Hörde en kvinnlig författare på tv som sa att "folk gillar melankoli eftersom att det hänvisar till intellekt". Det var fint sagt och en intressant tanke. Jag tror många gillar melankoli också för att det symboliserar en del av det mest personliga hos människan; tankar, det inre lugnet och en hel del sentimentalitet och nostalgi. Melankoli är lite som engelskans solitude för mig; den självvalda ensamheten: själv-et. Det är en känsla jag sällan kan få av någon annan, utan främst kan manas fram ur det inre hos mig.
--
Pratade lite med Elin om kommande Selma-spelningen i Uppsala och hon sa åt mig att ta det lugnt, och att jag hyperventilerade (vilket jag inte själv märkte.) Undrar lite vad jag givit mig in på och jag får verkligen panik - utan av överdriva det minsta - av att tänka på det, vilket jag därför försöker låta bli. Men jag tror att jag måste göra det här, jag kan inte ha hela Uppsala enbart som en symbol för mitt gamla förhållande. (Dessutom är jag extremt sugen på att spela!)
Kommer ha sju fina vänner med mig, vilket gör mig mycket tryggare.
måndag 23 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar