Världens bästa låt. (ar)

Florence + the machine är ett märkligt band. Melodierna är ganska genomgående extremt bra, men soundet växlar mellan arena, pop, 70talsfunk och någon form av... schlager. Florence har en av de bästa rösterna som existerar, så utgångsläget är jävligt jävligt bra men hon kan även lägga den trista sidan till och låta kommersiell. Sedan tycker jag sällan om basgångarna i deras låtar.
Så upptäckte jag What the water gave me, som för övrigt tydligen handlar om Virginia Woolfs självmord - fantastisk text.


Would you have it any other way?
You couldn’t have it any other way
Cause she’s a crueler mistress
And her temper cannot be tamed.
But oh, my love, don’t forget me
When I let the water take me

Lay me down
Let the only sound
Be the over flow
Pockets full of stones



Jag var hemma hos Elin och Sandra och hörde denna på låg volym och hajade till. Då jag dagen efter lyssnade på den för andra gången sa jag att det var den bästa låten jag hört i hela mitt liv. Och det ÄR den bästa låten jag har hört i hela mitt liv. (Yeah yeah yeahs - Miles away är härmed brädad... Kan förvisso också vara för att jag lyssnat på den konstant i tio år) Det finns inget dåligt med den; extremt bra arrangerad, likadant med produktion, melodierna, livekänslan, dynamiken, körerna, uppbyggnaden, att den är så oerhört oförutsägbar och så Florences oerhörda röst.


LYSSNA HÄR. 


Men denna bör ej glömmas: