Jag drömde att jag var i någon typ av lokal och att det var fullt av döda människor där; jag såg dem som spöken. Det var oerhört många människor och jag förstod inte hur de hade dött. Det var en del vuxna, men skrämmande många unga människor. Jag satte mig ned och höll om en flicka, som inte förstod att hon dött. Plötsligt samlade alla dessa döda ihop sig och kikade genom ett draperi. Där såg de in till en annan stor lokal, där det var fullt av människor som tände ljus. Jag tänkte först att det var ett enormt luciatåg eftersom att det var en så mycket folk och så extremt många som tände ljus, men det var ingen sång; alla var tysta.
Vaknade med en obehagskänsla i kroppen och pratade med både Ida och Anna. Till Anna sa jag att det liknade en sanndröm, drömmer sådana ibland, vilket jag självklart hoppades jag hade fel i. Sa även att jag hoppades att det bara handlade om att någon tant på mitt jobb skulle dö, men att det inte kändes så eftersom att det var så många döda människor och att många var så unga.
Och så hände detta.
Jag hoppas att han hamnar i en fruktansvärt liten cell och blir sönderknullad av massor av vidriga intagna. Sådana som honom finns det inget hopp för, han ska inte skonas någonstans, han ska aldrig komma ut och han ska få lida som han aldrig trodde var möjligt.
1 kommentar:
Jag ryser över percis HELA kroppen när jag läser om din dröm. Jag vet ju att du drömmer sanndrömmar ibland, men detta måste vart fruktansvärt obehagligt, när det sen visade sig vad som skedde i norge. <3
Skicka en kommentar