En trång studio och frysta katter.

I två veckor nu befinner jag mig med min klass i en studio vid Konstepidemien. Vi är alltså ca tjugo personer inne i ett rum nio timmar om dagen. Man blir extremt trött av det. Men om jag fick skulle jag bosätta mig i denna fantastiska studio. Den har allt en kvinna kan tänkas kräva; en flygel, TVÅ kontrabasar, massor av spännande synthar, snetak, takbjälkar, pärlspont, trägolv, underbara gitarrer, utsikt över hela masthugget och alla möjliga mickar. Det enda jag skulle byta ut är tvålen på toan som stinker piss, och fylla upp de tomma JD -och tequilaflaskorna - även de på toaletten.

Men som sagt. Helt slut blir en.

Min roll hittills har varit att spela midi-marimba. En poppigare del av mig själv har jag då aldrig någonsin släppt fram, och kommer förhoppningsvis aldrig att göra igen. Roligt är det, dock. Idag är det premiär för min tjusiga bas i studion och det tycker den ska bli roligt, men jag är ganska nervös.

Lyxliv; spela midi-marimba på golvet.

För övrigt drömde jag att jag hittade femton kattungar i en frys inatt för att någon stuvat in dem där. I alla möjliga fruktansvärda ställningar låg de. Sedan tinade alla och började leva och därtill var jag allergisk mot dem och allt var så förvirrat och hemskt att jag är ett nervvrak idag; tappade ut bulgur i hela köket och började böla. Inte lätt det där med livet.

Har även tre nästan klara låtar. Produktiviteten är nu.