det var ju kört. Fick, ÅTERIGEN, tränga mig förbi en (enormt mycket större) mängd med hipsters som (denna gång) hånskrattade åt den lilla artonåringen med falskleg. Kände ett starkt sug efter att slåss, tänkte att lite misshandel på urkundsförfalskningen inte kunde skada.

De skulle ringa polis och anmäla och bla bla och jag fick världens uppläxning och det kändes som att jag bara stod och sa "jag vet jag vet det var fel jag vet jag vet men jag är faktiskt TJUGOTRE om EXAKT en MÅNAD."

Hjälpte mig föga, i denna brottssituation. Dock blev jag släppt. Inget fängelse, ingen bot. Trots att jag blivit hotad

Fick åka hem; ensam, ledsen, danssugen arg, besviken på Gud. Tänkte att nu får han faktiskt visa upp sin snälla sida snart.

Tog några dagar men han har skärpt sig nu.

Bilder från den fantastiskt fina förfesten iallafall:

Hade till och med lockat håret!!!:



När Anna drar fram gitarren är det fest:

Camparlivet

Åker nu och campar ett dygn i vildmarken (Sisjön) med gott folk och en engångsgrill. Sedan ska jag berätta allt om hur det kan gå till när man åker fast för falsklegsanvändning vid en ålder av snart tjugotre. Eller snarare; allt som kan gå fel på en utekväll.

Därtill är strax en helt ny låt klar. Spelade den för Ida igår.
Ida: vem är italienskan?
Jag: ...?
Ida: ja, italienskan du sjunger om.
Jag: jag sjunger "and suddenly there comes a time"
Ida: nej, det hade jag hört. Du sjunger "the italian", lyssna själv!

Tre kvinnor man gillar. + PMS

Idag köpte jag biljetter till I blame Cocos dj-set på lördag, dit jag och Anna skall skrida. Kanske ska jag påminna henne om vårt romantiska moment på Way Out West; hon stod i korta jeansshorts och pratade med några hipstersnubbar. Jag stod bredvid, stirrade och smaskade på min langos. Det minns hon nog.

Idag skulle jag träna för första gången på en månad. Kom till gymmet. Hade glömt mitt lås. Köpte ett nytt, för att känna mig redigt seriös. Ställde mig på löpbandet. Fick akut mens. Plus mensvärk. Hade inga tamponger. Eller Voltaren. Blev ett kort pass, knep igen min blodflod efter bästa manöver i femtio minuter.

Sedan skulle jag köpa en dammsugare, skulle tydligen finnas en billig på Expert enligt min mor. Jag slussades från den ena Expert till den andra och alla skyllde sina dammsugare på varann. Började ana att Gud hatar dammsugare. Känner bara en person som är (en aning) kristen och hon har ingen dammsugare, så nog kan det ligga något i det.

Ville bara dö, slå någon och PMSa ifred så tillslut SKET jag i Expert och straffade dem (och mig) med att köpa en annan (dyrare) på Elgiganten istället. Nu är här rent och förtjusande. Alla är välkomna på öl. Man är välkommen att adoptera min gamla, trasiga dammsugare också. Man kan använda slangen som en tjock telefonsladd, så trasig är den.

..

Underbara Maya Jane Coles har gjort en remix på Little Dragons låt Ritual Union. Fantastiska kvinnor, fantastisk låt. Avlider.

Ladda ned gratis HÄR

Sådan här musik hade jag velat göra. Sjukt vackert. Ska jobba på det.

Ladda ner den gratis (i bra kvalité) HÄR.

Växternas överlevnad och den salta holmen.

Världen känns ganska varm i mig.

Efter två timmars vidrigt kass sömn med uppstigning prick kl 05 så hade jag råkat boka in mig på en djurvagn hem. Djurvagnar tenderar att vara ganska ofarliga, då de inte flockas av små ettriga pudlar som skäller hysteriskt under hela resan. Självklart gjorde min vagn det. Fyra pudlar. I grupp. Fem timmar av pissresa. Som om inte livet hade nog av dåligheter att erbjuda ändå. Förbannade Gud och hans bortprioritering av mig, vilket gav resultat.

