Idas nya julgran.

Tidigt upptäckte jag Idas intresse för julen, eller kanske främst julpynt. (Eller pynt överlag bör man nog säga, då hon ett par veckor efter påsk innerligt försökte övertala mig att påskpynta med henne.) Första gången jag var hemma hos henne, näst sista veckan i Mars, hade hon fortfarande julstjärnan uppe. Trots att hon skulle flytta en vecka senare. Då tvingades hon ju dessvärre att ta ned den.

I början av Oktober skedde denna konversation:

Ida: Jag tänkte ta fram min julljusstake nu.

Jag: Du kan inte ta fram en julljusstake i OKTOBER.

Ida: Jo, det kan jag väl. Och kolla den är inte så julig. (tar fram den ur förrådet)

Jag: Det är den visst.

Ida: Nähä.

Jag: Jo.

Ida: ...Men.... det ÄR ingen julljusstake.

Jag: Det är det visst.

Ida: Nej det är det inte. Det är bara en ljusstake. Och det kan man ha framme.

Jag: Du sa alldeles nyss att det var det, och jag ser att det är det. Du kan inte lura i mig att det INTE är det NU.

Ida: ....

Sedan stoppade hon inte in den i förrådet igen, så ackväl var och är den framme. Men det är hennes hem, inte mitt. Och härom veckan var det alltså mossbollarna som skulle upp. Såhär blev de:

Idag skickade Ida ett sms (hon är på sitt landställe) att det skulle bli lite problem att sova hos mig ikväll för att hon skulle ha med en julgran hem. En JULGRAN. 6 November. Jag svarade att hon var helt galen, och rolig. Och så ringde jag och sa att jag är van vid att man tar in julgranen på tidigast några dagar innan jul. Men då förklarade Ida att det gör man med julgranen. Detta var ingen julgran, utan en ADVENTSGRAN. Den man har INNAN julgranen (?) och det är ju förvisso inte advent förrän om en månad men eftersom att hon kanske inte kommer vara där igen innan dess så fick hon ta den nu på en gång.

Så inatt kommer en adventsgran klämmas ihop på min franska balkong: sju centimeter bredd får den gosa ihop sig på. Sedan får den följa med chefen till jobbet.

Och snart ska hon sätta upp julstjärnan. Sicken (gullig) tjej. Får ha mitt hem som en pyntfri zon.