Sex dagar av smutsig dekadens och omvänt dygn och fest och street art. Vi bodde på världens sunkigaste hostel med fantastisk personal och gäster, vi drack mest öl ihop hela tiden. All grym electro jag blivit lovad av Berlin märkte jag dessvärre inte så mycket av, men det gör inte så mycket. I will be back. Gillade Berlin starkt, men älskar det inte som Paris.
Igår kom vi hem från ett blött böghallabalo (där jag blev intervjuad av kanadensisk tv - ingen aning om vad jag sa - som kommer komma upp på youtube såsmåningom. mycket spännande) kl halv sju på morgonen, och kl tio, elva ringde de från universitetet Tove sökt i Malmö och sa att hon blivit antagen men att hon måste komma på en gång och skriva in sig. Tove fick bege sig till Malmö på en gång med den enda packning hon hade med sig för att påbörja sin utbildning i en stad där hon varken har lägenhet eller känner någon, medan jag spenderade ett dygn med hennes ragg och min (förhoppningsvis) blivande klubbpartner Manuel - otroligt fin människa - och haltade mig iväg till flygplatsen efter tusen felåkningar, svordomar, nervsammanbrott, osv osv. Helt vilt och galet allt.
Jag har levt på indisk mat (ett mål om dagen), choklad och jägermeister i sex dagar och jag är helt körd på alla vis. Har dock påbörjat mitt rehab nu, med klippning och allt!
So good to be home, actually.
