Avancerad filosofi

Det är fascinerande hur man kan tycka så himla ingenting om vissa människor som man ändå känner relativt väl. Verkligen inget alls. Och att man kan tycka så fruktansvärt mycket om vissa. Och älska någon så gränslöst och genuint. Och bara stänga av andra med en axelryckning.

 Döden fascinerar mig också, den som kommer naturligt och av ålder. Nu har jag sett tre döda tanter. Alla som vaxfigurer, stummare än betong. Skulpturer. Rynkorna utslätade. Övergivna hus; ingen hemma. Det är intressant. Och så blir jag glad för deras skull, hur mycket jag än tyckt om dem. Tänk när alla krämpor bara släpper, jag är övertygad om att man känner det precis innan dödsögonblicket. Man tappar kroppen och allt blir lätt och fridfullt.

Och här sitter jag i soffan och ska strax bege mig Hagabion på middag med min kära vän Elin Piel och ha det ljuvt. Lycklig över mina turkosa naglar. Mindre lycklig över mina vrålande grannar och helarbetshelg.