Rapport från pride.

Har varit ute fyra kvällar på raken och känner mig numera full dygnet runt. Billigt, och mycket praktiskt! Två kvällar kvar. Spelar på Rosa Borgen ikväll, mellan 01:30-03:00 och imorgon ska vi ge allt vi har på Rehab vol 5.

Idag har jag haft det roligaste paradåret någonsin! Vi gick i svarta blocket, det var skitbra musik och vi hoppade och dansade konstant i 3,5 h. Min näst längsta lyckoadrenalinkick tror jag (min förra varade i 1,5 månad. Lite manisk-varning på det.)

Det hela avslutades med denna underbara låt och dans:

Och här följer en fin låt som jag och Ali-Sue improviserade ihop idag till Hannah som är sjuuuuuk idag.
Här kan man lyssna på den.

En liten parentes.

Första riktiga pridefesten och jag djar ikväll på Femme-trashfesten på Debaser Slussen!! KOM!

Skräcken personifierad.

Den här människan är det läskigaste jag sett i mitt liv!!! Han är läskig på riktigt också; sitter i finkan för att ha sålt en liten pojke sexuellt.

Lite gratismusik och trevligheter.

Förlåt att det var hundra tusen år sedan jag skrev. Detta skall självfallet ALDRIG upprepas. Jag har bara varit i fulla farten; jobbat, haft besök och druckit en himla massa alkohol.

T ex i torsdags då jag och Ck körde en dj-spelning med Rip Model på Kontiki, hällde i oss öl och vin med Alice och Hannah. Kvällen slutade hemma hos mig, där jag och Alice bildade country/visduon Ali Sué & Alry Lue och improviserade ihop en låt som invigning av mitt nya ljudkort. (Därefter försökte jag slå sönder min dator, varpå det kanske aldrig kunnat bli ett enda nytt blogginlägg.)

Här kan ni ladda ned låtresultatet. En helt självbiografisk låt som handlar om vår dag, och delvis om min dag på jobbet också:

Ali Sué & Alry Lue - Stilleben (It´s Thursday)

(bästa är tredje versen som Alice helt skrattar sig igenom)

(Mediafire visade mig att 50 pers hade laddat ned den senaste låten jag la upp, och den lade jag bara upp här så kanske, kanske har jag femtio läsare. Inte dåligt!! Djupt stolt. Och glad.)

--

Nu ska jag köpa propplösning och klorin och hoppas att de löser världsproblemen i mitt hem. allt gillar att läcka här.

Imorgon åker jag till Stockholm!!

Stannar en vecka och det blir pride, Rehabkalas och underbara vänner. Fan vad fint det blir. En grym låt på det, som Ck introducerade för mig igår. Eurodiscohouse i sin bästa anda. Jag blir så lycklig. Det är Queen Ifrica som sjunger. Kunde en inte tro.

Gratis:

Bob Sinclair - New new new (Avicii remix)

Puss.

Dagens katastrof.

Jag har en farbror på mitt jobb som är minst sagt speciell. En gång förde vi följande dialog, vilket sammanfattar en hel del av hans maniska identitet.

Jag: Vill du ha kaffe?

Han: (fnyser) Vill och vill. Jag SKA ha kaffe nu.

Han gillar att förstärka allvaret i sin situation genom att dubbla det mesta. T ex, så har han två kraftiga förkylningar, och två ändtarmar. Om han inte får sin gröt ur precis rätt tallrik, precis rätt styrka på juicen eller pappersservetterna i exakt rätt ordning så är det en "katastrof" och hela dagen förstörd.

Imorse skulle jag röra till hans honungsvatten. Han frågade om jag "kunde receptet" och jo, det vill jag säga att jag kan. Koka upp vattnet (och vänta tillräckligt länge innan det serveras) och två teskedar är det sagt att det ska vara, men då jag aldrig lyckats få det tillräckligt sött så har jag börjat med att ge två dryga matskedar eftersom att det borde vara svårt att misslyckas med sötman då. Allt hade gått perfekt på morgonen, så det var väl förvisso givet att något skulle till att klagas på.

Han: Teet var inte tillräckligt sött.

Jag: Jag hade i två stora matskedar...

Han: Det är omöjligt. Det är inte alls tillräckligt sött.

(Jag ger honom skeden att röra med)

Jag: Blev det bättre?

