Knakande leder och vargsånger

Igår fick jag så sjukt ont i min axel, och min nya vana trogen tänkte jag "såhär kan en ju inte ha det, nu ringer jag en kiropraktor" och bokade in en tid redan nästa dag, dvs idag. Idag kändes det snäppet bättre då jag vaknade men känslan av att vara evigt ledd av min högeraxel spökade fortfarande så jag gick dit ändå. Första kommentaren var att "det var ju knappast den smidigaste axel jag känt i mitt liv" och det var ju lite anldningen till att jag var där. Det andra han gjorde var att berätta att jag har skolios - alltså, en krokig ryggrad. En ganska mild sort, men ändå. För att inte ha ont måste jag träna ordentligt.

Han knakade och böjde mig och det gjorde inte ont, men det lät ytterst obehagligt. Fast han förklarade att det var luft, tryck och vatten och sådant som knakade och inte mina ben, vilket var trevligt att veta. Sedan fick jag övningar och ett speciellt plåster som ska trycka bak axeln eftersom den bara vill fram jämt. Antar att min axel varit galen länge, Ida sa: "Jag har inte märkt att din rygg är sne, men dina axlar är snea" och det sa Freja också. Hm. Det ska alltså inte vara så. Men nu är det nya tag och övningar.

Ont som tusan gör det såhär efteråt. Som träningsvärk ungefär.

Just nu har jag en generell Lena Nyman-besatthet, och för denna låt i synnerhet. Blir alldeles gråtig. Att vi ska göra den i ensamblen och spela på skolor känns fantastiskt trevligt: