En liten bit av frihet

Skrev - helt otippat och oplanerat - ett sms idag till en person jag tyckt oerhört mycket om, den som jag vågat - och fått - älska mest, och längst. Jag skrev det för att jag tänkte att det är okej om jag får svar, det är okej om jag inte får det. Ville bara att hon ska veta att jag minns, saknar emellanåt och tänker på henne ibland. Det blev bland det mest personliga, och det mest opersonliga jag skrivit. Kanske för att det är just det; det har varit oerhört personligt, hon har betytt mest och varit mest speciell men nu är det minnen. Likt många andras. Återberättande, inte nutida upplevelser. 

  Och jag bestämde mig för att sluta begränsas av det förflutna och leva nu. Smart grej. Helt otroligt vad bra det går. Helt otroligt att det går att bearbeta utan att gå ned sig, utan genom att låta det ta sin tid och sedan är man fri. Det tog tolv månader innan jag kunde säga att jag var över henne. Men jag sa det. Än viktigare; jag menade det. 

  Jag är fri i själen, och jag mår bra. Det skrev jag till henne, och att jag hoppas att hon också gör det.