Han: Inte mycket. Inte mycket alls... Nej, det var illa. Det här var inte alls bra.

Jag: Vill du att jag ska ha i lite mer honung?

Han: Nej. Nej, det är inte så det ska gå till.

Jag: Okej..

Han: Det var rätt temperatur, men inte rätt sötma.

Jag: Men jag kan hämta mer honung?

Han: Nej.

(Paus..)

Han: Ja, det här var ju väldigt olyckligt.

Sammanfattningsvis var han dock på ganska gott humör idag. Minsann.

Puckon.

Ibland tycker jag att det känns lite väl uttjatat att tala om det idiotiska med pojkarblått/flickorrosa när man talar feminism med folk, eftersom att jag tar för givet att folk borde vara medvetna åtminstone om det vid det här laget. Men så kommer det tillfällen då jag inser att det bara är i min feminismberikade, queera värld och umgänge som saker är såpass självklart. Idag bevittnade jag en av de mest löjliga dialoger jag hört:

Detta var på Weekday och en man 40+ med sin dotter ca 14 år står och tittar på en t-shirt. Det är en helt vanlig svart t-shirt, typiskt Weekday, med två händer på. Flickan vill pröva tröjan.

Pappan: Men är det en tjejtröja eller en killtröja?

Flickan: Det vet jag inte..

P: Det måste vi ta reda på först. URSÄKTA, ÄR DET HÄR ÄR EN TJEJTRÖJA ELLER KILLTRÖJA?!

Expediten: Det är en tjejtröja.

P: Men åh, vilken TUR! Då får du ju pröva den!

Vilse i skogen * 2

över: Elin klättrar över viltstängsel. (och får rivsår över hela kroppen)

under: Freja klättrar över viltstängsel, som en annan atlet. (jag)

En helg, och jag har lyckats gå 1,5 h vilse i skogen två gånger. Farligt att vara ledig.

Första gången var definitivt den mest dramatiska. Jag var på Lindas födelsedagsfest vid Delsjön och vid tolvtiden bestämde jag, Freja och Elin oss för att bege oss hemåt. Det tog oss en kvart att gå genom skogen påvägen dit men vi hade ändå 40 minuters framförhållning. Allt gick jättebra tills stigen plötsligt svängde till höger och vi tänkte att well, den svänger väl tillbaka någongång.

Det gjorde den inte. Vi följde förvisso en stig och vi hörde vägen, men vi kom djupare och djupare in i skogen och mer och mer fel. Det var helt kolsvart och vi såg ingenting alls. Efter tusen år var vi framme vid vägen, problemet var bara att där var det viltstängsel. Dessa höga viltstängsel fick vi klättra över och därefter smyga och ducka över motorvägen. Där såg vi en skylt: VÄLKOMMEN TILL GÖTEBORGS STAD! Mycket uppmuntrande, vi var åtminstone PÅVÄG till rätt stad.

Vi gick hukade längs motorvägen tills vi kom dit det inte var alltför djup sankmark så vi kunde gå över till ett till viltstängsel att klättra över. Efter ett halvt liv var vi framme vid busstationen där vi möttes av folk från festen som gått 1,5 h efter oss. Djupt bittert. Kom hem vid tre. Ett riktigt äventyr iallafall. Ljudbevis:

I lördags var det en underbar grillfest hos Alice, innan några av oss drog vidare till en strandfest vid Röda Sten. Vi dansade till sex på morgonen, och vid elva gick vi upp igen för att bada. (bild: då vi gick hem från Röda sten)

Vi skulle bada i Hinsholmen och Anna gav oss vad som lät som en en vettig förklaring om hur vi skulle ta oss till rätt klippor. Lång tid skulle det ta, men det kändes som att vi var på rätt väg. Vi svängde upp vid en trappa som vi skulle, och gick genom skogen. Länge. Technofesten som hållit på hela natten som vi skulle gå förbi dök dock aldrig upp, utan vi hamnade i något husområde då Linnea ringde och frågade om vi var döda. Bara att gå tillbaka.

Vi var varma och arga, och även när vi hamnade på rätt stig lyckades vi gå för långt och jag sa surt att när vi väl är framme kommer det säkert att börja regna. Det gjorde det. Men det gick över efter några skurar, och det var sannerligen skönt i vattnet.

Linnea och Emma.

