Idag har ingenting stått stilla. Jag har varit alldeles utom mig i skolan eftersom att jag blir så frustrerad över alla ändringar i konsertprogrammet (klarar inte av för mycket ändringar, min hjärna fixar det inte) så jag har skrikit, svurit etc. Men eftersom att jag är så brutalt trevlig och skojfrisk annars tycker jag att de kan ta det. Emma kom med en kopp kaffe och klappade mig på axeln, då kändes det en aning bättre.
Sedan har jag varit på Macforum och frågat när deras nya MB Pro kommer ut, svar "vet inte", köpt ett nagellack (orangerött) och lagt till diverse mellannamn på Skatteverket. När jag la till Yrla som mitt förnamn nummer två försvann nämligen Martina som jag alltid trott varit mitt mellannamn, så jag la dit det igen. Passade på att lägga till Svante också för att jag inte riktigt står ut med att vara det minsta avundsjuk på gossebarnet jag inte visade mig vara när jag ploppade ut, som alltså skulle hetat Svante.
Så nu känns allt rättvist, åtminstone i namnväg. Niki Yrla Svante Martina heter jag nu, inom snar framtid. Hoppas jag gifter mig en dag, det ska bli himla roligt när de rabblar upp allt. Två efternamn har jag dessutom också.
Nu ska jag snart möte upp Ck och Alice för exklusivt (eller vilka ord de nu brukar slänga sig med) förhandshäng på Dubbel Dubbels nya resturang. Har någon ätit dumplings någongång, kommer jag bli glad eller besviken? Är det slemmigt? I vilket fall ska jag ha min nya långklänning. I regnet. Gött.
torsdag 10 maj 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Under hela graviditeten var jag övertygad om att du skulle vara en flicka och flicknamn hade vi hur många som helst. Mot slutet insåg jag att det inte gick att lita på intuitionen till 100 procent, det kunde ju gå fel, dvs du kunde visa dig vara en pojke. Med mycken möda kom vi fram till Svante och/eller Peter. Lyckligtvis blev du flicka, men vill du ta dig det gulliga namnet Svante så är det helt ok för oss. Har redan stolt berättat för alla på jobbet att jag har en dotter som numera heter Svante, vilket alla tyckte var hur cool som helst. Men har du tänkt på alla blanketter som du ska fylla i med fullständigt namn? Som har rader med små rutor.
Och måste du inte byta pass och leg igen? Undrande mor
Under hela graviditeten var jag övertygad om att du skulle vara en flicka och flicknamn hade vi hur många som helst. Mot slutet insåg jag att det inte gick att lita på intuitionen till 100 procent, det kunde ju gå fel, dvs du kunde visa dig vara en pojke. Med mycken möda kom vi fram till Svante och/eller Peter. Lyckligtvis blev du flicka, men vill du ta dig det gulliga namnet Svante så är det helt ok för oss. Har redan stolt berättat för alla på jobbet att jag har en dotter som numera heter Svante, vilket alla tyckte var hur cool som helst. Men har du tänkt på alla blanketter som du ska fylla i med fullständigt namn? Som har rader med små rutor.
Och måste du inte byta pass och leg igen? Undrande mor
Mor <3
Jag skaffade aldrig ett nytt pass efter jag la till Yrla, eftersom att jag visste att jag ändå skulle lägga till Martina någongång. Så om ett par veckor kan jag äntligen skaffa ett nytt id-kort; det gamla råkade jag slänga i en papperskorg för fyra år sedan. Hip hip hurra.
Men är det på riktigt det där med Svante? Ma
Ja, det är väl klart. Men det blir mitt tredjenamn.
Skicka en kommentar