lördag 17 september 2011

Festhämden och poliscontainern.

Aldrig i livet kommer jag att förlåta grannflatan vägg i vägg.
Hon hade världens fest med brutalhetsig musik och vrålande vänner från kl 21 till kl 07. Jag sov med öronproppar (bra sådana), höll för öronen, drog täcket över huvudet och vände bort huvudet från väggen och kunde ändå inte somna. Hade därtill feberfrossa vilket knappast gjorde upplevelsen gemytligare.
Idag går hennes olycka före min lycka. Har placerat en högtalare rätt in i hennes vägg och vräker nu på med lika hetsig musik efter bästa förmåga. Så kan hon vakna i all bakfylla, varsågod stumpan!

Är alltså sjuk, febrig, hämdlysten, lite hungrig. Idag ska jag plugga matte (om jag kan), musikteori och läsa Sherlock Holmes. Kanske gräva i någon liten container. Före veckan kom fyra poliser då jag och Ida stod och grävde som bäst.
Polis: Hej. Vad har ni för rätt att vara här?
Jag: Ingen speciell.
Polis: Ni gör er skyldiga till olaga intrång.
Ida: Vi är fattiga studenter som tycker att det slängs för mycket mat.
Polis: Jo, det kan man ju hålla med om. Är ni laglydiga medborgare annars?
Vi nickade.
Polis: Ja, jag ville bara informera vad ni gör er skyldiga till. Jahapp, hittar ni något roligt då?
Vi visade upp babyolja, en tesil, selleri och massa annat roligt.
Polis: Lycka till då!
Och sedan begav de sig och lämnade oss grävandes. Det var kul.


--
Igår var jag och min fina Anna och shoppade vantar, halsdukar och raggsockor, för att överleva vintern efter bästa förmåga. På vagnen:
Anna: Vet du, jag har konstant lock på mitt vänsteröra.
Jag: Har du?
Anna: Jag har haft det i över ett år.
Jag: Hur var det innan det blev så, brukade det klucka?
Anna: ...Ja?
Jag: Då har du ju bara en vaxpropp. Gå bara till vårdcentralen.

Skönt att kunna rädda öronen på ens vänner sådär i förbifarten.


--
Idag fyller min lilla far år. Ringde sjuk och eländig till honom imorse och levererade skönsång.
Grattis pappa, jag älskar dig.

2 kommentarer:

Anonym sa...

haha. igenkänning på hämnden där. jag har också gjort sånt. I några år bodde jag vägg i vägg med en galen idiot som spelade superhög dunkadunka hela nätterna, alla nätter i veckan. Jag hämnades genom att rikta högtalarna mot väggen, dra på musiken på högsta och springa ut ur mitt rum. Det slutade dock med att hon sparkade ett hål i väggen på sin sida. Det var inte en jättebra grannrelation.

Niki Yrla sa...

Hur sparkar man in en vägg?! Min är i betong så riskens inte alltför överhängande. Då kom ni varandra fysiskt närmre också, inte alltför genomtänkt av henne..