Som av ett under var mina två växter i högsta grad vid liv efter min hemkomst, efter en vecka av ovattning. Vilket skämt. Jag som har så bruna fingrar som man bara kan ha.

Sedan for jag och Ida till Saltholmen, balanserade på klippor, vattnade oss, brände oss (mig) på brännmanet och annat fint. Aldrig sett ett så stilla hav.

<3

Sista kvällen i Stockholm.

Sista kvällen i Stockholm på ett tag. Idag har varit en glad dag, med fantastiskt mysig frukost med Malin och Anna, promenader, syriansk sång och nästan-Segway, Elin-fika och Hannah-middag.

Imorgon ska jag sitta på min dyra, dyra plats och åka tåg hem i tusen timmar, innan jag åker till Saltholmen på kvällskvisten.

Gåtan löst. Anna Ternheim är 180 cm - alltså INTE 190. Detta bevisade hon själv med en "chatta-med-Ternheim"-konversation på Aftonbladet där hon avslöjade sin längd. Nu vet vi. Så skönt.

På tisdag ska jag gå till Skatteverket och lägga till Yrla i mitt namn. Bör nästan firas med champange eller motsvarande billigt bubbel. Det ska bli roligt. Mitt förnamn är då alltså tänkt att vara Niki Yrla, men med mellanrum och inga konstigheter; kommer inte be någon kalla mig annat än Niki. Bara en fin grej, som jag tänkt över i många år. Nu kan jag ÄNTLIGEN skaffa mig ett id-kort, efter att jag slängde mitt förra i papperskorgen för tre år sedan.

Sommarens hit! Brooklyn summer ale.
Grädde med jordgubbe, och en Hannah.
En liten smutsig flarra med lerre. Till frulle.

Installacione, med godis. Dock ej vi som byggt.

Bubbel mitt på dagen.
Så sjukt rolig bild. Vi ser så jäkla skeptiska ut. Ivan goin down the flo.
Med två av mina allra bästa.

Hur lång är Anna Ternheim?

Fråga till allmänheten:

Hannah påstår att Anna Ternheim är 190 cm lång. Är detta sant? Finns INGA uppgifter på Wikipedia om detta, och kan det verkligen vara sant då?

Ikväll är det lesbisk dans på Debaser Medis. Gratis innan 00. Kom för min skull.

Jag och Malin kommer vara där. Vi har druckit bubbel mitt på dagen och ätit gula rätten så vi är helt redo.

Att älska ett uppstoppat rådjurshuvud.

Pratade med min mor idag som upplyste/påminde mig om min skeva sexualitet i ung ålder.

Till att börja med var jag kär i Aladdin. När jag såg Aladdinfilmen skrek jag "NEEEEEEJ" över hela biosalongen då han och Jasmin kysste varandra i slutet. Efter detta traumatiska öde: att Aladdin redan var fast i tvåsamheten och icke hade plats för mig, så kom jag på att jag inte var kär i vilken Aladdin som helst, utan i MIN Aladdin. Som bara jag kunde se. Jag minns att Tove också sade sig ha en Aladdin men jag förklarade myndigt för henne - var trots allt ett år äldre - att hon fick ha en Aladdin men då fick han ha rött hår och inte svart, för svart hår var upptaget. (Idag hade jag lätt paxat den rödhårige Aladdin.) Tove accepterade erbjudandet en smula buttert.

Vad jag inte tror att jag framförde till Tove var min Aladdins främsta aktiviteter. När pappa hittade på godnattsagor åt mig, som jag själv fick styra över, så ville jag mest att han skulle gråta och kräkas hela tiden.

Tydliga sadistiska drag. Alternativt tidig vårdinstinkt. Men jag vill (inte) minnas att jag var gravt skadeglad. Och kär. Varje gång han grät/spydde/kissade på sig eller något annat charmant så skrattade jag elakt. Ack, den kärleken.

Sedan kommer vi till det lite mer makabra. Tidsordningen på detta låter jag vara osagt, och jag hoppas för allt i världen att jag var mycket, mycket ung.

Detta minns jag: Jag, mor och far är på en auktion i Tierp. Någonstans bland alla prylar finns ett gammalt rådjurshuvud - ni vet en sådan på en tavla - som jag bara MÅSTE ha. Det var lång tid tills att det skulle auktioneras ut, men jag tjatade och tjatade tills mina föräldrar gav med sig. Till min enorma lycka lyckades mina föräldrar ropa in det gamla huvudet för femtio kronor, som jag minns det.

Det jag inte minns är att det handlade om kärlek. Jag var KÄR i råddjurshuvudet. Jag gick omkring med det. Gungade på min gunga med det. Ville även sova med det, avslöjade min mor. (Snälla, snälla, säg att jag inte gjorde det). Ville gifta mig med det. Döpte det kreativt till Bambi.

Ett ungt och tydligt romantiskt sinnelag.

Där kan vi snacka queer.

Idag tänder jag inte på råddjur, varken döda, levande eller som i detta fall - uppstoppade. Eller Aladdins. Det känns skönt. Att man kommit någonstans i livet. Då får en ju vara glad att man bara blev lesbian. Kunde varit betydligt mer komplicerat, speciellt i officiella sammanhang.

--

Jag har dissat Anna Ternheim (trots att hon har den identiska lägenheten bredvid min exakt där jag befinner mig nu) i alla tider, efter To be gone där hon uttryckte den värsta engelska jag någonsin hört. Så även i Shoreline och Follow you tonight (som jag ändå gillar en del, mest för att jag kan spela den.)

Men jag är ju aldrig den som är den. Allt är svart eller vitt för mig, särskilt i musikväg, men närhelst kan det slå om. Lyssnade på Leaving on a mayday-skivan igår och kvinnan har ju faktiskt lärt sig lite uttal! Eller så har jag vant mig. Nåväl. Losing you, vilken jävla dänga. Skitbra arr, och lite otippat, och sången är så fin med alla upprepningar i refrängen. Ställer mig en smula skeptisk till de tusen kg reverb de lagt på en-oktav-upp-stämman i refrängen, men det är en pyttepettitess.

När jag hör den vill jag stå i ett publikhav, i kvav sol med ett lätt regn, en öl i handen och bara dansa. Lyssna och njut. Videon vet jag inget om men lyssna:

--

En sista sak som var lite kul:

Gick vid Gullmarsplan och hittade en superfin nektarin utanför en papperskorg. Tog glatt upp den och stoppade den i min påse, då jag kände en äcklad blick som kom från höger. Det var från en kvinna på en uteservering som verkade ytterst bekant. Kom på att jag jobbat med henne i två år på Årsta sjukhem! Gick rykten om henne att hon alltid var packad på jobbet; det vet jag inget om men att hon var en av de bittraste kärringarna jag någonsin jobbat med som sa sig hata överhälften av de boende, det vet jag. Kanske hade hon blivit gladare och snällare om hon plockade upp lite fina nektariner från gatan ibland. Billigt och gott. Bara att skölja av.

Godkväll, nu ska jag och Hannah fira denna kvava kväll med jordgubbar, sushi och öl.

LÅT KLAR.

Nu får den vara klar. Nu är den klar.
I have to meet you somewhere by Niki Yrla

"I have to meet you somewhere"-fraserna i mitten har jag tvingat följande att säga:

Alice Botéus, Rebecka Reinhard, Anna Classon, Ida, Mattias Ström och Emelie Pettersson.

Tack.

Det känns fel att säga att det är en ny låt. Jag gjorde den trots allt för ganska precis fem år sedan. Men produktionen är helt ny, och aldrig tidigare har den varit seriöst inspelad. Nu ska Anna och Oscar göra en musikvideo till. Blir enormt spännande.

---

Är i Stockholm tills på måndag. Anna har också varit här. Så det känns som Göteborg fast Stockholm.

Jag har badat och gått. Gått gått gått gått överallt. Det ska jag göra idag med. Imorgon ska jag och Malin dricka bubbel i en park mitt på dagen och på kvällen ska jag spela på KG på Debaser medis. Man får gärna komma dit och dansa, en skarp halvtimma mellan halv två och två.

Missa ej.

Bögbesök:

Strandbesök:

Baywatch:
Copabesök: