Snuskig electro och musikskapande.

Det var femtiotusen år sedan jag spelade skivor. Mest märks det på att jag inte konstant tänker pitch/övergångar/hopmixanden när jag lyssnar på musik. Och att jag inte ständigt är på jakt efter fantastisk electro. Jag tror inte jag har varit inne på fade records på flera månader. Men jag tar förgivet att Idyll adopterar mig snart, jag skulle spela där i vår iallafall. Kanske kan jag få adoption av Eskilstuna pride snart också. Electroperioden är onekligen på våren/sommaren. Då vaknar alla bra klubbar. (Utom Slick som har gjort en start även till hösten. Jag älskar Slick, totalt) Jag har spelat mycket det här året men just den totala tystnaden kring det nu gör att jag blir en smula tom. Jag saknar att åka runt överallt. Både med min egen musik och djande. (Fast mest min egen musik. Men det är så sorgligt att jag försöker att inte tänka på det. Studiohäng är också trevligt, minst sagt)

Jag fick ett erbjudande att dja på min systers kollegas mammas 60årsfest. Det var inte riktigt rätt publik.

--

Men egenproduktionen av electro känns som något som är på uppgång. Candystore tar tid på sig med nästa hit som heter Cocaine och är en ryskengelsk dänga om dekedenta bögar i Moskva. Rip model har hittills gjort två låtar, Lindsay Lohan som handlar om Lindsay och hennes brud Sam och deras extraordinära kärlek till varandra, och Hot pants som är en knullelectrodänga:

I wanna stick my fingers in your hot pants

I wanna stick my hand in your hot pants

I wanna lick inside your hot pants

I wanna taste your hot pants

I wanna press against your hot pants

I wanna squeeze your hot pants

I wanna shake your hot pants

I wanna rip them up with my fingertips

Snart på en myspace nära dig.
Rip Model i vän tappning. Ck och jag.