Puckon.

Ibland tycker jag att det känns lite väl uttjatat att tala om det idiotiska med pojkarblått/flickorrosa när man talar feminism med folk, eftersom att jag tar för givet att folk borde vara medvetna åtminstone om det vid det här laget. Men så kommer det tillfällen då jag inser att det bara är i min feminismberikade, queera värld och umgänge som saker är såpass självklart. Idag bevittnade jag en av de mest löjliga dialoger jag hört:

Detta var på Weekday och en man 40+ med sin dotter ca 14 år står och tittar på en t-shirt. Det är en helt vanlig svart t-shirt, typiskt Weekday, med två händer på. Flickan vill pröva tröjan.

Pappan: Men är det en tjejtröja eller en killtröja?

Flickan: Det vet jag inte..

P: Det måste vi ta reda på först. URSÄKTA, ÄR DET HÄR ÄR EN TJEJTRÖJA ELLER KILLTRÖJA?!

Expediten: Det är en tjejtröja.

P: Men åh, vilken TUR! Då får du ju pröva den!