Pride 2012 och en sann musikentusiast.

Denna priden blev något helt annat än vad jag tänkt i mitt huvud. Den tog många otippade svängar, men tequilan kunde en luta sig mot iallafall; den var där nästan varje kväll. Och slutet gott - allting gott med en avslutning på Rehab som var komprimerad lycka i svettig förpackning. Hade så fruktansvärt roligt.
  Och mitt i alltihop fick jag ett förstahandslägenhetserbjudande och nu är jag förvirrad över det. Vad tycker ni, kan man bo i Kortedala? Om man får balkong och badkar och två rum och allt? Det verkar fint, bara känner Kålltorpssaknaden som river i kroppen. Fast det är å andra sidan inte säkert att jag får den.

Det finaste jag var med om under Pride:
Jag och Christoffer gick upp genom Mariatorgets tunnelbana då en alkoholiserad man sa att vi för en krona var skulle få varsin mexikansk (tror jag?) bön. Kunde en ju inte tacka nej till, och han hummade, blundade och korsade armarna.
Sedan bad han mig spela upp en låt för honom; Vårens största dag med Laleh. Han sa att det var hans favoritlåt. Vi lyssnade på den genom mina lama iphone-högtalare, knappt hördes det ens, och han började gråta och gråta och gråta som ett barn genom hela låten, för att han älskade den så mycket.


Bilder från prajd:

Hittade champange på Hallongrottans stödfest!

Kl 06 på morgonen efter en liten efterfest. Elin skrattade och Alice såg knappast ut att ligga så bekvämt direkt.

Grät blod över Stockholms svindyra sushi. 11 bitar, 115 spänn!!!

Sannah och Alice förfestar med bilar.

Jag gick hem från Liljeholmen. Det tog ca 1 h och 15 minuter. Hängde bl a med detta rådjur och några harar.

PINGIS! Med Sandra. Jag vann stort större störst.

Sandra och Christoffer på Kulturhusterrassen. Ca en timme efter att blixten slagit ned tjugo meter bort.

Christoffer och Sandra dansar på Freshest.

Fina Anarchopride.

Jag och Katarina gjorde en spellista med det bästa livet har att erbjuda.

Kön utanför Rehabfesten.

Man bör transporteras dit man hör hemma.

Världens bästa fest. Varje år.