Godnattsaga, samt treårsnostalgi.

Linnea frågade mig om det var långt till Lindholmen, och min spontana tanke var att det var fruktansvärt långt. Då slog det mig varför.
Det hela tar sin början i Göteborg för tre år sedan. Jag hade farit dit (från Stockholm) och hem till Alice för att gå på Way out west, den allra första. Enda kruxet var att vi inte hade några biljetter, och att de var slutsålda. Tillslut fick vi tag i en man som ville sälja sina till oss, och vi for glada i hågen dit för att hämta dem. Det var ingen lätt resa. Vi åkte pendeltåg (första gången jag fick uppleva att det finns pendeltåg i Gbg också, som är ÄNNU vidrigare än de i huvudstaden).

Väl på plats försökte vi lokalisera oss i ett halvt liv, och då vi ringde för att be om en mer specifik förklaring så sa han att han sålt biljetterna. Den totala besvikelsen ser ni här nedan, och ja, det är jag:

Ingen rök utan eld, inget nederlag utan hämnd. Detta sms författade vi till mannen, och jag tror fan vi skrattade hela veckan åt det. (Vi fick inget svar.)
Alla kvinnor vet att hjärtesorg bäst löses med shopping, så jag och Alice stormade in i närmsta matbutik och shoppade henne två grötskålar. (Råkar veta att de än idag fyller sin funktion.)

Även Lo och Azar anlände till Alice lägenhet på Berzeliigatan. På något vänster, som jag inte minns, kom vi alla över varsin WoW-biljett och glada i hågen skulle vi bege oss mot Slottskogen. Lite för glada var vi dessvärre. Jag och Azar hoppade nämligen så kraftigt att hissen stannade och i högsommarens hetta, precis vid fönstret, fick vi vänta in reparatör i tjugo minuter:

Efter en härlig dag begav vi oss hemåt igen. Alice (s mor) bodde mycket tjusigt, men avsaknaden av trappor var ett jobbigt faktum då hissen stannat igen. Denna gång fick vi vänta flera timmar.
Denna tristess bryter man lättast av genom att umgås med postiva människor:

Slutet gott, allting gott. Jag menar, hur snygg är inte Bianca i CocoRosie? You tell me.
Även Jullan anslöt sig till gänget, och kolla vad gulliga de är. (Var.)
Snipp snapp snut, då var denna saga slut!

(Ps. Rötmånaden är illa. Mitt knäckebröd har möglat. Det ska vara en fysisk omöjlighet, anser jag. Allt jag äger nu är blåmögelost och honung. Grattis till mig!)