Framtiden, lyxöl och sommaren.

Den fadersfigursförberedande bilmekanikerutbildningen kan gå och skämmas med dumihuvudetstrut någonstans för detta mail fick jag i förrgår kväll:

Då jag läste mailet satt jag och Ck invirade i mjuka filtar uppe i Sky-baren på Scandic med tjusig utsikt, svindyr öl och solen i ögonen så det var ju bara att fortsätta firandet.

Hoppas det blir bra allt. Är nervös inför ensamblespel, att jag inte ska klara deadlines, samt en ledsenhet över att lämna mina tanter förstås. Inte samma sak att bara få se dem någon helg då och då. Och för att lämna min fina jobbtrio med Mattias och Charlotte.

I övrigt är jag bara glad.

Skålade även i likör med Ida, hennes bror Carl och Johanna. Världen är till för att firas.

På morgonen vaknade jag inte; hade fullt upp med att drömma att jag fjällvandrade ensam i Abisko som i min dröm låg i utkanten av Paris, och sedan väckte Ida mig och hade gjort iordning god frukost.

Ida: Den här sommaren kommer att bli så himla bra.

Jag: Jag hoppas det.

Ida: Jo men jag känner det på mig.

(kort tystnad)

Ida: När det blir kyligt så ska jag dumpstra. Och så ska jag äta ur mitt skafferi.

Jag: (...) Jo man har ju alla olika definitioner av en fantastisk sommar...

(Tydligen hade hon bytt samtalsämne. Inte lätt att hänga med i svängen.)

För övrigt har jag bränt sönder mina armar. Och knän. Ser framemot ett par knallbruna bollar på mina ben. Resten kritvitt.