God hjuuuul.

Ack Julen. Svepskälet "tradition" som innebär att man får: att lyssna på dålig musik för att det är mysigt, äta småäcklig mat för att det hör till (eller bara potatis om man är en vegetarian med otur), ha ful inredning med flit och umgås med avlägsna släktingar med stoneface som ger en dockserviser i som julklapp i tonåren. (Obs, sann historia)

Men fint är det ändå. Jag kommer att umgås med stor, stor släkt, försöka få farmor att känna igen mig, äta god mat som min kära mor lagat, förmodligen dricka mängder rödvin och fastna i djupa samtal med valfri - lika rödvinsdrucken - släkting, klappa och pussa på nya bebisar och sörja att jag kommer missa Karl Bertil Johnsson.

Tomten

och hens lilla ren

                                Låt mig presentera valda delar av min älskade far:

ett lite alternativt familjefoto från 95.

ett julkort från samma år med far i våfflat hår.

Juldagsmorgon 2012.

Far: Vet du vad jag har på hjärnan? Fågeldansen!

Jag: Vad härligt.

Far: Javisst. (börjar sjunga på den. Och flaxa lite med armarna.)

Jag: Tack så hemskt mycket, nu kommer jag ha den på huvudet hela dagen.

Far: Varsågod! God jul!