Vilse i skogen * 2

över: Elin klättrar över viltstängsel. (och får rivsår över hela kroppen)

under: Freja klättrar över viltstängsel, som en annan atlet. (jag)

En helg, och jag har lyckats gå 1,5 h vilse i skogen två gånger. Farligt att vara ledig.

Första gången var definitivt den mest dramatiska. Jag var på Lindas födelsedagsfest vid Delsjön och vid tolvtiden bestämde jag, Freja och Elin oss för att bege oss hemåt. Det tog oss en kvart att gå genom skogen påvägen dit men vi hade ändå 40 minuters framförhållning. Allt gick jättebra tills stigen plötsligt svängde till höger och vi tänkte att well, den svänger väl tillbaka någongång.

Det gjorde den inte. Vi följde förvisso en stig och vi hörde vägen, men vi kom djupare och djupare in i skogen och mer och mer fel. Det var helt kolsvart och vi såg ingenting alls. Efter tusen år var vi framme vid vägen, problemet var bara att där var det viltstängsel. Dessa höga viltstängsel fick vi klättra över och därefter smyga och ducka över motorvägen. Där såg vi en skylt: VÄLKOMMEN TILL GÖTEBORGS STAD! Mycket uppmuntrande, vi var åtminstone PÅVÄG till rätt stad.

Vi gick hukade längs motorvägen tills vi kom dit det inte var alltför djup sankmark så vi kunde gå över till ett till viltstängsel att klättra över. Efter ett halvt liv var vi framme vid busstationen där vi möttes av folk från festen som gått 1,5 h efter oss. Djupt bittert. Kom hem vid tre. Ett riktigt äventyr iallafall. Ljudbevis:

I lördags var det en underbar grillfest hos Alice, innan några av oss drog vidare till en strandfest vid Röda Sten. Vi dansade till sex på morgonen, och vid elva gick vi upp igen för att bada. (bild: då vi gick hem från Röda sten)

Vi skulle bada i Hinsholmen och Anna gav oss vad som lät som en en vettig förklaring om hur vi skulle ta oss till rätt klippor. Lång tid skulle det ta, men det kändes som att vi var på rätt väg. Vi svängde upp vid en trappa som vi skulle, och gick genom skogen. Länge. Technofesten som hållit på hela natten som vi skulle gå förbi dök dock aldrig upp, utan vi hamnade i något husområde då Linnea ringde och frågade om vi var döda. Bara att gå tillbaka.

Vi var varma och arga, och även när vi hamnade på rätt stig lyckades vi gå för långt och jag sa surt att när vi väl är framme kommer det säkert att börja regna. Det gjorde det. Men det gick över efter några skurar, och det var sannerligen skönt i vattnet.

Linnea och Emma.

Mathilda badar i regnet.