Vidriga morsor

Svaret på tävlingen:
Det rätta svaret är Hemmagjord marsipan med ett desperat försök till svartvinbärssmak. "den smakar ingenting, den blir bara blötare och blötaren. Ge mig ännu mer vetemjöl!" sa Ida.
Tove var måhända inte närmst med sin gissning "Tekannemögel" men ack roligast och den enda som önskat ett pris då hon vinner en helg med mig! Hurra!

Sitter på tåget hem och ibland blir man ju bara för chockad inför vissa människors beteenden.
I min kupé sitter en mamma med sina två barn, en dotter på ca 3 och en son på ca 6. Mamman har pussat och gullat KONSTANT med flickan (rosa från topp till tå förstås) sedan tåget lämnade stationen, och inte ägnat så mycket som en blick åt brodern som sitter helt tyst och ledsen. Det enda som alls visat på att de hör ihop var att dottern sträckte sig efter pojkens leksak och mamman sa "nej älskling, det är brorsans leksak. Du får ta den häääär istället puss puss puss"
Fyfan, många ska inte få ha barn. Stackars lilla brorsan.

Barnjul och graviditeter

Godmorgon. Detta var delar av min jul. Mycket mat, vin, kalle anka, småbarn, julklappar. Alldeles för lite Karl Bertil Johnsson och Kan du vissla Johanna? men annars var jag nöjd. Mitt modershjärta brände i bröstet. Jag vill ha baaaaaaaarn. Det nya "komma ut" är att komma ut som gravid. Hänt tre gånger senaste månaden, varav två denna vecka. Min kusin ska bli plastfarfar vid en ålder av 37. Den ni. Någon annan som vill outa sig? Garderoben är öppen.
Jag är dessvärre inte gravid. Nu vet ni.
Min ljuvliga systerson Marcel med tillhörande far (Oskar) och sin nya Kånken-ryggsäck han fick i julklapp av mig. Han satt och kramade den ömt när han fick den. Och som de flesta vet är den inte speciellt kramvänlig. Ett barn med stil, med andra ord.

Syster Charlotte och Marcel.

Charlotte!

Det här med icketalang för bedårande julklappsinslagning går i släkten...

Marcel i finflugan visar stolt upp en rosa potta han hittat i leklådan.

Min far på juldagsmorgonkvisten visar upp sig i sin vackraste outfit.

Och jag har fått så långt hår att jag kan ha det bakom öronen. Här ska växas!

Detta var bara de få bilderna från min telefon, det kommer fler sedan! På mig och diverse bebisar. Håll ut!

I julklapp fick jag bl a en zoom (en till!), en svart Kånken, en husmodersbok och en stor bok om stickning. Känner mig huslig och glad. Ett år av sitta hemma och mysa, tack.

Nikidas jul.

Igår hade jag och Ida vår julafton. Vi åt tacos, smakade tryfflar, drack glögg och vin, lyssnade på pampig julmusik som vi ackompanjerade med pampigt vissel och öppnade julklappar vid granen.

Idas julgrisar i päronmarsipan och mörk choklad.

Min Ida i finfina köket. Det jag bidragit med här är hyllan och kaffemalen högst upp till vänster. Känns som en ära, då denna kvinna är extremt envis, bestämd och kräsen i sin inredning.

Adventsgranen vaknade upp en morgon och var en julgran!!

Förutom den fina fina presentkalendern jag fått av Ida genom hela december fick jag lappar med en liten skattjakt, som ledde till dessa underbara tu. Kommer bli fantastiska i mitt nya kök, och jag ÄLSKAR hällpipan på tekannan. Ser ut som ett liten gäspande marsvin.

Ida hade även köpt en sådan fin svart kånkenryggsäck som jag velat ha.. Men det hade mina föräldrar också, vilket jag råkade säga i telefon häromdagen. Sådan himla otur.

Min julklapp var att vi ska åka till Borås i Mars, sova på ett lyxigt hotell och gå och se Anna Ternheim. Det längtar jag till.

Om sex timmar åker jag till Stockholm! Det var fem månader sedan sist. Hej Stockholm.

Jag leker pysseltant och misslyckas

Det finns folk som har fallenheter för olika saker. Jag har en tanke om att jag skulle ha en enorm fallenhet för att t ex:

* steppa

* prata franska med perfekt uttal (obs, kan bara säga två meningar "titta, det är en guldig farao" och "herregud, det är en snigel". Fast på franska då. Vågar mig inte på stavningen bara. men det låter: [rrrögard! ilya aun pharaoooo dårrré] och [o mån djö! ilya aun escargooo])

men dessa saker vågar jag mig inte på att testa ifall det skulle vara så att jag inte har minsta fallenhet för något av det.

Det finns folk som har fallenhet för att pyssla. Jag tillhör definitivt inte den kategorin. Jag har inget tålamod och noll procent begåvning på detta område. Tänke försöka mig på pärlplattekonsten i vuxen ålder t ex. Jag lyckades med stor möda få till en krokig variant av första bokstaven i mitt namn och fylla bakgrunden med div färger som inte gick ihop, med bara ett tiotal utbrott på vägen. Med andra ord; jag var betydligt sämre på detta än när jag var barn. Snipp snapp snut, så var pärlplattesagan slut.

Igår skulle jag mysa till det lite på jobbet inför jul, tänkte jag. Jag stod och gjorde smörgåsar till soppan, tog upp ett stort silverfat och tänkte att nu ska jag klippa till en sådan där "spetsduk" av bakplåtspapper som man gjorde när man var liten, dvs man viker den fram och tillbaka och klipper mönster.

När man gör sådant här i vuxen ålder är det egentligen meningen att man ska ta det hela till en mogen och avancerad nivå. Jag kunde absolut inte ens ta det till ett barns nivå, eftersom att jag hade glömt bort hur man gjorde.

Resultatet: Det såg ut som att det var en mal som ätit små ojämna fula hål i bakplåtspappret och jag skyndade mig att täcka över det hela med smörgåsarna och tackade livet för att mina tanter ser så dåligt.

Min kvinna däremot; säg vad tusan hon inte kan förutom musik. Hon pysslar ihop det mest fabulösa, tapetserar väggar, tapetserar möbler, renoverar, snickrar, drejar, slipar och målar golv och annat, stickar allt möjligt, syltar och saftar och syr och varenda julklapp hon slagit in i år har blivit ett kvickt ihopsatt konstverk. Själv höll hon på att dö av skratt när jag slog in mina: tafatt, argt och när jag satte etiketterna med fel sida uppåt mot skarvarna som såg ut som en ettårings inslagningar. DET ÄR INTE SÅ JÄVLA LÄTT, vill jag då säga till mitt försvar.

Jag ska berätta vad jag kan i pysselväg, och det är att sticka halsdukar och mössor (en sorts mössor, ABSOLUT inte rundstickning.)

Detta är min halsduk jag gjort här nyligen:

Och den är jag MYCKET stolt över. Tack och adjö.

Ang tävling

Tack för alla ljuvliga gissningar på den grå klumpen*. Temögel är min gissfavorit hittills och den kan möjligen vinna ett hederspris i äckelkategorin. Men jag vill ju att ni ska skriva VAD ni vill vinna om ni gissar rätt/närmst också?
Puss kram och packning

*se inlägget nedan

Diverse blågrå klumpar etc.

Nu ska jag berätta lite smått och euforiskt om lägenheten:

Det är en kollega på jobbet som ska sambopröva som hyr ut den till mig, minst ett år. Den ligger i Kålltorp och är FANTASTISK. För det första är det ett landshövdingshus. För det andra är det gamla, vackra trägolv i hela lägenheten på 36 m2. Nykaklat badrum, klädkammare, stora fönster som öppnas uppåt, ljust mintgröna väggar (min favoritfärg) i vardagsrummet och VIT TRÄPANEL (eller pärlspont som de vise säger) i både hallen och köket. Mysig tvättstuga och innegård och äntligen får jag KOMPOSTERA. Lugna grannar. Privat hyresvärd.

