Jag leker pysseltant och misslyckas

Det finns folk som har fallenheter för olika saker. Jag har en tanke om att jag skulle ha en enorm fallenhet för att t ex:

* steppa

* prata franska med perfekt uttal (obs, kan bara säga två meningar "titta, det är en guldig farao" och "herregud, det är en snigel". Fast på franska då. Vågar mig inte på stavningen bara. men det låter: [rrrögard! ilya aun pharaoooo dårrré] och [o mån djö! ilya aun escargooo])

men dessa saker vågar jag mig inte på att testa ifall det skulle vara så att jag inte har minsta fallenhet för något av det.

Det finns folk som har fallenhet för att pyssla. Jag tillhör definitivt inte den kategorin. Jag har inget tålamod och noll procent begåvning på detta område. Tänke försöka mig på pärlplattekonsten i vuxen ålder t ex. Jag lyckades med stor möda få till en krokig variant av första bokstaven i mitt namn och fylla bakgrunden med div färger som inte gick ihop, med bara ett tiotal utbrott på vägen. Med andra ord; jag var betydligt sämre på detta än när jag var barn. Snipp snapp snut, så var pärlplattesagan slut.

Igår skulle jag mysa till det lite på jobbet inför jul, tänkte jag. Jag stod och gjorde smörgåsar till soppan, tog upp ett stort silverfat och tänkte att nu ska jag klippa till en sådan där "spetsduk" av bakplåtspapper som man gjorde när man var liten, dvs man viker den fram och tillbaka och klipper mönster.

När man gör sådant här i vuxen ålder är det egentligen meningen att man ska ta det hela till en mogen och avancerad nivå. Jag kunde absolut inte ens ta det till ett barns nivå, eftersom att jag hade glömt bort hur man gjorde.

Resultatet: Det såg ut som att det var en mal som ätit små ojämna fula hål i bakplåtspappret och jag skyndade mig att täcka över det hela med smörgåsarna och tackade livet för att mina tanter ser så dåligt.

Min kvinna däremot; säg vad tusan hon inte kan förutom musik. Hon pysslar ihop det mest fabulösa, tapetserar väggar, tapetserar möbler, renoverar, snickrar, drejar, slipar och målar golv och annat, stickar allt möjligt, syltar och saftar och syr och varenda julklapp hon slagit in i år har blivit ett kvickt ihopsatt konstverk. Själv höll hon på att dö av skratt när jag slog in mina: tafatt, argt och när jag satte etiketterna med fel sida uppåt mot skarvarna som såg ut som en ettårings inslagningar. DET ÄR INTE SÅ JÄVLA LÄTT, vill jag då säga till mitt försvar.

Jag ska berätta vad jag kan i pysselväg, och det är att sticka halsdukar och mössor (en sorts mössor, ABSOLUT inte rundstickning.)

Detta är min halsduk jag gjort här nyligen:

Och den är jag MYCKET stolt över. Tack och adjö.