Min längtan

Jag vet vad jag kan, att jag är bra, att jag är stark. Men om mattan under en rycks bort kan man inte hålla balansen. Det var min finaste matta, min enda matta. En som höll upp mig. Mer än så. Mycket mer än så. 

Jag funkar, jag kan gå, ha roligt, jag kan andas. Men det gör ont. Hela jävla tiden.