Kreativitetens död

Gnällvarning.

Nu börjar stressen sätta in på riktigt. 19e Januari är deadline och den 26e ska filmen förhandsvisas på La Mutinerie i Paris. Fick jag reda på för några dagar sedan. Någon dag innan lät det: "ingen stress!".
Ekvationen går inte riktigt ihop i mitt huvud. Jobbar så mycket jag kan för att ha råd att vara i Paris i åtta dagar. Ibland dubbelpass. Samtidigt som jag ska ha tid och inspiration till att sitta hemma och vara KREATIV däremellan. Jag har ingen tid eller ro att städa. Och att vara kreativ i ett smutsigt hem känns också rätt omöjligt. Min spegel ligger f ö fortfarande krossad i hallen. Var några veckor sedan. Och vanligtvis är jag sannerligen renlig och städad av mig. Har svårt att ta mig upp ur sängen på morgonen för att
1. Jag är så slut
2. Jag är så stressad
Idag ska jag till vårdcentralen och kolla upp min 44 kg-kropp och det är en stress, det är min lediga dag och jag skulle ju mixa!!! På fredag kväll ska Freja klippa mig och det måste vara FINT här då för hon har aldrig varit i min lägenhet, när ska jag städa!! Och lördag ska jag repa med bandet kl 13 och tvätta innan, när ska jag göra musik?? Den pyttiga fritid jag unnat mig har gått ut på:
1. Leta hörlurar till Paris-spelningen
2. Köpa Siv-saker (ej färdig på långa vägar)
eller som ikväll: kombinerar nytta och nöje med middag + kontor på Hagabion då jag och Emelie ska skriva våra ansökningar till Artisten. Känns lyxigt.

Januari var lika vidrigt stressig förra månaden bör tilläggas. Flytt, ansökningar, forcerad kreativitet, hjärtesorg utan dess like, fläng hit och dit för den ena antagningen efter den andra.

Det är nu jag önskar att jag var sambo med en underbar käresta som kunde säga "nu när du är så stressad så tar jag huvudansvaret för disk och tvätt och städning den här månaden" eller bara "nu gör vi det här lite fort tillsammans, det tar inte mer än en halvtimme om vi hjälps åt". 

Men icke.


Nu ska jag "vara kreativ". Hejdå.
ps. peppande ord uppskattas.