Älska varandra.

Jag hade så mycket jag ville skriva ikväll. Om mangosmoothisar, hårinpackningar och fina tanter. Om musiksamarbeten, och så lite klagan om onda tänder och att glömma nycklarna på jobbet. Men jag hamnade i chock nu faktiskt och är helt skakig. En bekant sedan sju år har dött. Livet är förgängligt som fan. Det skrämmer mig mer än något annat. Allt kan hända. När som helst. Man måste ta vara på varandra. Det finns inte tid för överdriven stolthet, långsinthet, att skjuta upp världen. Heller ingen tid att stressa. Mer kärlek. Mer omtanke. Mindre egoism och onödig irritation.

Det var väl det.