söndag 15 mars 2009

Vården.

Äldrevården måste vara en av de branscher där man får minst uppskattning av sina kollegor/chefer. Speciellt som timanställd. Jag menar, jag kan gå och verkligen dagdrömma att någon någonsin skulle säga att något man gjorde var någorlunda bra, men det verkar som att det aldrig kommer ske (utom på dagvården där underbara personalen faktiskt sagt till rekryteringschefen att jag är bra och att hon ska boka in mig). 
  Tanterna tycker förstås att man är fantastisk, men det enda personalen gör är att pika en för saker och hävda ens inkompetens när de själva brister i både etik och moral och t.o.m begår tjänstefel. Dessutom fick jag nyligen reda på att jag har rätt till ett utvecklingssamtal med min chef en gång i terminen (1,5-2 h långt). Jag läste detta på ett papper. Jag har aldrig samtalat med mitt chef annat än när han anställde mig för snart två år sedan. Att jag vet hans namn beror enbart på att vi har samma efternamn, annars har vi ingen kontakt. Alls. 
Dessutom är jag bra. Jag borde få lite uppskattning. 

Inga kommentarer: