Två härliga grabbar, två generationer.

Nu ska jag berätta om några härliga grabbz jag träffade i Stockholm. 

Grabb 1. 
Jag och Jullan är påväg till en svartfest i skogen som arrangeras av några vi känner. På bussen inser vi att det är ett par stycken till som kommit på att fara dit kl 02 på natten; det är knökfullt. Vi sitter i mittengången och killen framför oss pratar om att han just tagit studenten. Han vill uppenbart vara 70talet överlag; afro, utsvängda jeans med korsat läderband längs sidan på byxbenen och en väska i kohud med en svans som ihärdigt smeker min hand under hela resans 25 långa, långa minuter. Plötsligt faller hans skugga, och hela han, över Jullan då han sådär härligt nonchalant lägger armen över stolsryggen för att samtala med ett par i medelåldern som sitter över oss.
"Vi är påväg till en fest mitt ute i skogen..."säger han och fortsätter drömskt: "De kommer att spela sådan technomusik.. hela natten.. sådant som ungdomarna i dag gillar.. Det kommer vara en massa marijuana.." (sveper ut med armen) "Droger.. Massor av marijuana... Vi kommer dansa ända tills gryningen.." Medelåldersparet hummar och nickar hjärtligt.
  Därefter lutar han sig förtroligt fram mot dem och säger "Och... den där... GLÖDEN ni hade på 70talet... Den finns där fortfarande. Den lever vidare i oss.." på ett sådär ÄCKLIGT brådmoget sätt och då kan jag inte hålla mig längre utan säger: "Du, kan du FLYTTA din ko från min hand?" och han ler ursäktande mot paret och säger "Jag ser att min ko frambringar starka känslor hos vissa av medpassagerarna." och vänder sig sedan till mig: "Vill du klappa den?"
"Nej."
"Jag ska försöka hålla henne avlägsen från dig resten av resan." blinkar han men den fortsätter gladeligen sopa slött på min hand ända tills vi kommer fram.
Vad som hände med hans "glöd" vet jag ej, men jag och Jullan fick nog av pubertala härliga gossar och stannade i en hel kvart innan vi åkte hem.

Grabb 2. 
Grabb är väl överflödig. Gubb.
Jag och Tove sitter och samtalar på Carmen, då vi får besök av man 55+. Han lutar sig över min axel där jag sitter med ryggen emot honom så jag får ta del av hans härliga spottutsöndringar då han samtalar med oss. Tove däremot får njuta av hans ljuva, alkoholglansiga ansikte.
"Hej ladies.. Min vän tycker att ni är väldigt vackra ladies... Väldigt vackra ladies.. Vill ni komma bort och sitta med oss, om vi får bjuda på något, ladies... Min vän sitter därborta." Han pekar, jag glömmer raskt spottloskorna i min nacke och tittar spänd av förväntan bort mot denna vän. Och ack, sicken fröjd för ögat; 60 +, grått och glest hår och skägg, knallröd av spritångor i hela ansiktet och vinglar till (obs, sittandes) då han höjer kvällens tusende ölglas för att hälsa.
Jag är helt chockad över dessa människors oförmåga att koppla sina chanser. Vad i all världen hade de trott? På riktigt?
Jag tittar på Tove med blicken "snällaskötsnacketsåjaginteslårnedfanskapet" (hade ej krävts mycket sving på knogarna för den bedriften) och Tove säger stelt att vi vill vara ifred och han lommar iväg men inte förrän han kallat oss ladies ett par gånger till.

Nu har ni några godbitar att drömma om på midsommar.