Jag minns en gång då jag talade om min kärlek till Göteborg och Alice sa något om att
"om du överlever en vinter i Göteborg kan vi ha det här samtalet igen." Man är alltså en ganska fullvärdig Göteborgsbo om man kan älska denna stad trots sina brister (vintern.)
Jag börjar förstå. Det börjar bli en vana att vänta en halvtimma på femman vid halv ett på natten i tusen graders iskyla + snöstorm och utan ett sådant där göttigt vindskydd på kuren. (Man kan ifrågasätta spårvagnstrafiken. Man kan ifrågasätta mina vanor.) Annat var det i Stockholm där jag satt nere på en halvvarm tunnelbanestation och suckade åt dilemmat "ta farstavagnen om fyra minuter och gå i tre minuter till min bostad, eller vänta på hagsätra som går om en kvart men går ända fram"
nu är jag förkyld.
Igår hade vi ett sådant himla bra rep. Vi gjorde en hel låt; med text och allt. Den skulle vara vår "glada låt i dur", men det är klart vi inte kunde hålla oss till det. Refrängen blev sådär tung och deppigt hjärtbitande som bara vi kan. Vi har allt; ett fantastiskt sound, tre nästan helt färdiga låtar och tre, fyra till på gång, men fortfarande inget bandnamn. Det bästa vi kom på igår var Harem. Det var inte inte bra. Hjälp oss. (Det enda bandnamn vi alla tycker är bra är Joy Division. Men det finns ju redan.)
Vi räknar med att i Mars vara klara för vår första fullvärdiga spelning.
Då ska jag även ha min fantastiska grisrosa Fenderbas. Det bara är så.
--
* 7e Januari ska jag spela skivor på en lesbiansk kväll på Nefertiti som Katja håller i. Boka in!
* Sedan är det bara att haffa en Qx-tidning, eftersom att Alice stoltserar i detta nya nummer.
Nu förtjänar jag glögg till frukost.