Mathilda badar i regnet.

Lilla tanten.

min tant: Åh, vad bra att du är här. Den här flaskan i skåpet, vad är det?
jag: Det är laktulos.
tant: Laktulos ja! Till huden.
jag: Nej, till magen. Jag vet inte varför den står här.
tant: MAGEN?!
jag: Ja. Att dricka.
tant: DRICKA?!
jag: När man är hård i magen. Det är som det där pulvret du får, fast lite svagare.
tant: Men herregud jag trodde den var till huden, det har jag alltid trott!
jag: vadå har du använt den som HUDKRÄM?
tant: ....mm...

Gud, jag skrattade så jag avled.

Nattfilm

Jag älskar vårväderstorget. Och jag älskar mitt hem. Jag hade tänkt att det skulle bli ensamt och trist att veta vad som väntar då jag kommer hem, men jag älskar det. Det är så underbart fint och mysigt. Ska bara sluta slarva, och fixa med mina kartonger snart. Kanske imorgon.
Man får gärna hälsa på, jag har en flaska rödvin i skafferiet. Förstås.

Ikväll har jag varit i en park med Ck, Mathilda och Alice. Caroline skulle egentligen vara med, men hon var fullt upptagen med bieffekterna från hennes wild and crazy-skatingdag. (dvs stukad/bruten/sprucken arm på diverse akuter.) Nu är jag hemma och nattmackar och dricker kokoste. Imorgon är sista dagen på jobbet innan ledig helg. Sex veckor sedan jag var med om en sådan lyx att vara ledig en helg.

Här följer en liten nattfilm, som jag spelade in nyss. Kalejdoskop på radion och en liten rundvandring.

Vikingarna och en skrålande tjej.

Kl tio började jag, Caroline och Ck med en frukost på Cafeva. Sedan gav vi oss av till främmande secondhandlandskap och gjorde fynd utan dess like. Det står dock ganska jämt mellan min underbara femtiotalsradio/stenkaksspelare (film 2) och den lilla bandspelaren med Vikingarna-bandet som följt oss slaviskt hela dagen (film 1):

Därefter lagade vi lunch hos mig, spelade basket och mötte upp Freja och Alice för vårt första bandmöte på Kino. Replokal är på G och snart blir det av, på allvar. Tror det kommer att bli helt perfekt.

Lite fantastiskt från dagen:
Skrattade så jag grät. Jag ÄLSKAR att de (på Holmen) säljer en halvfull showergel för 10 kr.

Eller kanske denna lilla wc-rengörare?

En smärre rougeborste.

Fina Emmaus!

Var lunch kräver sin shot.

Min nya tjej.

Stelopererad light och lite bilder.

Jag har gått upp halv åtta fyra lediga dagar i rad. Första dagen för att packa och flytta, andra dagen för att flyttstäda, tredje dagen för att måla och nu idag i sympati med Ck som skulle till arbetsförmedlingen.

Nåväl. Flyttstädningen var bitvis väldigt rolig pga av excellent sällskap, bitvis väldigt jobbig eftersom att det aldrig blev rent. Vi alla fascinerades av att vi faktiskt bott där utan att bli sjuka. Tillslut lämnade vi dock ett relativt rent Brunnsbo för alltid, smått skitsura men mest vemodiga.

Igår mötte jag Ck för att köpa färg och måla. Hade ganska ont i höften, men det var okej. Men då vi kom hem och jag strechade lite så accelererade det hela och jag kunde knappt röra mig, än mindre gå. Har mycket svårt att hantera detta med fysisk smärta, och därtill var jag grymt peppad på att måla om, så jag la mig och tjöt en stund tills jag inte orkade det längre. Bestämde mig för att vara dum i huvudet och målade ändå. Tre målgånger, mången timma, tusen nödlösningar pga min plötsliga krymplighet, bra musik och antalet målargubbarlekar senare var vi klara! Firades med varsin shot och folköl, och en voltaren för min del.

Nu mår jag lite bättre, får bara gå lite långsamt och stelt. (kul tjej.)

Här är lite bilder på min nya underbara lya! Kökssoffan är på plats, gardinerna är upphängda.. Och eftersom att detta är fotat med photobooth så är allt självfallet snett, vint och extremt spegelvänt. Enjoy! Nu ska krymplingen hasa till jobbet.