När vi åkte dit var jag akutnervös, förmodligen de andra också, och vågade inte prata med någon men efter ca 3,5 h av individuell presentation så var det som att man kände alla, åtminstone lite grann. Alla i min klass är otroligt häftiga, egna, kreativa och speciella musiker och varma, personliga, känsliga människor. Vill ha en bit av alla och ser så jävla mycket framemot det här året. Det var så kul att få höra allas musikaliska historier och höra musik de skapat och producerat. Jag minns inte alls vad jag sa, var fruktansvärt nervös. Men jag spelade upp denna iallafall, det minns jag:
Har redan vågat göra saker jag aldrig i livet trodde att jag skulle våga, som t ex att stå i mitten av en sittande ring improvisera ihop text och musik till bongotrumma. Alla var lika skitnervösa och rädda som jag, men det går ändå och det här året ska jag bara våga våga våga och sedan satsa satsa satsa tänkte jag.
Detta är den enda bild jag har från resan vilken föreställer där vi var, och en mycket fin person i min klass, Ida:
---
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar