Efter provet igår satt jag och Emelie på Le Pain Francais och pratade igenom intagningen och de andra sökanden.
Jag: Vad kul att den där killen kom fram och kände igen mig, och hade flera låtar av mig på sin telefon. Det konstiga var att samma sak hände när jag sökte DI förra året.
Emelie: (som jobbar som kantor) Mm, det där händer då aldrig mig. Med mig är det snarare "hej, jag känner igen dig, du spelade på min mammas begravning!"
Fantastiska Emelie. Nu ska vi båda komma in och göra matlådor åt varandra varannan dag.
---
Jag blev helt slut efter dagens prov. Skulle egentligen till Röda sten där Anna skulle spela skivor på Konstbaren men hela min kropp och psyke sa ifrån. Allt jag ville var att dra på mig målarmysbyxorna, dricka te, äta popcorn och klappa djuret i knät. Ibland måste man gå efter hur det känns, det kan vara så fantastiskt att banga. Och så blev det:
Siv blev mycket glad att jag stannade hemma. Och jag och Anna ska kalasa både imorgon och lördag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar