Små bebisar med och utan hår.

Igår hade jag fantastiskt fint besök av Mattias med tillhörande kvinna. Efter att vi druckit GT och diverse mängder rödvin var de tillräckligt modiga för att prata på I have to meet you somewhere. Det kommer bli jättefint, tack tack tack. Nu är det bara Ida, Anna, Alice, Ck och Snäckan kvar. Topp!

Denna dag började som jag förtjänade. Fruktansvärd huvudvärk och frossa och aj och illamående. Sedan skulle jag duscha bort dessa kramper i hett vatten tänkte jag, men ack, inget varmvatten fanns att tillgå. Upptäckte jag då jag tvålat in mig. Livet är oanständigt otrevligt ibland.

Men snart ska jag hämta upp min älskade vid tågperrongen och så ska vi ägna oss åt en fantastisk paraktivitet; nämligen hälsa på Nettan, Malin och deras nykläckta bebis:

DÖR.


Igår låg jag och smågrät i min fåtölj, tänkte att jag var värdelös, ensam, korkad, tappat all musikalisk begåvning, inte ville göra någonting och även om jag velat så KUNDE jag inte göra någonting. Det enda jag möjligtvis skulle kunnat tänka mig vore att äta choklad med saltlakrits i. Tänkte att det nog var min egen undergång som var på gång.

(Visst är det märkligt att man aldrig aldrig kopplar sin egen PMS förrän någon annan gör det åt en?)

I vilket fall. När jag gnällt klart så läste jag lite bloggar på min telefon och Alex Schulman är förvisso inte någon storfavorit men mitt mesta skratt på hela dagen fick jag av detta: