Den svala trevlighetens samtal.

Igår på Friskis&Svettis pågick det ett oerhört drivande och innehållsrikt samtal mellan två kvinnor i övre medelåldern.

Kvinna 1: Jaså, du äter en banan du.
Kvinna 2: Jo, det smakar ganska gott faktiskt, såhär efter träningen
1: Jo, så kan det vara. Tänkte du komma på torsdag förresten?
2: Ja, det hade jag tänkt.
1: Jag hade tänkt att vi kunde gå ut och äta då.
2: Det låter ju trevligt.
1: Ingemar är inte hemma den kvällen heller.
2: Men då passar det ju bra. Så slipper han sitta och vänta.
1: Ja, så därför tänkte jag att om du vill så kunde det vara trevligt att gå ut och äta en bit då.
2: Det låter trevligt.
1: Den här BHn är förresten ny. (medioker och beige) Det är den de gör reklam för på tv, den är jättebra.
2: Jaha.
1: Riktigt bra är den faktiskt.
2: Ja, det kan jag tänka mig.
1: För det är ju den du vet, som är på reklam. Du vet den! På tv.
2: Jo, det vet jag nog.
1: Mm. Den är riktigt bra.
2: Vad kul.
(tystnad)
2: Har du också en banan.
1: (lite uppspelt) Jajamän.
2: Det blir väl gott för dig.
1: Ja, det är gott när man är lite småsugen.

Kära gode Gud, låt mig aldrig vara en så tråkig vän. Eller ha så tråkiga vänner.