Action in Stockholm.

Juldukning på jobbet och jag var så himla bajsnödig när jag dukade det här bordet så ni kan inte ana. Men fint blev det! Jag älskar dagvården.

I Stockholm finns inget uttryck som heter att "inte komma på tunnelbanan". För det gör man alltid. Även som idag när det var dagendagenförejulafton. På sin höjd finns det att "nästan inte komma på tunnelbanan". Men det handlar bara om att trycka, och det vet vi alla.
Vad jag också vet efter idag är att om det finns ett helvete så ser det ut som Åhléns den 22a December. Ungarna som grät; jag sympatiserade med dem. Jag ville inte avliva dem. Jag ville sätta mig bredvid och stämma in i skriket. Tur att jag var på mitt allra äckligaste hurtiga humör annars skulle jag dött därinne, och inte så fort jag kom hem som det istället blev. Tusen julklappar och klänningar senare avled jag i fåtöljen. 

Det absolut mest radikala som hänt i Stockholm på länge var när ett gäng utomsocknes skulle åka samma rulltrappa som jag och de alla ställde till vänster istället för till höger i rulltrappan (som sig bör). Det var kul att gå uppför höger sida istället. Det har aldrig hänt, annars är det alltid någon som väser att MAN SKA STÅ TILL HÖÖÖGER men nu var de för många för att någon skulle våga säga till. Action i storStockholm vill inte säga lite. Spänningen är konstant.