Jag är skengravid. Riktigt känner mjölkproduktionen är i full gång, snart kommer det börja sippra. Som äpple på moset drömde jag att jag skulle föda inatt, och det var ingen solskenshistoria. Skulle föda i min ensamhet och skräckslagen som jag var tog jag tröst med lite heroin. Detta var inget jag testat på tidigare och mitt under förlossningen blev jag livrädd att få en psykos, och vaknade och grät.
Inte lätt att vara jag.
----
Imorgon ska jag på mitt livs första planeringsdag med jobbet. Känns mycket seriöst. Har frågat mina kollegor ca 6 ggr om vägen, och mitt ickevetande om Göteborg gör sig tydligt i sådana här situationer.
Kollega: Jo men om du står vid ****
Jag: Ja.
Kollega: Vet du vart det ligger?
Jag: Nej.
Kollega: Men om du kommer från **** och går mot ****
Jag: Ahaa.
Kollega: Vet du vart jag menar då?
Jag: Nej.
Så nu ska vi samåka istället. Säkrast så. Annars kommer jag inte kunna sova inatt.
tisdag 30 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar