Anna och blockflöjten.

När jag och Anna var i Stockholm senast hände följande:
Jag var i vardagsrummet och Anna i hallen då hon plötsligt ropade
- Niki, vet du? Jag är blockflöjtsproffs.
- ...Va?
- Det är sant. Jag har spelat i tretton år. Jag är... grym!
- Va? Varför har du inte sagt något och varför säger du det exakt NU?
- Jag kände bara plötsligt att det är dags att komma ut nu.

Och minsann. Sopran, alt, tenor -och till och med basblockflöjt kan hon spela, och tydligen nästan vad som helst.
På bilden ovan sitter vi på hennes balkong och googlar basblockflöjtar och hon sa "du anar inte hur många blockflöjtsläger jag varit på". Den kvinnan kan förvåna minsann.

Nu ska vi ut och jaga klubblokaler och jag ska försöka att inte tänka alltför mycket på att hon åker ifrån mig om en vecka. Kommer avlida. Älskade, älskade vän.

Anna och dammsugaren.