Smärta, bajs och Gnocchi.

Idag skulle jag repa med Lars-Erik. Han informerade mig redan i dörren om sin nyvunna Hepatit A så jag fick bre hans mackor, som en riktig husfru. Under teet berättade jag att jag drömt att han blev ihop med Carolin och att det varit bra för mig att smälta den ilska jag i drömmen byggde upp gentemot honom, i några dagar. Han sa att han ska hålla sig i styr och frågade hur jag mådde, om jag kunnat äta sedan vi gjorde slut. Jag sa nej. Han frågade om det gått så långt i ickeätandet att det hugger till i sidan och om jag mår illa. Jag sa ja. Då gav han mig några vitaminer med bra saker i som skulle få magen bättre och frambringa aptiten, och  berättade att då han var hjärtekrossad gick han ned tjugo kg, och så berättade han om henne. Jag har aldrig träffat någon förut som har lika stora matproblem som jag, vid sorg. 

Vi repade och for till förtjusande inspel (tack Fanny, du är fantastisk) och på vägen hem så kom vi fram till att vi båda haft konstiga bajs-veckor, och diskuterade saken seriöst och i detalj. Det var fruktansvärt underhållande. Han är snäll också.

Kanske har jag fått en vän. 

Jag åkte och köpte mat (för första gången på tre veckor) som jag lagat nu (gnocchi med ädelostsås och paprika.) Detta ska jag avnjuta och sedan ska jag ta med te och chips och åka till Malin och sova där. Det ska bli så underbart att inte sova själv, och underbart att träffa Malin. Jag älskar henne så mycket man kan älska en vän, om man drar det till yttersta spetsen och lite till.