Farväl min tant.

Idag ska jag på min fina tants begravning. Mitt inre slåss mellan att vara ledsen för att hon är borta, och glad för hennes skull eftersom att hon verkligen inte ville bli hundra, vilket hon var två månader ifrån att fylla. Hon var klar med sitt härliga liv, kände hon. När hon fyllde 99 år trängdes det nästan tjugo personer i hennes lilla rum där hon bjöd på likörer och kaffe av alla de slag. Då jag påpekade hur pigg hon var fnös hon bara och sa "du skulle sett när jag fyllde 90! Då var vi flera hundra och var uppe till fyra på morgonen". Det betvivlar jag inte en sekund.

Då en av hennes bästisar dog för en tid sedan fick jag känna på hur tidsperspektivet ändras med åldern.

Jag: Hur länge hade ni känt varandra?

Tant: Nä, inte länge alls förvisso. 35-40 år kanske.

Och:

Jag: Du måste vara trött när du var på begravningen igår.

Tant: Och undra på det! Jag var ju borta hela dagen! Taxin hämtade mig klockan tolv och jag var inte hemma förrän klockan fem.

Hon livade upp hela matsalen med sina högljudda skratt, vinbjudningar och livliga diskussioner. In i det sista reflekterade hon över samhället, de andra tanterna och gubbarna och levde alltid i nuet. Oerhört stark, envis, självständig och cool. Hon är en av de tanter jag känt mig allra närmast och hon fattas mig och alla andra mycket. Det känns fint att få komma och vinka av henne. Hoppas hon ser mig och Mattias från himlen och känner igen oss även om vi inte har våra arbetskläder.

Farväl smulan. Tack för att jag fick vara din kontaktperson så länge, du lärde mig mycket.

Den här artikeln hade hon ogillat lika starkt som jag.

Fyfan. ‎"män ska inte behöva klassas som värdelösa för att de inte vill vara med på sitt barns förlossning eller vara pappalediga". Eh JO. Och att en lågutbildad kvinna skulle vara bättre på att "släppa till" i sängen och att en ickejämställd man skulle vara bättre på att knulla var det äckligaste resonemang jag läst.