Kontraktet är skrivet och den är min min min från den 1a Januari redan så här ska nu packas. Riktigt så tidigt kommer jag inte flytta men ska börja köpa fina små saker som en ny slaskrensare t ex. Det är livets lycka det.

Har tyvärr inga bilder för mina batterier på mobilen var slut, men det kommer!

Idag har jag bara jobbat, stickat och lagat mat.

Och slagit in Idas julklappar. Kolla så tjusigt; detta är alltså inlagspappret som jag klippt ut från diverse tidningar. Det är så en får göra när man inte vill investera i julpapper. Som ni ser är paketen i sifferordning. Skriver innehållet i paketen efter vår lilljulafton imorgon:

Gissa rätt på vad detta fula är och vinn ett valfritt pris! Det rätta svaret kommer när tre gissat:

ps Läsaren som tyckte att jag skulle skriva berättelser om hur jag lärde känna mina nämsta vänner: MYCKET god idé. Ska börja snarast.

Livet som återvände

Bloggar från Hagabion med firar-vinet:
Gud övergav mig inte!! Har idag skrivit långtidskontrakt på världens jävla finaste lägenhet!!
Nu kan jag äntligen sova gott igen.

Farväl min tant.

Idag ska jag på min fina tants begravning. Mitt inre slåss mellan att vara ledsen för att hon är borta, och glad för hennes skull eftersom att hon verkligen inte ville bli hundra, vilket hon var två månader ifrån att fylla. Hon var klar med sitt härliga liv, kände hon. När hon fyllde 99 år trängdes det nästan tjugo personer i hennes lilla rum där hon bjöd på likörer och kaffe av alla de slag. Då jag påpekade hur pigg hon var fnös hon bara och sa "du skulle sett när jag fyllde 90! Då var vi flera hundra och var uppe till fyra på morgonen". Det betvivlar jag inte en sekund.

Då en av hennes bästisar dog för en tid sedan fick jag känna på hur tidsperspektivet ändras med åldern.

Jag: Hur länge hade ni känt varandra?

Tant: Nä, inte länge alls förvisso. 35-40 år kanske.

Och:

Jag: Du måste vara trött när du var på begravningen igår.

Tant: Och undra på det! Jag var ju borta hela dagen! Taxin hämtade mig klockan tolv och jag var inte hemma förrän klockan fem.

Hon livade upp hela matsalen med sina högljudda skratt, vinbjudningar och livliga diskussioner. In i det sista reflekterade hon över samhället, de andra tanterna och gubbarna och levde alltid i nuet. Oerhört stark, envis, självständig och cool. Hon är en av de tanter jag känt mig allra närmast och hon fattas mig och alla andra mycket. Det känns fint att få komma och vinka av henne. Hoppas hon ser mig och Mattias från himlen och känner igen oss även om vi inte har våra arbetskläder.

Farväl smulan. Tack för att jag fick vara din kontaktperson så länge, du lärde mig mycket.

Den här artikeln hade hon ogillat lika starkt som jag.

Fyfan. ‎"män ska inte behöva klassas som värdelösa för att de inte vill vara med på sitt barns förlossning eller vara pappalediga". Eh JO. Och att en lågutbildad kvinna skulle vara bättre på att "släppa till" i sängen och att en ickejämställd man skulle vara bättre på att knulla var det äckligaste resonemang jag läst.

Yrla - Love me in the morning (live @ Fängelset)

Skitliv och gullkatt

Hej folk. Jag har noll energi till något i hela världen just nu. Pallar inte att göra någon musik, pallar inte konflikter eller diskussioner, klarar inte av att städa, diska eller laga mat. Kan inte sova. Jag är bostadslös och kommer att få ligga och tigga i Brunnsparken denna vinter tills jag dör en ond bråd död då våren stundar. Amen.


Jag och Ida är iallafall, efter 4,5 månader, färdiga med våra likörer. Såhär tjusiga blev de, med svartvinbär och rabarber/kardemumma/vanilj. Vi har inte provsmakat än, men det blir spännande:



Här är Anna och hennes fosterkatt Torsten. Mjuk och brutalgullig och inte ett dugg kelig, men man får tvångskela. Jag vill ha en sådan: