Jag och finaste, bästa Tove anlände till vårt lilla förtjusande hostel, med djs i lobbyn, på fredagskvällen och gjorde oss iordning för restauranger och bestyr. Först skålade vi i Cosmopolitan och åt vi på en italiensk resturang som bjöd på kvalitativ underhållning av följande slag:
Sedan var det, i traditionell anda, dags att leta upp flatklubb. Då jag var i Köpenhamn senast, för lite drygt fyra år sedan, bestod hela Studiestraede av flat -och bögklubbar/barer som hade öppet till åtta på morgonen och lite högre upp låg Pan som hade fem våningar. Allt detta var helt borta. Sorgligt. I två, tre timmar letade vi fram och tillbaka, hjälplösa utan karta, efter Vela gaybar. Då vi kom fram hördes ingen musik, och inga människor syntes. Vi gick in ändå och där inne kryllade det av folk!
Vi började prata med några norskor som alla skulle till Oslo Queer festival. De hade en kompis som var så oerhört vacker, en transkille. Jag grämde mig över mina barriärer, konfronterade dem i någon minut och bestämde mig för att de var borta. Vi var trötta, klockan närmade sig halv fyra och jag kände att det kunde vara dags för ett försenat fem i tre-ragg/lappförsök. Skrev mitt nummer på en lapp och gav honom, helt enkelt, innan jag och Tove gick hem.
Har en liten historia bakom dessa lappraggningsförsök, som är ganska praktiska eftersom att jag är handikappad då det gäller att skrida till handling i flirterier. Har utövat detta tre gånger i mitt liv. Resultat:
1. (kanske fem år sedan) Tjejen hörde inte av sig (och var gravid, upptäckte jag ett par månader senare)(Roligaste är att jag tre år senare fick reda på att en kompis också gett en tjej en lapp, av precis samma slag, samma år.)
2. (ett par månader sedan) Tjejen hörde definitivt av sig, men skulle gifta sig om en vecka. (Såg jag på facebook.)
3. (detta var alltså tredje gången.) Han hörde inte av sig. Och inte nog med det, våra norska nyfunna vänner som vi skulle hooka upp med kvällen efter svarade aldrig på våra vänskapsrop. Misslyckat deluxx.
Dagen efter sov vi till tolv och åt frukost på ett bageri och ägnade oss åt effektiv och ruinerande shopping. Därefter drack vi Asti och spelade vi in lite valfilmer av följande kvalité. Kommunistiska partiet:
F!:
Sedan skulle vi gå på en electroklubb och först ta en för-öl på Vela men, inte helt otippat nog, stannade vi där och gick inte vidare. Några tjejer satte sig vid vårt bord och pratade med oss och bjöd på Strawberry daquiri (!). Jag pratade med en sjukt trevlig turkisk tjej och Tove pratade med en annan tjej som vi båda fått rätt kassa vibbar av. Hon berättade att hon var emot invandring, medan hon satt bredvid sin turkiska flickvän. Tove var skitförbannad och föll in i en hetsig, kommunistisk diskussion, medan jag försvann en stund och blev bjuden på öl av en sanslöst tjusig tjej.
Mitt leende blev en smula stelt då vi pratade om giftermål och hon sa "Jag skulle inte gifta mig - igen" (dvs, hon hade varit gift. Fem år.) och lite stelare blev det ytterligare då hon berättade att hon och hennes exfru hade en tvåårig son. (Kan dock inte hjälpas, verkar vara lite av min grej. Upptagna, gifta, morsor, etc. Dock trodde jag inte att jag skulle få använda uttrycket "milf" på allvar. Jag och Tove insåg att framtiden förmodligen bara kommer öka antalet av det slaget, tills vi, i bästa fall, hamnar där själva)
Söndagen spenderade vi i Malmö med tonfiskpizza, valsnack, kaffe och en liten feministisk festival. Väldigt fin helg.
Tove, hemma hos henne:
Tove: (drar med fingret på sin bokhylla och kan skriva en roman i dammet) Jag FATTAR inte hur det kan vara så dammigt här.
Jag: Du kanske inte har dammat?
Tove: Men det är ju det jag har! Jag dammade typ första veckan i Juni!
